Inför Dolomiten skyrace

-
Nu är det inte långt kvar till avfärd till Italien och Dolomiterna och sommarens stora utlandslöputmaning - Dolomiten skyrace. Ska bli härligt att komma ner till Val di Fassa och Canazei, som hittills bara besökts på vintern i samband med Marcialonga. Förväntningarna är dock höga. Efter att ha sprungit mycket berg på Nya Zeeland föddes idén att testa springa något riktigt bergslopp, och varför då inte testa något av de mer prestigefulla och extrema loppen? Jag är anmäld till två lopp, dels vertical kilometer på fredag och dels själva huvudtävlingen - "sky race" på söndag. Det första loppet hörs det på namnet vad det går ut på, snabbast på 1000 hm klättring.. På ruggigt kort sträcka dessutom, banan är endast knappa 2,5 km. Det lär bli mycket gång och lite löpning med andra ord.. banrekordet är på den snuskigt snabba tiden 32:43, signerat Kilian Jornet så klart. Utan lungkapacitet som en häst och kropsvikt på typ 55 kg får jag svårt att hänga med, men som gammal skidåkare bör det ju passa skapligt ändå och jag hoppas kunna ta mig under 50 minuter med någorlunda marginal.
Bankarta för söndagens övning
På söndag stundar sedan 22 km bergslopp med både uppförs- och nerförslöpning. Först 10 km uppför med 1750 m stigning och sedan 12 km utför tillbaka till Canazei. Inte lika brant, men likväl en stadig utmaning. Banrekordet innehas även här av en viss Kilian på 2:00:11.. Mitt mål känns lite svårbedömt för detta lopp, men kanske under 2:45 är lagom att sikta på? Jag tror i alla fall att det här loppet kan passa mig rätt bra och det ska bli kul att se hur man hänger med utför, vilket ju brukar vara min starka sida. Får väl ta det lite piano dock, 12 km utför är rätt långt. Risken för träningsvärk är överhängande..

Sen blir det ju lite av semester också, så klart. Maria skulle ju ha följt med, men på grund av sjukdomseländet de senaste månaderna blir det nu en ensamutflykt. Lite skönt, men också lite tomt utan mina tjejer.. Jag får trösta mig med vin och ost.

Slutligen, lite målbild inför helgen. Lyckades snoka rätt på målfotot från Vansbro marathon. Vågar man hoppas på en piggare uppsyn vid lunchtid i Canazei på söndag?
Målgång i Vansbro. Foto - Matilda Olsson.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer