Lång väg till Canazei

Äntligen på plats i Canazei! Lite nostalgikänsla faktiskt, att fara förbi Marcialongastarten och stora delar av banan, hotellen man bott på tidigare, osv. Härliga minnen! Men det var en lång och kaosartad väg hit.. Det började redan igår när jag kom till B&B-boendet i Bergamo. Grinden var låst och ingen personal. Lyckades få fatt i en granne som bara pratade Italienska, men hon kunde koden och kunde släppa in mig. Väl inne lyckades jag hitta ett telefonnummer till ägaren och kunde checka att det var ok att jag myglat mig in med hjälp av grannarna och att jag kunde ta ett av de öppna olåsta rummen. Efter en god natt och inte så god frukost hade jag fortfarande inte sett till någon som jobbade på stället, men likväl checkade jag ut för egen maskin och knallade tillbaka till flygplatsen för att hämta ut hyrbilen. Som visade sig vara en Alfa Romeo. Italienska kvalitetsbilar.. Vad jag dock hade förutsatt var att min kvalitets-GPS skulle inehålla en Italiensk karta. Det gjorde den inte. Men va fan, hur svårt kan det va? Jag har ju varit i Italien flera gånger, det är väl bara att sikta på bergen och köra. Drar iväg med stor optimism, men efter ett par rondeller med massvis med skyltar och inga ortsnamn jag känner igen inser jag att detta aldrig kommer gå. Svänger in på första bästa mack för kartinköp.

I brist på digital guidening

Enligt kartan ska nästa ort vara Brescia, följer därför skyltarna ditåt. Bara 3 mil typ, lär gå snabbt tänker jag. Men Italienska vägskyltar visar sig vara ungefär lika pålitliga som skyltningen för cyklister i Stockholm. Jag slår all time high i antal rondeller, Italienska småvägar och byar kors och tvärs, ständigt i jakt på Brescia. Efter ett tag är det två mil kvar, fan va långsamt jag måste köra? En stund senare är det 2,5 mil kvar. Skumt? Plötsligt är jag mitt inne bland gränderna i en liten stad och snurrar, skyltarna försvann vist. Känner mig lite som Mangan i Mammas nya kille, som aldrig kommer fram till foppaland. Men till slut, nästan 1,5 timme från avfärd når jag Brescia och därefter gick det bättre. Blev visserligen mycket småvägar, men jag viste i alla fall vart jag var på kartan. Efter sedvanligt pizzastopp och en fantastisk quatro formagi bar det upp bland bergen. Nu kom dagens överraskning. Jag har haft körkort i 16 år, men har aldrig blivit stannad av en polis. Idag hände det. Det finns stört många fartkameror i Italien, så lätt nervös blir man ju, har det stått nån jäkel med laserpistol och skjutit på mig dessutom? Skulle inte förvåna. Och även om jag definitivt inte är dagens värsta fartsyndare är det lätt hänt, med en bil man är ovan med och lite annorlunda trafikmiljö, att man kanske tabbat sig. Blir i alla fall invinkad och ombedd att ta fram körkort och papper på bilen. Lirkar fram detta och polisen går iväg och börjar skriva någon slags anteckning. Ser inte så lovande ut tycker jag och börjar ställa in mig på en fet fortkörningsbot. Men när jag får tillbaka körkortet och pappren på bilen, utan tillhörande böteslapp, ber han mig bara åka vidare. Tyvärr är hans engelskakunskaper lite bristande så jag fattar aldrig riktigt vad det handlade om. Eller ok, han sa typ inget och för det var jag så jävla tacksam att jag inte ville tjata. Bara hoppas att det inte kommer nått efter nu bara..

Tråkiga vyer..

Nu är jag i alla fall på plats i Canazei. Nummerlappen hämtad, incheckad på ett oväntat fräscht hotell, kvällsjoggen avklarad och ölen nästan urdrucken. Kommer bli bra detta! Var förbi starten och kollade läget för imorgon. Första 100 m ser löpbart ut, sen blir det stenigt och brant.. Lite intressant upplägg är att tävlande utan seedning eller tidigare resultat startar först, och detta i grupper om 20 pers med 4 min startmellanrum. Jag startar i första gruppen, så om man skyndar sig lite upp kan man få stå och kolla när storfräsarna gör upp om segern.  Ser fram emot start!!

Brantare än det ser ut? Typ ja.