Halsont, snörvel och hosta

Inte helt oväntat efter en tuff vecka i Alperna åkte man på en lättare förkylning. Halsont, snörvel och hosta. Var faktiskt över ett år sedan sist jag var förkyld, har dock inte saknat det ett dugg. Det här blev ändå en lättare variant, så jag ska väl inte klaga allt för mycket. Har fokuserat på att packa upp och skruva ihop cykeln igen. Den verkar ha gått ganska bra, men en del delar kommer nog behöva bytas. Typ bromsskivorna som är ganska så svarta. Inte konstigt efter att de klagande och öronbedövande skrikit om nåd i slutet av de flesta utförslöporna, något jag duktigt ignorerat. Föga överraskande att det luktade bränt några gånger..

Stekta skivor.

Andra reflektioner då efter en vecka med hård cykling? Tänkte ju att man kanska kunde deffa ner sig lite under en sån här utflykt. Men icke. Har fan inte gått ner ett gram, kanske snarare tvärt om. Det gick tydligen inte att frossa pizza, pasta, glass, kakor och wienergummi och komma undan med det bara för att man cyklat 5 timmar om dan i en vecka. Som om jag borde vara överraskad? Men det positiva är ju att jag utom tvivel har förmågan att kunna äta tillräckligt under fysiskt krävande aktiviteter, vilket är något som kan begränsa en del personer som helt enkelt blir för trötta och illamående för att kunna äta. Bra att veta att det inte bör vara något hinder för kommande strapatser. Benen då? Trots baksmälla efter 68 mil i Alperna (röven värker fortfarande) och förkylning har jag kört lugn jobbpendling i veckan. Benen har känts helt otroligt dåliga, som två stelfrusna marmorpelare. Så jag har tagit det ganska lugnt, med förhoppning om lite torrare krut i pistolerna tills på söndag. Hur det blir med den saken återstår att se, räknar dock med att vara tillräckligt kurerad för att kunna köra Engelbrektsturen.