En dag i Vansbroskogarna

Det blev en tuff dag i Vansbroskogarna, inte mycket gratis och 43 km kämpande i Vansbro Marathon, tillika årets första mara för min del. Väderprognosen hade varslat om regn, men det visade sig som brukligt vara en helt felaktig prognos. Regnat hade det dock gjort tidigare i veckan, så banan var bitvis rejält genomsur och ganska tungsprungen. Jag hade ju föraningar om att det kunde dyka upp snabbfotingar från lite ingenstans, och mycket riktigt, i startfållan smög ingen mindre än Jonas Buud in, och så var segerchanserna definitivt bara att stryka från kartan.
Nästan startklar
Likväl hade jag förhoppning om en bra tid och gick ut optimistiskt. Det blev snabbt en tätgrupp på 5 pers som jag försökte haka på, men när första kilometern gick på 3:40 var det bara att backa ner av självbevarelsedrift. Första tredjedelen av loppet är ganska platt och lättsprungen, gjorde 5 km på 20 min prick och första milen på 41:20. Drygt 15 km in i loppet skiftar det karraktär, från lätta stigar och grusvägar till rejält kuperat med en del riktigt stökiga och blöta stigar, som bitvis bara var en uppklippt fåra rakt genom skogen, där arrangören nog hoppas att det ska bildas något som kan kallas en stig så småningom. Bra grund till det blev det säkert efter dagens lopp. Fram hit hade jag sällskap med Oskar (efternamn ännu okänt, då resultatlistan hittills har fler luckor än en ordinär julkalender), en skidåkande yngling som inte heller han riktigt pallade med tätgruppens tempo. När det bar av uppför kände jag direkt att det här inte var nått vidare, jag kunde streta på, men med tunga ben och dåligt flyt i stökig terräng. Oskar fick med andra ord en lucka, som jag sedan kunde täppa till utför, där jag har min verkliga styrka. Att släppa på i stökig terräng brukar jag vara bra på, så och idag, även om det kändes lite struppligt. Så fortsatte det lite så fram tills den sista tredjedelen av loppet, som också är lite plattare och mer lättsprungen, om än med en hel del lite tyngre och tekniska stigpartier. När det var 12 km kvar var jag uppe i rygg på Oskar efter senaste nerförsbacken, då han plötsligt viker av stigen för ett kräkstopp. Nu blir det defilering till en säker 4:e plats tänkte jag. Ack så förvånad jag blir när han fem km senare åter springer om mig! Lyckas hålla ryggen  skapligt tills det är 4 km kvar, sen får han fullständigt soppatorsk och det blev defilering trots allt. Till en fjärdeplats tror jag. Det var det där med resultatlistan.. Men vilken fighter den här Oskar var, verkligen gav allt och kom tillbaka i loppet trots uppenbara magproblem. Grymt! 

Min tid landade i alla fall på 3:18 nånting, hade hoppats på någon minut bättre, men det fanns inte i kroppen idag. Fjolårssegraren Kenneth Löfman gick in på 3:06 som 3:a i loppet, dvs jag var ljusår efter. Vinnaren Buud gjorde 2:56 typ. Grymt det också.

Skönt är i alla fall att kroppen verkar ha klarat loppet utan större skavanker. Slapp kramp för en gångs skull och leder och muskler känns inte överansträngda, om än lite ömma. Fötterna fick sig en rejäl omgång i mina ganska hårda trailskor, men såhär efteråt verkar det lugnt ändå och hälsenorna känns helt ok de också. Skönt! Skönt var också att Frida hade en strålande dag hemma i stugan med farmor. Sådär extremt mammiga/pappiga barn verkar jobbigt, skönt att Frida verkar helcool med att slippa farsan några timmar!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken