Tomas Karlberg - På rull och glid

Förra veckan var av det hårdare slaget. Först en tuff arbetsvecka med leverans i torsdags kväll. Upp kl 5 i Göteborg för att via Arlanda dra på årlig grabbresa till Belgrad över helgen. Utan att gå in på detaljer kan man ju kort konstatera att det inte blev nån hälsoresa i år heller... 3 timmar i bil hem sent i söndags och sen upp o jobba. Som bonus vaknar Sam halv 5 o lever rövare. Ont om sömn och ont om träning. Måndagar på jobbet brukar jag sällan jubla över men igår var ju ett riktigt lågvattenmärke. Men jag fick i alla fall lite cykelpendling som kändes bra och äntligen hänga med mina underbara småkottar. En halvtimmes jogg och lite kajakpaddling på Donau, lite tränat blev det ju. Idag kände jag för att köra lite hårdare, så på vägen hem körde jag på hela vägen kring tröskelfart eller strax däröver. Lätt motvind och riktigt dålig känsla. Tog 42:30 att ta sig hem med de förutsättningarna. Med lite bättre ben, medvind och avslutade broreparationer på Sundsvallsbron borde det gå att

Igår bar det av till Stockholm igen, för utrensning av kontorshyllor och skåp till förmån för skrivbordsbåset i Sundsvall. Lyckades till och med packa ner min dockningsstation till datorn, efter en kvarts hård kamp med mitt vajerlås (med borttappad nyckel..) och en slö avbitartång.. Lite konstig känsla att vara i Stockholm utan att ha ett eget boende. Men bilar, trängsel och folk över allt, nej, jag längtade hem direkt. 4 månader tog det alltså att bli rakt igenom lantis. Men då jag misstänker att det blir en o annan stockholmsvisit framöver, vare sig jag vill eller inte, passade jag på att stationera en cykel på cykelparkeringen på kontoret. Bra att ha för framtida motion. Gamla trokänaren med utsikt över kaosväg 4. Givetvis var jag ju tvungen att ta en liten runda också, backintervaller på Hagatippen! Efter att ha kört i Sundsvallsterräng hela sommaren kändes den här backen plötsligt ganska flack. Körde 6 vändor som kändes riktigt bra. Oklart om det beror på bra form eller att backen

Ett tydligt hösttecken är att det inte längre går att kvällsträna utan artificiellt ljus. Idag var det ju en synnerligen fin höstdag, men eftersom jag hade två busungar att försöka ta hand om (det gick ju bitvis sådär, som synes på dagens bilder..) fick det bli kvällsträning. 1 timme trampande på en härlig grusväg, genom en bäcksvart skog med en illröd fullmåne som enda sällskap. Inte helt tokigt! Efter en annars ganska klen träningsvecka, med återbesök i Göteborg, blev det i alla fall en bra avslutning, -jobbpendling i fredags och tre timmar distans i lördags. Nu väntar en sannolikt ytterligare dålig träningsvecka. Fler dar i Göteborg och sen den årliga grabbresan till helgen. Men det är väl den tiden nu när det är läge att ta det lite lugnare. En tävling återstår denna säsong, trots att det inte blev något race i Östersund den här helgen. Vi orkade inte åka iväg helt enkelt. Men om två veckor är det höstrusket på Södra, dit ska vi väll orka ta oss i alla fall! Busungarna del 1 - rens

Idag styrde vi kosan till Söderhamn, jag som coach och barnvakt, Maria som tävlingscyklist. Efter en snabbinstruktion i kolsyrepumpande av punkat hjul var Maria förberedd för alla eventualiteter och drog iväg på sitt 30-km race. Och lite som vanligt numer blev det en överlägsen seger! Själv hade jag tänkt trampa en bit på vägen hem, men Maria peppade mig att ta ett varv på tävlingsbanan i stället, som tydligen var riktigt kul. Så även jag drog iväg, på min något tungtrampade enduro. Hade tänkt ta det lugnt idag, men nu ville jag ju se hur fort jag kunde köra. Tyvärr hade arrangörerna redan hunnit ta ner en del skyltning, så jag körde fel o fick vända ett par gånger och var dessutom väldigt tveksam kring om jag var på rätt väg några gånger. Sumpade nog ett par minuter på detta, men i övrigt kändes det ok. Banan var riktigt kul med många fina stigpartier, så klart värt besväret. Kom runt på 1:16-nånting, typ 6 minuter efter vinnaren i herrklassen. Med tävlingscykel, lite tävlingsadrenali

Det blev en dryg arbetsdag i lugn och ro på nya hemmakontoret på ÅF i Sundsvall, sen ringer telefonen.. Imorse bar det av till Göteborg och det blir samma destination några dagar även i kommande veckor. Lite ringrostig, men det går nästan obehagligt snabbt att komma tillbaka i vardagskänslan. Bara att tagga upp och leverera! Igår körde jag en första cykelpendling till Sundsvallskontoret, ca 2 mil enkel väg och man får ihop två riktigt bra pass per dag. Får se om det känns lika kul i februari.. Nu i Göteborg blir det dock lite hotelliv utan cykel, abstinensvarning - check! Hittade till min stora glädje en motionscykel på hotellgymmet, så lite trampande blev det ändå idag. Tyvärr var sadeln designad för en rövstorlek som var dubbelt så stor som min, så det fick bli lite ståtrampintervaller. Får se hur det blir imorn, kanske får bli en löptur i stället. Frida öser mot mål med ett leende på läpparna i gårdagens Deltaterräng i Lucksta!

Idag var det tävlingsdags igen! Blått en vecka efter 16 mil i Ragunda och efter en vecka med högt stresspåslag, ensamhantering av två ungar, rivstart på jobbet och tre gnälliga timmar i bil upp till Umeå gjorde sitt till. Vaknade med andra ord - dötrött.. Men efter att ha kommit ut till tävlingsområdet, softat lite i solen och käkat lunch kändes det ändå skapligt bra. Testkörde banan, en 5,8 km-runda som skulle tas 4 varv, och kände att benen verkade ganska ok och att det nog kunde bli rätt kul ändå, då banan var riktigt skoj. Korta branta backar, ganska snirkligt och tekniskt utmanande.  Laddar för tävling. Tävlingen startade med en lång grusvägsraka för att sprida ut fältet lite. Tänkte att det är bra att ligga långt fram då det fanns få omkörningsställen, så jag tog rygg på Henrik Enberg. Det höll tyvärr inte särskilt länge då han var alldeles för snabb för mig idag. Hann dock få lite lucka till trean så jag gnetade på. Fick det inte att flyta på tekniskt och vid varvningen blev jag