Inför Vansbro

-
Nu är det två dagar kvar tills starten i Vansbro maraton. Nyanländ till Sollerön för sista förberedelserna. Formen känns ok, tror jag, har tagit det ganska lugnt de senaste dagarna, så vem vet egentligen.. Men det känns förhoppningsfullt i alla fall. Den enda lilla oron är väl mina hälsenor, tror inte de kommer hindra mig under loppet, men det känns som att de blir lite stela efter en del pass och jag är därför rädd att överanstränga dem. Hetsar på med tåhävningar som sistaminutenåtgärd och hoppas att det är lugnt. 

Förutsättningarna för tävlingen i övrigt ser bra ut. Det verkar inte bli nån direkt vansinnesvärme, vilket jag är glad för. Kanske snarare är så att lite mer regn är något jag inte skulle säga nej till. Oavsett vad är det redan rejält blött i Dalaskogarna nu, och det lär inte hinna torka upp helt tills torsdag, så det blir nog trailskorna snarare än racingskorna som gäller. Hur ser chanserna ut då? Min förhoppning är att kunna vara i närheten av banrekordet på 3:11. Det blir tufft, speciellt om det är blött, men kanske. Men jag är osäker på om det finns segerchans trots det. Fjolårets segrare och banrekordhållare, Kenneth Löfman från IKJ finns med i startlistan och efter lite efterspaningar kan jag konstatera att han gjort riktigt fina resultat i år med milen under 35 och Stockholm marathon en bra bit under 2:50. Med andra ord en klass bättre än vad jag misstänker att jag själv kan mäkta med i nuläget, även om även jag tagit ett steg framåt i löpningen. Så för seger lär det krävas att jag har en fantastisk dag, samtidigt som Kenneth har en lite mindre fantastisk dag. Sen brukar det ju poppa upp okända snabbfotingar när man minst anar det också, så man vet aldrig. Men topp 5, annars får jag skämmas. Eller skylla på motståndet..

Maraladdning i all ära, med en fantastisk kväll som i kväll var jag bara tvungen att ta en cykeltur. Mycket regnande, typ 100 mm senaste veckan, har gjort Gesunda till ett riktigt lerhål, vilket ju är helt ok när man har en vattenslang väntande runt knuten när man kommer hem. Lite fina bilder blev det också!
Geggigt blir det
Alltid fint på toppen
Rosen - lika kul i lera som på torra stigar 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer