Tomas Karlberg - På rull och glid

Det blev inga intervaller igår, men trots allt dubbla pass. Två timmar rullskidor i riktig snigelfart och nästan en timmes eftermiddagsjogg. Detta gjorde nog gott, för idag var benen om inte pigga, så i alla fall medgörliga för ett rejält långpass i Gesundabacken. Blev 3,5 vändor och totalt drygt 1000 höjdmeter. Nu bär det strax hem till Hökarängen igen, ska bli skönt att komma hem till Maria. Nu har jag ju dock varit bortskämd med barnvaktshjälp ett tag, från måndag blir det fram med joggingvagnen igen om det ska bli nån förmiddagsträning.. Fint på toppen idag! Vem fan behöver gels?

Har haft ambitionen att köra hårt några dagar uppe i Solleröskogarna. Hänger med mamma o pappa som kan ta hand om Frida när hon vaknar efter sina tupplurar (som är perfekt träningstid) och som dessutom fixar lite markservice. Två pass om dan söndag till onsdag + tufft distanspass i Gesundabacken på torsdag. Men fan vet om den planen håller. Började kännas bättre i söndags med lite snabbdistanslöpning och ett aldeless för kort rullskidpass på kvällen (fegade ur för lite åskoväder). Men igår var jag ganska seg efter två lugna distanspass på rullisar och löpning och efter dagens andra pass, ett drag upp på toppen av Gesunda, var benen fulla med spagettikänsla. Vist, det är varmt o jävligt, men man kanske är för dåligt tränad för att palla två pass om dan nu för tiden? Eller bara sliten i sviterna av ett par tuffa tävlingar de senaste veckorna kanske. Hur som helst blir det till att dra ner farten ordentligt nu om det fortsätter gå tungt. Det var intervallöpning med på schemat imorn, men d

Vilken vecka! Vilken hetta! Fantastiskt att det ens kan hända i Sverige. Efter hemkomsten bar det upp till Ljustorps skogar för lite familjeliv och, som det var tänkt, hårdträning. Härligt att träffa Frida igen efter nästan en hel vecka. Undrar om hon var lite avvaktande kanske, eller så var det bara lite avspegling av kusin Idas humör, som fortfarande blir fullkomligt livrädd för mig när vi inte setts på ett tag. En kvällstur på Kronvägen, för omväxlings skull nästan snustorrt. Benen mina har dock tagit god tid på sig att återhämta sig efter skyrunnandet. Ordentlig träningsvärk i låren och även muskelfästet i högerknät känns av lite grann. Som tur är fick jag med både rullskidor och cykel, så det har blivit en del alternativträning. Bl.a. ett 2-timmarspass på rullskidor i tryckande eftermiddagsvärme. Körde lugnt, men på slutet märktes att det fattas en del i överkroppen för att hålla anständig fart i stakningen. Första löpturen blev först i torsdags, en kort jogg i typ 8- minuterstemp

Hemresan från Canazei blev både lång och till slut lite stressad. Hade tänkt skippa motorvägen och köra lite mindre vägar och bl.a. stoppa vid Gardasjön för lite pizza. Sagt och gjort, hela dagen på mig, men jag hade inte riktigt räknat med trafikkaoset i småbyarna längs sjön och plötsligt började tiden bli knapp till bilåterlämning och flyg från Bergamo. Härtill världens spöregn som inte direkt bidrog till ökad snitthastighet.. Till slut gav jag upp och tog motorvägen den sista biten och hann precis lagom. Sommarrusk vid Gardasjön Väl hemma har träningsvärken i låren tilltagit betänkligt. 12 km tjurrusning utför steniga bergssidor sätter tydligen sina spår. Bilen är i alla fall packad för vidare färd till Ljustorp, snart får jag träffa min lilla kotte igen! Känner mig rätt träningssugen också, hoppas träningsvärken ger sig snabbt. Rullskidorna är med, men jag vill ju igång med löpningen så snabbt som möjligt. 1 månad till Bydalen fjällmaraton ganska prick..

Tänk att det blev start ändå! Det kändes osannolikt igår, men jag gjorde allt som gick för att få ordning på högerknät. Lite promenad och (gud förbjude..) lite motionscykel och crosstrainer på gymet för att få igång cirkulationen. Därpå brutalstretching av lårmusklerna och sedan på med några omgångar percutane och in i den turkiska ångbastun. Det kändes som att knät skulle självantända.. Slutligen en karta inflamationhämmande värktabletter, en pizza och en halvliter husets röda. Katchiing! Det funkade! Var uppe tidigt i morse, inte helt smärtfri, men nu kunde jag aktivera hela lårmuskeln utan att få känslan av att benet håller på att ge vika när det belastas. På med lite mer percutane, en snabb frukost och iväg till start! Typ startklar Starten gick 8:30 Italiensk tid, dvs några minuter senare. Eftersom jag inte ville belasta knät i onödan sket jag i uppvärmningen och tog det lite piano i början för att komma igång utan att vägga första kilometern. Verkade funka bra och jag tuggade på

Direkt efter målgång igår kände jag att ett muskelfäste på ovansidan av högerknät fått ta lite väl mycket stryk. Var dock inga problem att promenera till liften ner och på eftermiddan blev det en joggingrunda och stretch för att mjuka upp det hela. Dock utan att det kändes helt bra, och så heller ej idag. Har tagit en promenad på förmiddan och försökt jogga lite, men det funkar inget vidare. Det går inte riktigt att belasta högra lårmuskeln och i stället blir det en lätt haltande gång med överdriven belastning på höften i stället. Får hoppas att linement, vila och en pizza gör underverk tills imorn, men det känns i nuläget som att chanserna till start är ganska små. 1750 höjdmeter uppför kan nog funka, men det är samma antal höjdmeter utför jag är orolig för. Finns risk att det blir en mer långvarig skada om jag chansar utan att det känns 100. Som det är nu räcker det nog med några dagars löpvila så är det lugnt. Synd bara att jag tänkt tävla imorn.. Eventuell nummerlappsuthämtning får

Då var helgens första race avklarat, 1000 vertikala höjdmeter. En grym tävlingsform, förutom en kort sträcka på typ 20 m efter ca 5 min tävlande finns ingen vila, bara att kötta på. Det gick att springa lite i början, men antalet löpsteg var lätträknade.. Redo för start! Jag hade alltså förmånen att starta i första startgruppen och redan från start drog några löpare iväg i ett tempo som inte var möjligt att följa. Försökte hitta en jämn takt utan att dra för mycket mjölksyra och sen tugga på. Första 400 hm höll jag ca 4:30 per 100 m stigning, så långt bra. Härefter blev det extremt brant och partier med höga "trappsteg" på ca en halvmeter per steg. Sånna trappor dödar mitt flyt ganska bra, då jag föredrar att kunna ta kortare steg. Tempot sjönk lite och jag höll sen ca 5:00 per 100 hm in i mål. Sista biten började även höjden påverka en del, kändes det som. Målet låg trots allt på drygt 2400 m höjd, dvs lite tunnare luft. Något som lär bli än tuffare på söndag då jag ska upp

Äntligen på plats i Canazei! Lite nostalgikänsla faktiskt, att fara förbi Marcialongastarten och stora delar av banan, hotellen man bott på tidigare, osv. Härliga minnen! Men det var en lång och kaosartad väg hit.. Det började redan igår när jag kom till B&B-boendet i Bergamo. Grinden var låst och ingen personal. Lyckades få fatt i en granne som bara pratade Italienska, men hon kunde koden och kunde släppa in mig. Väl inne lyckades jag hitta ett telefonnummer till ägaren och kunde checka att det var ok att jag myglat mig in med hjälp av grannarna och att jag kunde ta ett av de öppna olåsta rummen. Efter en god natt och inte så god frukost hade jag fortfarande inte sett till någon som jobbade på stället, men likväl checkade jag ut för egen maskin och knallade tillbaka till flygplatsen för att hämta ut hyrbilen. Som visade sig vara en Alfa Romeo. Italienska kvalitetsbilar.. Vad jag dock hade förutsatt var att min kvalitets-GPS skulle inehålla en Italiensk karta. Det gjorde den inte.

Nu är det inte långt kvar till avfärd till Italien och Dolomiterna och sommarens stora utlandslöputmaning - Dolomiten skyrace. Ska bli härligt att komma ner till Val di Fassa och Canazei, som hittills bara besökts på vintern i samband med Marcialonga. Förväntningarna är dock höga. Efter att ha sprungit mycket berg på Nya Zeeland föddes idén att testa springa något riktigt bergslopp, och varför då inte testa något av de mer prestigefulla och extrema loppen? Jag är anmäld till två lopp, dels vertical kilometer på fredag och dels själva huvudtävlingen - "sky race" på söndag. Det första loppet hörs det på namnet vad det går ut på, snabbast på 1000 hm klättring.. På ruggigt kort sträcka dessutom, banan är endast knappa 2,5 km. Det lär bli mycket gång och lite löpning med andra ord.. banrekordet är på den snuskigt snabba tiden 32:43, signerat Kilian Jornet så klart. Utan lungkapacitet som en häst och kropsvikt på typ 55 kg får jag svårt att hänga med, men som gammal skidåkare bör d

Helgen har spenderats med hårdkörning, på mer än ett sätt, i Järvsö. En riktigt kul helg med gott sällskap av gamla Linneavänner. Efter att ha kört mycket backe i veckan tänkte jag toppa upp ordentligt med några repor upp för slalombacken i Järvsö. Så när jag hunnit stöka undan veckans andra besök på akuten (första besöket med Frida som trillade ur sängen i fredags morse..) efter en vådlig vurpa för otursamme Daniel och  Maria trampat klart, var det till att snöra skorna. Totalt blev det 4 repor a 200 hm. Känslan i kroppen var riktigt bra och även om vägen upp inte var optimal gick snabbaste klättringen på 9:35, dvs gott o väl i tempo för att kunna ta en vertical km på under 50 min. Vacker slalombacke Och svettigt blev det! Idag var det min tur att cykla och testa de grymt fina leder som finns anlagda i Järvsö Bike Park. Det tog några vändor att vänja in sig, men när jag väl började få koll på ett par favoritnedfarter gick det att stå på rätt bra och sätta lite sköna hopp och dropp. I

Jag minns senaste turen, plöja genom snömodd, dyngsur, stelfrusen.. Det var droppen, motivation för rullskidåkning i botten och sista passet.. Tills idag! Strålande kvällssol, varm greppig asfalt och inte en tillstymmelse till snömodd. Har känt att lite alternativträning inte vore fel och helst något där inte bara benen jobbar. Blev inte direkt nått stenhårt stakdunkande, utan snarare lite glidarmys i drygt en timme som kändes helt ok. På't igen.. Faktum är att jag börjar fundera lite över vinterplanen. Det visade sig att DM går i klassiskt trots allt och att det dessutom blir en 5-mil. Känns ju lite lockande måste jag medge. Så det kanske inte blir något skatefokus ändå. Men en massa stakträning är jag inte sugen på, utan det blir nog lite måttligt med rullskidor och förhoppningsvis bra snöträning i så fall. Vi får se.. Verkar i alla fall som att jag klarar mig från magsjuka den här gången. Peppar peppar.. Frida återhämtade sig skapligt, även om hon fortfarande inte äter så bra oc

Efter mitt första maraton, i Aten 2008 (tror jag det var..), hade jag sådan vansinnig träningsvärk i benen dagen efter loppet att jag fick gå baklänges nerför eventuella trappor. Efterdyningarna av ett för hårt utgångstempo, grekisk värme och brutala kramphugg sista milen lämnade ingen pardon. Med den erfarenheten i ryggsäcken är jag alltid lite orolig för återhämtningen efter längre lopp. Härtill har ju även ett par av mina Stockholmsmaror resulterat i skadeperioder på ett antal veckor. Men efter Vansbro i torsdags har inga otrevliga efterslängar erhållits. Kanske för att långa terränglopp är lite skonsammare mot kroppen. Kanske för att jag har mer löpvana i benen än någonsin tidigare. Oavsett vad var det inga problem med en promenad i fredags, fri från trappor i.o.f.s., men ändå. I lördags kunde jag lika gärna sprungit en sväng, benen kändes nära på som vanligt, men jag valde i stället att försöka vara klok och rutinerad, och tog ett lugnt långpass på hojen i Hellasskogarna i stället

Det blev en tuff dag i Vansbroskogarna, inte mycket gratis och 43 km kämpande i Vansbro Marathon, tillika årets första mara för min del. Väderprognosen hade varslat om regn, men det visade sig som brukligt vara en helt felaktig prognos. Regnat hade det dock gjort tidigare i veckan, så banan var bitvis rejält genomsur och ganska tungsprungen. Jag hade ju föraningar om att det kunde dyka upp snabbfotingar från lite ingenstans, och mycket riktigt, i startfållan smög ingen mindre än Jonas Buud in, och så var segerchanserna definitivt bara att stryka från kartan. Nästan startklar Likväl hade jag förhoppning om en bra tid och gick ut optimistiskt. Det blev snabbt en tätgrupp på 5 pers som jag försökte haka på, men när första kilometern gick på 3:40 var det bara att backa ner av självbevarelsedrift. Första tredjedelen av loppet är ganska platt och lättsprungen, gjorde 5 km på 20 min prick och första milen på 41:20. Drygt 15 km in i loppet skiftar det karraktär, från lätta stigar och grusvägar

Nu är det två dagar kvar tills starten i Vansbro maraton. Nyanländ till Sollerön för sista förberedelserna. Formen känns ok, tror jag, har tagit det ganska lugnt de senaste dagarna, så vem vet egentligen.. Men det känns förhoppningsfullt i alla fall. Den enda lilla oron är väl mina hälsenor, tror inte de kommer hindra mig under loppet, men det känns som att de blir lite stela efter en del pass och jag är därför rädd att överanstränga dem. Hetsar på med tåhävningar som sistaminutenåtgärd och hoppas att det är lugnt.  Förutsättningarna för tävlingen i övrigt ser bra ut. Det verkar inte bli nån direkt vansinnesvärme, vilket jag är glad för. Kanske snarare är så att lite mer regn är något jag inte skulle säga nej till. Oavsett vad är det redan rejält blött i Dalaskogarna nu, och det lär inte hinna torka upp helt tills torsdag, så det blir nog trailskorna snarare än racingskorna som gäller. Hur ser chanserna ut då? Min förhoppning är att kunna vara i närheten av banrekordet på 3:11. Det bli