Tomas Karlberg - På rull och glid

I kväll var det hårdkörning på trainern igen. Har ju varit svinkallt ute några dar, så det är innetrampande som gäller. Lyckades köra ett pass ute i solen i söndags då det ”bara” var tretton minus, vilket var uppiggande ändå. Frisk luft, mmmm. Körde lite backe i stigningarna runt Njurunda kyrka. Samlade ihop prick 666 höjdmeter enligt Strava. Så som sig bör i kyrkbacken... hade inte några ben of the beast dock, så igår checkade jag ut en vilodag. Idag därmed fullt ös igen och det blev till att tugga styrlinda ordentligt. Frostigt i skägget i söndags. Blev som så ofta ett lite spontant intervallpass. Tänkte mig först köra 4-minutersintervaller, men med förbehållet att kanske köra ett 20-mintest om det kändes riktigt bra. Blev ingetdera, körde på i 6 minuter och bestämde mig då att jag inte skulle köra något 20-mintest, kändes lite för tufft. Körde dock skiten ur mig rejält ändå genom att köra en trappa ner 5-4-3-2-1-0:30 med minskande vila. Hade ju inte sparat på krutet första 6 minuter

Efter måndagens maxtest kände jag för att kolla av en annan variant på formtest jag körde förra året - 1 h tröskel. Sket i uppvärmningen och körde på, lite segt i början därmed, men höll bra hela passet. Landade på 352 w i snitt, vilket är tangerat rekord från förra året. Kändes inte superlätt, men jag är rätt nöjd med detta ändå, lite kvitto på att det inte är ett kompakt formmörker i alla fall. Hade ju tänkt cykla hem från jobbet idag, men återsjuknade barn och det fick bli en sen jobbkväll istället för att bunkra lite inför vab imorn. Röriga dagar nu känns det som, men det blir lite tränat ändå. Sådärja. Max speed 2105... nånting är lurt med trainern också, även om watten fortfarande verkar funka som de ska.

Idag försökte jag mig på ett maxtest på 20 minuter igen. Tyvärr var det nog fel dag. Igen. Den här gången ballade jag dock inte ur utan körde klart passet. Tyckte jag tog det lugnt i början den här gången med, kändes jättelätt 2-3 minuter för att efter 6-7 minuter kännas helt fruktansvärt. Farten svajade högst betänkligt, låg på drygt 410 W i början men var nere på 389 i snitt som lägst. Plågade mig upp till beskedliga 390 W till slut med en mycket klen spurt. Med 75,4 kg på vågen blev det 5,17 W/kg, ganska långt från min målbild om 5,5 w/kg på det här testet. Inte alls bra med andra ord, dels kanske beroende på ryggproblem och förkylning på sistone, men jag tycker inte det borde slå så mycket då jag ändå tränat på ganska bra. Men jaja, det blir till att försöka skärpa till sig lite ytterligare helt enkelt.. nu funderar jag dock på att vila imorgon. Kanske behövs? Lätt på förhand..

Till slut så, blev det ett utepass! Igår tog jag endurohojen, med upprätt sittställning och lite skönt gung = bra för ryggen, på en sväng. Blev drygt två timmar på riktigt fina vintervägar. Inte så mycket enduro, men skönt var det. Och inte verkar det ha gjort ryggen sämre heller, snarare tvärt om. En bit kvar till bara stigar... I morse tänkte jag fortsätta distansträna lite lugnt framför OS-stafetten, men mina ben kändes ungefär lika fräscha som stafettgrabbarnas form, så jag gav mig efter en knapp timme. Funderade på att köra igen lite senare, men hade en rejäl trötthetsdipp på eftermiddagen och la ner planerna. Men jag får se det positivt, nu blev det ju typ som en vilodag och då kan jag ju köra imorn igen! 

Har kommit igång ganska bra med tramptränandet igen och har fått till en ganska bra träningsvecka, trotts ryggelände och stockholmsresa. Har kört lite olika tröskelintervaller och även fått till ett pass enminutersintervaller som kändes rätt bra. Men börjar bli rätt less på att träna inne nu, hoppas verkligen att rörligheten i ryggen känns bättre så att jag kan köra en vända ute i helgen. För lite hopp om ryggen finns ändå. Under veckan har rörligheten blivit lite bättre, men har vaknat flera nätter av att nån muskel krampat ihop totalt och värker så det är helt omöjligt att sova. Inte direkt optimalt med för lite sömn när resten av familjen är influensadäckade. Får se hur det går med den saken.. Idag var jag i alla fall hemma i stan, så jag passade på att boka en napprapattid till slut. Var till Elitrehab o träffade Johannes som jag tror gav mig vad jag behöver - lite hårdhänt behandling av diverse muskler och lite ryggknäckning. Tror det kanske krävs nått besök till, men får se hur d

Naturligtvis blev det förkylning som grädde på ryggskottsmoset. Har dock kunnat trampa lite lugna pass för att hålla kvar lite cykelrörelse i benen, så ingen katastrof ändå. Men ryggen... Fram mot helgen kändes det klart bättre så vi tog tag i projektet att skotta av lite snö från taket. Eller lite.., ett antal kubik blir det ju. Välpackade skarsnökubik. Dum i huvet som man är, borde ju fatta att det är att be om ryggskottsåterfall. Japp, som ett brev på posten. Så fram med tensapparaten och linementet igen. Jäkla skitsnö, min främsta fiende för stunden vad det verkar. Så i stället för att cykla ute får jag se fram emot att behöva en kvart för att stiga upp ur sängen och trampa inne i stället. Plågade mig igenom två timmar idag ändå i lugnt tempo med en urkass Eddie murphy-rulle till sällskap. Nåja, blev ju lite träning i alla fall. Åhhh så fint..! Skitsnö.

Inte fan ska det vara lätt o enkelt alla gånger. Ibland kan det till och med vara bra med lite lagom motgångar, så att man taggar till. Så att man inte viker ner sig. Rule #5... Idag har jag haft i alla fall lite den känslan, att kämpa i motvind. Ryggskottseländet har inte gett med sig än och det är väl tveksamt om gårdagens idiotresa till Stockholm för ett möte över dagen, inklusive 8 timmar stillasittande i bil och tåg, bidragit till någon förbättring. Därtill 4 timmar bilkörning idag med och lite krypande känsla av en förkylning. Men lite horn i pannan nu då!  Ok, inte läge för att köra riktigt hårt, men man får väl utmana sig på något annat sätt då. T.ex. den psykologiska utmaningen i att köra ett lugnt tvåtimmarspass på trainern utan att bryta ihop av tristess. Toppat med percutanesmord ländrygg som brinner som eld när man väl fått upp värmen. Check! Nu får vi se om jag snart även får glädjas åt kombon förkylning och ryggskott. Förkänningen är att nysningar och hostattacker kommer

Det här med längdåkning... idag var det tävlingsdags på södra berget. Minns senast jag skidtävlade på södra, SM-stafetten typ för 20 år sen. Det gick åt helvete då vill jag minnas och det gick inte mycket bättre idag. Värmde upp med klättring från sidsjön upp på berget, kändes ganska bra trots gårdagens löpning och maratonsnöskottning. 15 km med gemensam start, kom iväg som 4a i fältet på 15 åkare. Försökte inte pressa mig med i rygg utan tog mitt eget tempo redan från start. Kändes väl skapligt ändå fram mot varvning, men där började eländet. Banmarkeringarna i ett par korsningar var icke-existerande och plötsligt var jag jämsides med loppets ledare. Fan, inser att jag antagligen åkt fel. Känner motivationen rinna ifrån helt men fortsätter åka ändå. Grymtar lite med frusna läppar åt funktionärsgänget som tydligen tyckte de gjorde mest nytta genom att stå sysslolösa i målfållan och gav mig ut på andra varvet som felaktig tvåa.  Nu började jag få lite ryggkänningar. En såndär oskön stel