Tomas Karlberg - På rull och glid

Ja, det är frågan. Redan i onsdags blev det en första joggingtur och i torsdags ett kortare distanspass med ökande fart. Ca 10 minuter höll jag riktigt anständig fart och det kändes bra! Började till och med fundera på om jag skulle köra Kistaloppet i lördags, men sansade mig lite och har tagit en lite lugnare helg med rullskidåkning och lite återhämtningslöpning. Man undrar ju om det är mått lurt, nog för att jag känner mig mer löpvan än nånsin, men lite mer återhämtning trodde jag nog skulle behövas. Men kroppen känns nu oväntat bra, bara en veckas "vila" verkar tillräckligt. Inga krämpor och till och med min ömmande stortå börjar ge sig. Det lär väl dock vara klokt att försöka hålla lite extra koll på löparknäkänslan så att det inte blir någe otyg nu. För i övrigt ser det ju lovande ut för kommande tre priotävlingar - Stockholm halvmara, lidingöloppet och Hässelbyloppet. Största pershotet i nuläget är antagligen förkylningsrisken. Maria har dragit på sig en ny förkylning f

Sköna återhämtningsdagar! Precis vad man behöver efter fem långa mil i fjällen. Den ursprungliga planen med en längre paddelutflykt och tältning skalades ner till skogspromenader, kaffepauser, eftermiddagspaddling och stughäng vid Dammåns fiskecamp. När vädret inte varit riktigt hundra känns det dom ett bra beslut och det har blivit riktigt sköna dagar tillsammans med familjen Carlsson. Frida går lös på lingonen. Benen har känts lite slitna så klart efter löpningen. I söndags var jag som en gammal man, baklänges nedför trapporna. Lite oroväckande är att löparknäkänslan i högerknät infunnit sig. Men jag har kört på med stretching och som tur är har det funnits god tillgång på gamla ölflaskor som förtjänstfullt nyttjats som massagerullar.  Även Maria fick göra en liten insats. Den kanske värsta efterdyningen är dock min högra stortå. Rejält blå och svullen, och givetvis ömmande. Att ta på sig skorna tillhör ju inte dagens höjdpunkt precis.. Tur det finns flip-flops! Jag har aldrig tappat

Då var sensommarens stora utmaning avklarad! Och faktiskt det längsta jag någonsin sprungit. Det blev en skapligt bra dag ändå, formen i veckan har verkligen känts bra och jag hade höga förväntningar, som inte riktigt infriades. Starten gick redan kl 8 och ganska omgående bar det av uppför. Det kändes bra första kvarten, rullade på fint och tyckte inte att jag förtog mig. Men efter typ 20 minuters löpning kändes det allt sämre. Benen var tunga och medan mina medlöpare sprang och småpratade flåsade jag för fullt. Jag började släppa förbi fler och fler upp till toppen och även i efterföljande nerförsbacke. Samtidigt tilltog regnet till riktiga störtskurar med hagelinslag och gjorde stigar till bäckar. Kul det här, tänkte jag, och började fundera på strategier för resten av loppet. Antingen dra ner tempot ytterligare och bara fullfölja som ett ordentligt långpass, eller fortsätta ligga på i alla fall lite och hoppas att kroppen vaknar till. Efter 10 km hade jag släppt förbi ett helt koppe

Kvällsvikt idag: 73,2 kg. Vad är då märkligt med detta? Jag väger mig i princip maniskt minst två gånger per dag, jag vill ha koll och jag är intresserad att se vad som händer med kroppen och att man inte går för tom på mat o vätska. Med andra ord har jag en god känsla för vad jag kan förvänta mig. De senaste veckorna har jag dock hittat ett intressant mönster som jag inte reflekterat över tidigare. En sak jag noterat är att jag gärna går upp lite i vikt efter riktigt hårda pass, speciellt om man får lite träningsvärk. Min högst ovetenskapliga analys av orsaken till detta är att kroppen tar upp mer kolhydrater och vätska för att kompensera och läka. Det mönster jag nu börjat spekulera i går ett steg längre, kan det vara så att min kroppsvikt avspeglar vilken form jag är i?  För två veckor sedan hade jag en ganska tuff träningsperiod med dubbla pass en del dar och lite hårdare belastning. Kroppen kändes bra och vikten låg konstant kring dryga 74 kg i kvällsvikt och knappa kilot mindre i

De senaste dagarna har verkligen varit upp och ner. Efter debacklet i onsdags blev det lite mer action i torsdags med backlöpning i Högdalen på förmiddagen och en dryg timmes rent stakpas på kvällen, båda passen med skapligt bra känsla. Dagen efter var det bottenkänning igen. Skulle möta upp Maria i Hellas och lämna över lillkotten för att sedan springa en fin runda hem. Innan jag ens tagit ett steg kände jag att kroppen inte var med. Det blev två timmar joggandes som en zombie och inte ens Hellas fina stigar kunde få spritt i benen. Med det passet bakom mig fick det bli en riktig återhämtningsrunda på rullskidorna igår. Efter att ha bankat vett på hjulen gick fanskapen nu riktigt rakt och bara det kändes som en fröjd. Efter att ha firat Fridas ettårsdag med korv med bröd och en konjak var benen idag helt pånyttfödda. Det blev ett snabbdistanspass med stegrande fart utgående från Brantbrink. Bra med lite miljöombyte, som kanske kan bli permanent om vi lyckas med mission impossible att

Avslutade förra veckan med en fin tur runt skogarna i Flottsbro. Trots tillhörande vilsespringning blev det lite för kort för att kalla ett riktigt långpass, men dock 1:40 ganska lugn löpning med småsega ben. Läge för en vilodag! Igår var jag igång igen, men eftersom jag verkar ha tappat planeringssinnet hade jag glömt att det var Ursvik-tisdag och istället bokat en kompisjogg runt Årstaviken. Det blev en trevlig snackrunda och förmånen att plåga min polare David med lite fartökning i 4:40-fart. Kaxig då, men inte lika kaxig i slutspurten då min svaghet i riktig snabbhet sken igenom. Avslutande baklängesvolter från bryggan i Liljeholmen ska vi inte tala om. Där ligger man i lä.. Idag hade jag räknat med en bra känsla i kroppen efter ett par lugna dar, men icke. Tanken var att köra långpass på rullskidor, men när Maria ligger på vardagsrumsgolvet och krampar av halsbränna, efter ett försök att utrota alla bakterier i kroppen med det senaste penicillinet, blev det först en joggutryckning

Idag var det lite tusingintervaller på bana på schemat. Inte det vanliga, 6-7 tusingar strax under tävlingsfart, utan extra snabba. Tanken var att köra så hårt att jag orkar ca 3 st, dvs spara lite lite den första intervallen och sen i princip all in de sista två. Häremellan lite längre vila än vanligt, 600 m jogg. Syftet är tänkt att genom att dra upp varvräknaren ordentligt på rött försöka pressa min maxfart över längre sträckor lite uppåt. Vanligen kanske jag hade kört 10-15 ggr 1 minut i den här farten, men nu blev det lite längre sammanhängande tid i överfart. Första gick i alla fall på 3:07 och kändes ok, andra på 3:09, nu började det ta emot, och 3:10 på sista, med lungor som ville vända sig ut och in. Helt enligt plan och ett riktigt bra pass. I övrigt har det varit en bra träningsvecka med riktigt bra löparben. Ett riktigt bra distanspass, backlöpning i Högdalen och bra A2-löpning igår, allt med Frida i  vagnen som extra motstånd. Har även hunnit med ett helt ok rullskidpass o

Hej, jag heter Tomas och är nykter missbrukare. Nu snackar vi inte folköl, vodkashots eller rökheroin; nu snackar vi socker. När jag var liten, typ 11-12 år nånting hade jag ett godisfritt år, något som sponsrades av mina föräldrar och som jag höll stenhårt på. Efter det har det varit ett visst förfall och från och till har jag varit en riktig sockerjunkie, förstås med undantag för nyktrare perioder, men ändå. Stora högtider, jul och påsk, semestrar, ja, då åker jag obönhörligen dit. Mitt problem är att jag aldrig blir nöjd. Om jag köpt 4 hekto lösviktsgodis, ja, då kommer jag käka tills det är slut, även om de sista 10 bitarna måste tvingas ner. Att spara halva påsen till dagen efter? Har aldrig hänt och kommer aldrig att hända. Om det serveras 7 sorters kakor så kommer jag äta 7 sorters kakor, - och antagligen två av varje sort plus tårta. Om det är bull- eller tårtfika på jobbet kommer jag ta en, två, tre bitar, och ändå inte vara nöjd. Har jag käkat en god middag, och är proppmätt

Veckan avslutades i fin still med ytterligare en dag med dubbla pass. Gårdagens testlopp följdes upp med ett snabbdistanspass med stegrande fart där de sista 10 minutrarna upp till 45 minuter gick i typ tävlingsfart halvmara. Lite plattare och lättlöptare idag, men benen kändes bra och det rullade på riktigt fint. Efter nattens monsun var det riktigt kvavt och väl hemma var det svårt att avgöra om min gamla löpartröja varit med på löpartur eller legat ute i en vattenpöl över natten. Efter lite återhämtning, snigelpromenad med Frida i vagnen och ettårskals hos Julisaga bar det av på dagens andra runda, lite finåkning på rullisarna runt söderort. Börjar kännas helt ok att åka nu och knappa två timmar är inga problem att åka utan att bli helt färdig, även om tempot är lite smålusigt. Bra återhämtningsträning blir det alla fall och lite extra träningsvolym. Take me home - country road Inte lika svettigt på kvällsrundan Nu funderar jag på hur upplägget ska se ut framöver. Eftersom det känns

När jag rullade tillbaka lite i bloggdagboken för att kolla tiden från senaste löptesten runt Hökarängens elljusspår, inser jag att det inlägget aldrig blev publicerat. Därav lite förvirring, men senaste inlägget hör alltså egentligen hemma i höstas, och då var i alla fall både löpform och chinsform tydligen helt ok. Idag var i alla fall planen att göra ett test på 3,2 km banan igen. Efter en vilodag skulle benen förhoppningsvis funka bra. Därtill varmt, soligt och splitshortsen på, -bra förutsättningar! Och det visade sig gå alldeles utmärkt, den nya rekordtiden lyder 11:27, en skaplig putsning sen senast. Benen var chockade över att dra så mycket mjölksyra, men funkade ganska bra. Ingen lätt känsla, men tempoväxlingarna över krönen gick fint. Dvs inget topptest, men helt ok. Körde tidigt på morgonen, vilket inte är min favorittid för maxtester, med frukosten skumpandes i magen. Finns några sekunder till att ta där.. Maria får dra det tunga lasset. Sen blev det en lugn cykeltur med fa

Ikväll blev det formtest av två slag, till att börja med testlopp runt elljusspåret mellan Farsta och Högdalen. En 3,2 km lång runda med mycket kupering upp och ner, samt en lite längre backjävel som tar ca 1 minut att besegra, och som givetvis resulterar i en redig syraschock. Har aldrig testat hela varvet på tid, men efter lite inspiration av Maria tänker jag att detta kan vara en bra formtest för framtiden. Premiärtestet landade på 11:45, motsvarande ca 3:40 fart. Kändes  skapligt bra, och med tanke på banprofilen är det nog hyfsat snabbt. Väl hemma var det dags för test nr 2, maxning chins. Lite seg efter löpningen, men lyckades ändå bränna av 13 repetitioner. Klart godkänt! Kanske blir lite fason på stakningen i år ändå..