Tomas Karlberg - På rull och glid

Lördagens tröskelurblåsning satte sina spår. Igår blev det en långtur på två timmar med test av lite skoterleder som jag varit sugen att testa. Riktigt kul bitvis och lite stigkänsla, om än lite kallt och tradigt att mata rakt över diverse stora sjöar. Benen var dock rejält slitna, så det var skönt att ta det ganska lugnt. Det begränsade snötäcket gjorde att det bar riktigt bra med min enduro, men jag fattar ju definitivt nu vad man ska ha en fatbike till. Jag får hoppas på klent snötäcke ett tag till så kan det nog bli fler fina turer. Många ställen man inte skulle ta sig på sommaren. Idag blev det jobbpendling, med fortsatt slitna ben. Vägen till jobbet var riktigt slitig och jag blev omkörd av en jeppe i backen upp till Bredsand som hade bråttom men definitivt inte såg direkt sportig ut. Miserabelt... orkade inte ens försöka haka på. Jävla skitmorgon, som delvis var kass på grund av ungar som tjurat på och hållt mig vaken halva natten. Eftersom det var dagishämtning tänkte jag köra

Hade tänkt cykla ute idag, vilket jag säkert borde ha gjort i finvädret, men det kom lite annat ivägen. Shoppingtur för att handla prylar och verktyg, ggr 2 givetvis då det aldrig går riktigt enligt plan, teknikutflykt och coacha Maria en sväng och så lite bilmekande då såklart. Fick nedslag på bakbromsarna på Forrrden på besiktiningen och jag har gett mig fan på att byta själv. Verkar faktiskt som att jag kommer gå i land med bytet, men det är väl inte värt att ropa hej innan det är testkört. Men i och med alla dessa aktiviteter var det plötsligt mörkt, så det fick bli trainer i stället. Eftersom jag var in på Sportson o fixade en ny tröja också, var det ju läge att testa den så klart. Nya snygga Sportsonkläder! Nu har jag ju proklamerat att jag inte tänkt köra några watt-baserade pass utan bara gå på känsla. Men regler ska väl brytas ibland, så idag blev det watttrainern ändå. Hade tänkt mig att köra i strax under tröskelfart och försöka hålla ut i minst en timme. Låg runt 346-347 wa

På väg hem från tre dagar i Göteborg, trött och nöjd på ett flygplan, förmodligen ganska rakt ovanför mitt hus snart. Fick mig en riktigt efterlängtad vilodag och egenkväll i tisdags som frångick min vanliga tjänstereserutin med hotellpicknick - träning - kvällsjogg. Biokväll med nya (den var ny för en månad sen, men ändå) Star wars och efterföljande burgare på Donken. Kvalitet! Kändes skönt att skämma bort mig lite, tycker nog jag förtjänat det efter otaliga övertidstimmar under hösten.  Igår var det dock träningsdags igen, samma gamla hotellgym på Panorama. Hade tänkt köra motionscykel, men den var ockuperad av en svettig gubbe när jag äntrade gymmet. Fan, vad hitta på nu då? Tänkte att jag joggar lite på bandet och väntar ut honom, ingen pallar med den där cykeln hur länge som helst. Men det var en seg jäkel och efter en kvart gav jag upp trampartanken, det fick bli bara löpband för min del. Körde lite stegrande tempo och avslutade i 12 km/h med 4% lutning. Ingen imponerande fart, m

Blev ett hyfsat hårt tröskelpass i lördags, så igår var planen att rulla ett riktigt lugnt distanspass på 2 timmar minst. Helst så lugnt att jag återhämtade mig lite, för senaste veckans många fartpass har slitit en del. Sagt och gjort, tog endurostridsmaskinen och rullade iväg uppöver småvägarna söderut. Lite ovant med fullgung efter många dagar på hybrid och cross nu, men med tanke på underlaget var det ganska skönt. Väglaget var inte det bästa och till slut var det bara ett isigt skördarspår att rulla på. Hade hoppats få en timme och vända, men efter trekvart var det totalstopp. Tog lite extrasvängar på väg men landade hemma, frusen och med sega ben, efter bara en timme o trekvart. Roligare stigar har man ju kört.. Det blev bra återhämtning i alla fall, för idag kändes det bättre. Hämtade kidsen med cykelvagnen och bestämde mig för att mosa på för att bli riktigt trött och tjäna ihop till en vilodag imorgon. Jäklar vad slut man kan bli med vagn på släp! Lite motlut och en halvtung v

De gemensamma nämnarna för denna veckas träning har varit hårt och svettigt. Det visade sig finnas en rätt ok motionscykel på gymmet i Stockholm, så det blev först 4x4 minuter i tisdags och sen tre set med 20 sekunder hårt - 40 sekunder lugnt ggr 10 i onsdags. Svetten sprutandes och en doft på hotellrummet som var betydligt mer åt träningslägerhållet än en doftfri jobbresa. Efter lite återhämtning i går var det dags igen idag. Ensam hemma med kottarna, så det fick bli trainern i kväll. Blev fyra ggr 10 min i typ tröskelfart, tror jag lyckades bra med passet, för det började kännas segt lagom tills det hela var avklarat. Nu vore det dock najs att få till lite cykling ute, vilket det ser lovande ut för i helgen. Nästa vecka blir det Göteborg igen och då är det motionscykeltajm igen. Kan va bra med ett brejk från inneträning nu, för i ärlighetens namn, även om det blir bra intervaller så suger det lite i grunden. Allt är inte diamanter som glittrar.

Igår var tanken ett återhämtningspass och det blev ett riktigt bra sådant. Jag o Maria tog varsin Chariot, preppade ungarna för middagslur och trampade iväg på en - kasta sopor och handla lite - tur. Maria hade sega ben, så jag la mig bakom och lät henne sköta tempot. Det blev lugnt, så det kändes riktigt skönt att det verkligen blev återhämtningfokus. Annars är det så lätt när man kör själv att trampa till lite i nån backe, speciellt med vagn på släp, och vipps drar pulsen iväg lite. Benen kändes dock rätt bra trots utblåsningen i söndags, så nu är det på't igen. Exakt hur får vi se, blir tre dar i Stockholm med okända träningsmöjligheter på nytt hotell. Men det ger sig nog. Sitter på flygbussen nu och inser snabbt hur fruktansvärt lite jag saknar bilköer och tunnelbanor. Att ta sig nån ynka kilometer på trekvart för att hinna i tid till dagens första möte är snart kört. Vilken jävla skitstad... Väglag och trafikintensitet som känns betydligt mer tilltalande!

Med ett fint skejtpass med många höjdmeter i benen var det i eftermiddags dags för ett maxtest på nya trainern. Maria har snokat upp nån variant där man kör så hårt man orkar i 20 minuter, för att sen kunna räkna ut sin tröskelnivå uttryckt i watt. Sen kan man ha olika intervallupplägg utifrån sin tröskelnivå osv. För mig känns det mest stressande att mäta alla pass i detalj, så jag kör vidare på känsla i huvudsak. Men att testa formen och ha något att jämföra med lite då och då är inte helt fel. För att få ett jämförelsevärde mäter man per kg kroppsvikt, dagens invägning strax före testet var 75,2 kg. Körde lite uppvärmning och sen var det bara att mata på. Gick kanske ut lite för hårt, låg på ca 382 watt i snitt efter 3-4 minuter, vilket sjönk till 378 när det gått en kvart. Med svetten sprutandes och lungorna på väg att vändas ut och in lyckades jag ändå öka lite på slutet och med en skaplig spurt landade snittet på 383 watt. Per kg blev det alltså 5,093 watt/kg idag. Svårt att bedö

Den här veckan hade jag tänkt inleda lugnt för att sen köra på med lite intervaller igen, men så blev det inte riktigt. Kände mig rätt sliten i tisdags, så det kändes på sätt o vis skönt att det blev en hemmadag med ungarna i onsdags innan det bar av mot Göteborg på kvällen. En slemhostattack och lite kräk på dagis och Sam var snabbt huvudmisstänkt som vinterkräksjukeoffer. Men någon riktig kräksjuka var det inte, även om nått skumt var på gång i magväg. För på väg söderut var det magknip och illamående som gällde. Lyckligtvis eskalerade det inte, men några morgonintervaller blev det inte i torsdags och cykelpendlingen i fredags, som jag trots allt vågade mig på, var redigt plågsam. Men till slut klarnar det upp. Igår var dock kroppen lite mera med, körde lite korta spurter och det svarade hyfsat. Så nu får det bli lite omstart, även om veckans upplägg ser lite osäkert ut. Stockholmsresa och nytt hotell, hoppas de har en motionscykel så att jag slipper springa. Menförst blir det en spä

Igår blev det 4x4 minutersintervaller på trainern. Termometern på -24 och lite småhängiga barn, så jag passade på när de låg i soffan. Skönt med lite fart efter några lugnare pass och skönt att få upp temperaturen i kroppen efter en kall natt. Idag var det typ 20 grader varmare, så efter premiärutflykt med skotern blev det lite utecykling - 4 st tiominutersintervaller på crossen. Tog emot lite mer idag, speciellt i motvinden på lite trögt underlag, men det var inga problem att orka hålla bra tempo alla fyra intervallerna. Alltså, den där lamphållaren ser ju inte snygg ut utan lampan.. Imorn ges det chans till lite skidåkning i Sidsjöbodarna, men trots inspirerande svenska resultat i touren och antagligen rätt bra förhållanden i spåret känner jag mig inte så jättesugen. Tror faktiskt det blir cykel till Sidsjöbodarna i stället för skidåkning. Inser kanske att jag är på hyfsat god väg mot bra cykelform och att det går rätt bra för stunden, så varför ta fram stavarna när jag vet att det m

-24,1 grader, noteringen för en liten stund sedan. Ibland är det tur man har en trainer eller två, för idag känns det lite väl kallt för att cykla ute. Vekt, men va fan.. För nu har vi ju faktiskt varsin trainer, efter att Maria fått investerat i en riktig lyxmaskin som kan regga watt o hela baletten. Måste nog testa den nån dag. Men först kan ju Maria få prova, men det går lite trögt för henne. Den här veckan har hela familjen varit nerbäddade i influensan, utom jag. På nått märkligt sätt har jag inte insjuknat, än. Känns lite som att knalla ut i ett minfält med förbundna ögon och börja jazza omkring. Klarar man sig så gör man. Men när man spenderar nätterna i samma säng med febriga ungar som attackhostar en rakt i ansiktet så undrar man ju hur det är möjligt att fortfarande vara frisk. Marias monstertrainer. Så idag fick det bli trainer 1,5 timme med Stig Helmer på TVn. Någorlunda uthärdligt. Igår var det inte svinkallt, men väl snöstorm. Det vädret vågade jag i alla fall trotsa och

Nytt år, nya utmaningar! Nyårslöften är inget jag brukar ägna mig åt, men i år ska jag ha ett par. Jag lovar mig själv att kommande cykelsäsong ska jag åtminstone vid något tillfälle vara en bättre cyklist än nånsin tidigare. För att bli det måste jag träna bättre. Kanske inte träna mer, men träna smart och hårt. Sen tror jag att 2017 är året då jag verkligen ser till att nå racedayvikt på sub 73 kg. Det kommer att göra stor skillnad bara det. Och vem vet, jag kanske får en flygande start på 2017 ur den aspekten. Sam vaknade med hög feber och la en liten spya. Säkert smittsamt, så inget ont som inte har nått gott med sig. Positivt tänkande kommer också vara hett 2017.. Laddar upp med korv inför nästa år. Så nu sitter vi i bilien i illfart på väg hem från nyårsfirandet hos syrran i Gävle. En riktigt trevlig helg där barnen kom väldigt bra överens. Lite synd bara att vi börjat få som tradition att ta snabba avsked med sjuka ungar.