Tomas Karlberg - På rull och glid

Idag har han äntligen behagat att komma ut - vår älskade Sam. Nog har han tagit god tid på sig, 10 dagar sen till leverans har frestat en del på psyket, kanske främst för Maria. För min del har det varit lite "jobba imorgon eller inte jobba imorgon", som en återkommande fråga de senaste veckorna. Vi började nästan känna att det liksom blivit överspelat, -nej, det blir nog inställt det här, inget barn kommer tyvärr, falskt alarm. Men magen var kvar, något måste väl hända? Allt medan vi började vara helt inställda på att det blir en riggad igångsättning på fredag har vi försökt hålla oss sysselsätta så gott det går. Grilla korv i skogen, lekplatshäng och cykelturer. Men på söndagens picknicktur på Järvafältet var Maria oväntat seg i benen. Ta genvägar hem och släppte lucka vid minsta backe? Nånting var på gång.. Och mycket riktigt, jag har äntligen fått min vilodag, vilket är allt annat än vad Maria haft. 12 timmars kämpande resulterade i alla fall i en helt perfekt liten parve

Inga familjetillskott än, så idag fick det bli tävlingspremiär för 2015, bortsett från Sidsjö winter race då förståss. 15 km Ursvik Extreme stod på schemat, en numer ganska bekant bana. Formen har känts relativt ok sista dagarna, trotts många träningsdagar på rad nu. Därtill har jag dock ballat ur totalt med kalloriintaget senaste veckorna, så alla kg som försvann under senaste fastan är nu tillbaka, vågen på 76,7 pre race. Inte så bra om man vill vara riktigt snabb.. Men jag gick i alla fall ut skapligt hårt i under 4-tempo första kilometrarna och hade en riktigt bra känsla i kroppen. Tempoväxlingarna över krönen satt riktigt bra och steget var skapligt lätt. Dessutom tort och fint, så det var asfaltracedojor som gällde. Första milen på 41:17 är ganska prick en minut långsammare än mitt rekord från ifjol. Sen kommer de sista 5 km som precis som vanligt är jävulskt tunga, hur man än kämpar är det lögn i fan att komma ner mot 4-tempo. Efter sedvanligt darrhänt avläsning av streckkoden p

För ett par veckor sen fick jag för mig att jag skulle köra daglig träning tills det blev familjetillökning. Det har funkat bra, men nu när Maria gått över några dar börjar den strategin kännas i benen. Tur då att cykelförhållandena varit sjukt bra de senaste dagarna, för vem vill ta en vilodag när man kan susa runt i kortärmat på torra stigar? Ikväll blev det två rundor på Nickspåret, så nu kan man med lugn vänta in regnovädret i natt. Igår blev det upptäckarrunda i Järvareservatet. Hittade  en stig som var helt fantastisk! Typ 1-2 km med snabb, hårdpackad flowig jordstig genom en tät lövskog. Magiskt! Än är Stockholms alla guldkorn inte framgrävda.. Järvafältet en sommarkväll.

Ibland blir jag bara så förbannat trött på mig själv. När jag var liten minns jag att jag hade en serietidningsaffish med katten Gustav på väggen, där Gustav bankar skiten ur en skivspelare med texten "den som blir arg blir bara arg på sig själv - vem annars?". Ett citat som är hundra procent jag. Allt för ofta känner jag mig som klanten som pajar saker på grund av vårdslöst handhavande, för att sedan bli svinförbannad på prylen i fråga. Vem är det jag egentligen blir arg på, kan man undra? Gjorde mig bl.a. känd som "den griniga apelsinkastaren" under studenttiden, efter ett misslyckat fyllekäksprojekt som slutade med apelsinsplatter på studentrummets väggar. Men även om mitt förhållande till materiella ting bitvis är våldsamt har jag lyckligtvis en avsevärt högre tröskel och tålamod med människor. De som inte känner mig så väl förundras hur jag kan ha sånt enormt tålamod med människor runt omkring mig, samtidigt som jag kan be min dator och telefon fara åt helvete

I veckan har jag passat på att lägga på lite extra träningsvolym och få lite mer timmar än jag vant mig med. Både träning till och från jobbet, inte så långa pass, men ändå, och kvällspass. Blev bl.a. ett långpass på mtb igår kväll, drygt 2,5 timme träning, när hände det senast!?! Blev en sväng ut på Lovön för att testa Fornstigen. Hade hoppats på lite torra stigar, men många lerhål var fortfarande rätt geggiga. Mitt "hatföre" snustort varvat med geggamoja. Om det spöregnar får det gärna vara skitigt, men den där blandningen, nja.. Och eftersom högtryckstvätten inte var laddad fick det bli en del cykelbärande, då jag inte var sugen på att komma hem och se ut som shreck. Men en fin tur blev det i alla fall. Likaså med Frida i charioten idag med löparskor på, ett halvlångt pass som verkligen sög musten ur mig. Ikväll blev det nämligen ett andra pass på cykeln, men benen var riktigt döda. Som tur var hade jag med mig en höggravid sambo som höll ned tempot lite lagom. Hur många k