Tomas Karlberg - På rull och glid

Efter utflykten till Östersund har det varit som att luften gått ur mig. Tappade sugen lite och har hängt med huvudet några dar. Kanske har lite samband med att det varit odrägligt varmt också, vilket inte är min favorit. I veckan har barnen varit hos mormor å morfar ett par dar, så egentligen perfekt läge att cykla långpass och fixa med hemmaprojekten. En hel blev det gjort, men kanske mer av kraftansträngning än av ren o skär glädje. Tvingade mig ut på ett par långpass också, bl.a. premiär för en tur runt Alnön. Egentligen en jättefin runda, toppat med pizzapaus vid brofästet. Men usch vad segt det var. Däckade med en folköl i soffan när jag kom hem, tog mig inte ur fläcken på en dryg timme. Igår var det ändå som att det vände lite grand, tog en tur på stigarna runt Essvik med ambitionen att köra lite fortare och få upp pulsen lite. Satte ett gäng nya KOM och tycker det kändes klart bättre i kroppen, som tur är. Imorgon är det nämligen dags igen - SM i långlopp. Pustar ut på Dykets b

Tävlingen som jag lite drömt om hela året - igår var det dags - SM i XCO. Här ville jag göra ett bra race, och förutsättningarna var helt ok och formen så bra som jag kunde hoppas. Men vad hjälpte det... Starten har gått. Tyvärr blev det årets största besvikelse. Till att börja med gick det bra, kom iväg skapligt och kände att kroppen svarade bra. Låg några placeringar bak, men med bra kontakt framåt. In mot halva första varvet kör täten fel och tar in på sprintbanan, jag ligger nu fyra och det känns kontrollerat å bra. Och då börjar strulandet. I en av stenrösena som ska passeras hade jag en klar plan i huvet hur jag skulle köra, en plan som krävde lite fart. Problemet var att åkarna framför inte hade samma plan som jag och tog ett lite långsammare vägval. I det läget jävligt osmart av mig att inte byta vägval när jag ser att jag inte kan hålla den fart jag behöver. Fastnar därför och gör nån slags halvvurpa och sätter mig med hela kroppstyngden på bakkanten på sadeln. Sadeln höll, me

XCE- loppet i fredags blev inte riktigt som jag hade tänkt. Till att börja med gick kvalet bra, drog iväg direkt på morgonen till tävlingsområdet och testade banan, sedan lite väntan och på det stenhårt race i en och en halv minut. Höll på att gå galet redan innan start då jag kom på i startfållan att jag glömt nummerlappen, men det löste sig och jag trampade runt på 4:e bästa tid. Gott så, gott och väl vidare till finalpasset. Därefter tillbaka till campingen för lunch och sedan familjeutflykt till Jamtli, då finalheaten började först kl 17. Skumt upplägg på en tävlingsdag, men att strosa runt med någorlunda glada barn på Jamtli tog bort lite av väntans nervositet i alla fall. Å lite dirtbana med barnen.. När det väl var dags för finalpass var det direkt semifinal då antalet deltagare i h30 var lite knapert. Kände mig taggad på start, men vad hjälpte det. Strulade en liiiten aning med pedalen i starten, kom nån decimeter bakom och var fyra och sist in i första kurvan efter starten. Me

Åter slött med uppdaterandet, man har ju semester... Imorgon är det hur som helst dags för SM-start, denna gång i den helt oprövade grenen XCE, dvs sprint. Ska bli kul att pröva, men vad jag kan förvänta mig är svårt att sia om. Jag brukar ju dock vara ganska vass på kortare stravasegment, så det kanske passar mig bra? 10:23 imorn är det knappa två minuters urladdning som gäller! XC-dags igen, bland mycket annat har jag tränat hopp. Annars då? Efter Mörksuggan blev det en riktigt bra träningsvecka. Först några dar med barnen i stugan hos farmor å farfar, sen lite tuffa sundsvallspass och sen en bröllopshelg på tu man hand med Maria i Öregrund. Perfekt för många fina långpass med en hel del fartinslag. Och mycket trevliga sociala aktiviteter kan tilläggas. Tycker kroppen funkat ganska bra, även om sista 10-milsrundan med Maria längs Upplandskusten var lite seg. Drygt 13 timmar på en vecka är en skapligt tuff nivå för min del. Trots bra känsla har jag verkligen försökt hålla igen den här

Äntligen! Efter många försök fick jag äntligen till ett långlopp på lite bättre nivå. Kom iväg skapligt bra från starten på Rättviks skidstadion, rullade sedan i lugnt fart fram till backen där fältet släpptes fritt. Hittade bra position och undvek strul. Uppför backen känns det inledningsvis ok, men sista delen till toppen tar emot rejält och jag slår av lite för att inte bränna mig för hårt. Såg på stravatiderna efteråt att det blev ganska mycket långsammare sista delen av backen jämfört med förra året. Men ändå - kan växla tempo på toppen och kommer med en klunga på typ 15 man ner för Vidablick. Känner nu att jag har lite bättre flyt än de senaste långloppen. Orkar hänga med gruppen, kan växla tempo när det behövs, täppa småluckor, orkar ligga längre fram och även dra lite grand. Helt grym känsla jämfört med att sladda i slutet på nån klunga med mjölksyra upp till öronen. Först i ledet - ovanlig syn. Fotocred: Happyride.se Och så rullar det på fram mot stigpartierna efter ca 30 km.

Då var det snart dags igen, imorn står Mörksuggejakten på tävlingsschemat! En tävling som gick skapligt förra året, slutade 8:a i H30. I år tror jag målet får bli att försöka sätta en bättre tid på loppet, känns som en rimlig målsättning om nu inte banläggningen ändrats. Träningen i veckan har jag lagt upp lite annorlunda än senaste veckorna för att försöka få till nån slags respons i kroppen. Har kört ett entimmes hårt tröskelpass, utöver det har jag kört lite längre pass på mellan 1:45 - 2:30 med några hårda inslag. Dvs korta långpass med inlagd stravahets. På den typen av fartinslag brukar ju inte mycket lämnas i reserv, så flat out på de segment jag satsat på har varit det som gäller. Har inte brytt mig så mycket om Strava under våren/försommaren, undrar om det kanske kan vara kryddan som får igång benen ett snäpp bättre? Kapaciteten verkar dock onekligen finnas där, gäller bara att få ut det på tävling också. Körde racer igår och siktade in mig på ett av de Sundsvallssegment jag s

Då var det gjort - premiären på det nästan mytomspunna Obbola Challenge. Och var det så stenigt, brötigt och jävligt som ryktet gjort gällande? Jodå.. Dagen började bra i alla fall, efter en riktigt bra natt i familjen Berndes gäststuga med havsutsikt, inledde vi med barntävling runt Hi5-slingan. Glada barn i mängder, intresset och engagemanget är verkligen på topp i Obbola. När det sen var dags för oss äldre barn att cykla var det ändå med en inte helt hopplös känsla efter uppvärmningen. Kom iväg skapligt och hängde med i den ganska hårda körningen i täten nästan hela första loopen. Får väl glädjas åt att jag hängde med på grusvägsåkat i alla fall, även om det antagligen kostade dyrt. Fundersam inför start. När det väl blev stig var jag dock inte alls med längre. Tappade flyt och fart direkt och fick se täten dra iväg utan att kunna hänga på. Fick liksom ingen återhämtning och jag hade väl hamnat helt fel i ballansen kring tröskeln. Eller så är det bara acceptera att jag är en trött g