Trans-alp etapp 1

-
Mittenwald - Mayrhofen, en sträcka på drygt 11 mil och 2106 höjdmeter. Nedresan gick fint, smidig transfer och lagom med tid. Väl framme i Mittenwald fick man uppleva lite Tysk ordnung, nära till allt och välorganiserat på alla sätt. Uppladdningen gick också bra, hittade ett bra fik som serverade enorma glassbomber. Precis vad som behövs för att tänja magsäcken inför ett pastaparty!

Sängplats blev på kasernområdet, där den främsta behållningen nog var grindvakten som gjorde honnör åt alla som trampade förbi. Natten blev kall, då vi lite otaktiskt valt sovplats nära dörren i områdets gympasal. Som väntat var det en ljuv kör av snarkande sydeuropéer, tack och lov för öronproppar! 

Morgonen var ganska kylig, så det blev armvärmare fram till start. Lite redig frukost med chokladmusli, givetvis! Äntligen dags! Årets äventyr, långa förberedelser. Nu, ingen återvändo. Vi stod hyfsat i starten, men hetsade inte iväg. Det rullade på någorlunda makligt längs dammiga grusvägar och fältet började spricka upp. Första backen började efter ca 15 km, bara att nöta på i jämnt tempo. Hela dagens etapp gick på grusväg eller asfalt, så ganska lättcyklat. Första nedförskörningen var dock ganska klurig med många tvära kurvor med lösgrus. Blev några fina sladdar på ett par ställen, kul som bara milslånga utförsbackar kan vara!

Väl nere började dagens andra backe ganska omgående. Kände mig riktigt stark den här delen, skönt när höjdmetearna rullar på! Andra nerförsbacken var också klurig, mycket löst grus och väldigt brant. Nere i dalen på "andra sidan" var det ca 4 mil kvar, varav nästan allt på asfalt. I lätt slakmota, men med vinden i ryggen gick det undan ordentligt. Hamnade lite i ingenmansland efter att ha släppt klungan vi låg med i ett kurvigt parti, men blev snart ikappkörda av 2 schweisiskor som vi fick till ett bra samarbete med de sista milen. Efter 11 svettiga mil är vi nu framme och inkvarterade i en konsertsal. Ryktet säger att snarkkören har konsert idag också. Imorgon väntar 10 mil och nya backar. Men det är en annan dag!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer