Tomas Karlberg - På rull och glid

Efter Ursvik i tisdags har kroppen kännts riktigt bra, blev bl.a. en tur till Enköping och lite intervaller runt Gånstaspåret. Riktig nostalgimark, med minnen från svunna tider då tävlingssträckan var typ 500 m, med mjölksyran sprutandes ur öronen efter startrakan och färgglada läskflaskor och medaljer som belöning. Det var tider det! Snart är det dags att släpa runt Frida på liknande arrangemang, tänk vad mycket kul det kommer bli!  Hoppas jag.. Marias superförkylning från helvetet fullkomligt vägrar ge sig, och humöret sjunker i takt med löpformen. Om det fanns tålmodighet och jävlar anamma -revanch, i pillerform hade vi behövt det nu. Idag skulle vi ju ner till Kolmården med Svärmor och köra Kolmården trail, en tävling jag vet Maria gärna velat köra. Men om nu Maria inte skulle kunna springa var min tanke att efteranmäla mig på plats, så att vi i alla fall fick lite mer ut av en halv dag i bilen. Maria ville dock hålla öppet in i det sista, och eftersom gårdagskvällen var alldeles f

Det var med viss skepsis jag ställde mig på startlinjen i Ursvik igår. Benen har ju känts helkass på sistone, så förväntningarna var låga. Efter att ha hängt på gräsmattan med Frida och traskat runt femkilometersspåret med vagnen kändes det ändå ganska ok. Planen var att gå ut skapligt hårt och försöka hålla mig under 4-minuterstempo så långt som möjligt. Det höll faktiskt ända fram till 5 km, där den beryktade mördarbacken efter 4 km ingår. Men kilometer 6 är misstänkt för lång och sen började farten bedarra lite. Passerade 10 km på 41:17 och sen blev det ytterligare lite långsammare de sista långa kilometrarna till mål och sluttiden 63:09. Egentligen borde tiden vara några sekunder snabbare då jag inte riktigt tajmade den lite omständliga målgångsproceduren med nummerlappsskanning a la tröttaste kassörskan på Konsum. Men ändå, det var ett ordentligt steg framåt. Kroppen kändes någorlunda fräsch och det funkade att växla tempo efter backarna. Hoppas detta var lite proppen ur nu. Och s

Fredagens intervallpass följdes upp med, vad som var tänkt som, ett snabbdistanspass runt Extremen i Ursvik. Såvidare snabbt blev det ju dock inte, harvade runt strax under 1:10, med ben som telefonstolpar i varje motlut. Banan var i alla fall fin och den nya sträckningen på slutet, där det lättlöpta elljusspåret utgått till förmån för mer trail, var riktigt fin. Fast var inte några av kilometrarna väl långa? En mer komplett trailrunda får man i alla fall leta länge efter i Stockholmsområdet. Resten av helgen blev det väldigt lugna mtb-pass och igår en återhämtningsjogg. Möjligen att det känns liiite lättare i kroppen, men klart osäkert. Ikväll blir det nytt försök i Ursvik, denna gång tävlingspremiär med nummerlapp och allt! Vi får se hur det går.. Söndagkväll i Hellasskogarna, härligt med lite stök och bröt!

De senaste dagarna har kännts rätt kass träningsmässigt. Har känt mig lite allmänt trött, blir tokstum av att gå i trappor, känt mig lite omotiverad, osv. Vet inte om det beror på jetlag, magsjukan förra helen (vilket är mitt hetaste tips), fastan eller pollenallergi. Vågen visar 2 kg minus men ute i spåret känns det snarare som att jag lagt på 5 kg. Inget var annorlunda idag, men jag bestämde mig i alla fall för att dra ner en sväng till Farsta IP och kolla hur illa det var egentligen. Förhoppningen var att kunna köra i alla fall 4 tusingar kring 3:30, men gärna fler än så. Med i det närmaste perfekta förhållanden blev det till slut 6 tusingar på tiderna 3:25; 3:27; 3:25; 3:23; 3:27; 3:19. Inte riktigt så snabbt som i Wellington för en månad sen, men med tanke på hur kroppen känns får det ju ses som riktigt bra. Passet idag kändes ganska segt från början, steget känns liksom inte sådär lätt och fint, utan snarare trögt och långsamt. Någon fullständig katastrof är det ju ändå inte när

Har nu klarat av hela två dagar som ensam föräldraledig. Öppna förskolan, barnvagnsturer, mattrugande, blöjbyten, osv. Kändes lite nervöst inför att vara ensam med Frida hela dagarna, men än så länge har det funkat bra. Och när man får en lugn förmiddag på en filt i solen med en glad lillkotte är det riktig livskvalitet.  Fantastisk förmiddag i Ågesta I kväll tyckte jag att det var tillräckligt varmt och tort för att ta premiärturen men nya hojen, som stått och väntat i sovrummet ända sedan januari. Blev en kort sväng till Högdalen och ett par repor där. Hojen funkar perfekt! Med all fjädring inkopplad (160 mm) är det som att rulla runt med en stridsvagn, den sväljer allt. Samtidigt är det tillräckligt smidig när man låser dämparna lite att det inte är några problem att trampa upp för branta backar. Jag förutspår mycket kul framöver, bra redskap för mtbträning och kanske nått endurolopp till och med.. Som alltid, fin utsikt från Högdalstoppen Nya pärlan! I övrigt har efterdyningarna ef

Efter tävlingsdebacklet i lördags bestämde jag mig för att dra igång en liten fasteperiod för att kapa de där extrakilona jag velat bli av med. Mitt mål är att under tävlingssäsongen ligga kring 72-73 kg, vilket är ca 2-3 kg mindre än jag vägt de senaste månaderna. Inte så mycket, men jag tror att det kan ha relativt stor påverkan på löpprestationen på marginalen. Om jag ska fixa Lidingöloppet under 2 timmar tror jag att det kommer att krävas att jag kan hålla en lägre vikt, och i år ska jag fasen ge mig chansen. Alternativet till fasta är att under lite längre tid försöka begränsa kaloriintaget något, för att sakta gå ner, något som jag inte har så lätt för. Jag hade samma viktambition förra sommaren, då satsade jag på den långsamma metoden, men jag fick det helt enkelt inte att funka med vardag och träning. Vikten stod still. Då funkar det bättre att bromsa helt och fasta några dar, vilket faktiskt inte är så jobbigt som man kan tro. Jag är egentligen hellre heltom i ett fåtal dar ä

Idag var det tänkt att bli tävlingspremiär för året, med 10 km Kungsholmen runt. Men av detta blev det intet.. Verkar som det börjar gå troll i tävlandet, får börja med att bara ställa upp i tävlingar där man kan efteranmäla sig. Om det fortsätter i den här stilen lär det bli bra mycket billigare. Men varför gick då detta käpp rätt? Ja, Frida hade ju en magsjukesläng i Singapore häromdagen. Hemresan gick dock bra, allt verkade lugnt. Men när vi började närma oss Sverige började min mage så smått protestera och igår kväll var jag både småfebrig och helt utan aptit. Lyckades hålla mig vaken ända till kl 7 på kvällen, drog med mig skurhinken till sängkanten och förberedde mig på det värsta. Vaknade utvilad kvart i fem och kände mig betydligt piggare, inget kräkande ännu, utan bara fritt flöde från den andra ändan. Kanske fanns en chans till race ändå? Fick i mig en skaplig frukost, (yogurt, musli och mackor, -som jag har längtat!) men allt eftersom timmarna gick insåg jag att det inte sku

Har nu checkat in på Royal plaza i Singapore. Lyxade till det och bokade femstjärnigt till hemresan, känns rätt. Det bästa är kanske att vi pröjsade detta hotellet i förskott redan i februari, så nu känns det typ som att man bor gratis. Det går emot alla ekonomiska principer, men ändå. Så nu har vi ett flådigt stort rum i den trånga staden Singapore att breda ut oss i och en gudomlig frukostbuffé att frossa loss på. Flashig lobby Frukost när den är som bäst Av princip brukar jag undvika gym. Det är bara töntar som tränar på gym och av dessa töntar är den värsta sorten de som kör löpband. Men när man bor i shoppingdistriktet i Singapore, med trottoarer fulla av folk, gator utan övergångsställen och inga parker i sikte? Lägger man till tropisk värme och åskoväder på det så hamnar även jag i töntfacket. Har blivit två intervallpass, dels några femhundringar och dels ett pass enminutersintervaller. Har hållit igen lite och kört lite färre intervaller och lite lägre fart för att spara på be

Sista kvällen på Nya Zeeland, flygplatshotell i Auckland.. Fårrden är tillbakalämnad, väskorna packade, bara att vänta in morgonflyget. Totalt blev det 770 mils turnerande runt öarna, på vänster sida. Det gick ju bra det med, inga större missöden eller olyckor förutom en borttappad navkapsel. 770 mil i all ära, men det är typ 1800 mil hem, en resa som går via ett till tredagarsstopp i Singapore. Tur att vi slipper ta båten.. Tyvärr blev det ingen mara för Maria i helgen, vilket så klart är jävligt bittert. När väl loppet gått och det definitivt är kört brukar dock ångesten börja släppa. Revanschlusten kommer smygande. Nånting säger mig att det kan bli hårdkörning i ett svettotropiskt Singapore.. För min del blir det dock mest finlöpning och laddande inför 10 km på Kungsholmen på lördag. Hoppas jag håller mig frisk och att jetlaggen blir nådig. Om man inte kan springa sig glad kan man kanske tröstdricka sig glad? Verkar funka! Känslan att börja den långa vägen hemåt känns ändå rätt bra.

Eftersom hemreseveckan, som närmar sig med stormsteg, innebär mycket flygande och farande med flera vilodagar som följd, har ambitionen varit att köra hårt de sista två veckorna. Såhär har träningen sett ut de senaste två veckorna: - Lördag 19/4 - långpass som ersättning för inställd halvmara. Ca 18 km, kuperad trail - 20/4 - snabbdistans ca 15 km inkl upp- och nervarvning, kuperad trail/grusväg - 21/4 - långpass ca 20 km kuperad trail - 22/4 - MTB-cykling 3,5 timmar, ca 50 km - 23/4 - långpass ca 33 km i lugn fart, mest grusväg - 24/4  MTB-cykling 3,5 timmar, ca 50 km - 25/4 - intervaller 12 ggr 2 min, kuperad trail, totalt ca 11 km - 26/4 - lugnt återhämtningspass med Frida i vagnen, ca 15 km - 27/4 - 12 km stökig och kuperad trail, fartökning sista halvan - 28/4 - Återhämtningsjogg 7 km - 29/4 - intervaller - 7 ggr 5 min, blandat underlag. Totalt.  15 km - 30/4 - Snabbdistans (som blir lite misslyckat pga strulmage) 20 km, kuperad trail/grusväg - 1/5 - långpass i bergen, ca 17 km oc

Friskheten som inte varar så länge, risken som tyvärr uppstår när man chansar lite efter en sjukdomsperiod. Tyvärr åkte Maria dit igen, så nu är det åter halsont, tristess och akut brist på bra saker att hitta på. Det är nog bara att konstatera, tur att vi åker hem snart! I ren desperation åker saxen fram i jakten på en ny look. Vad gör man inte när man har tråkigt.. Igår lyckades vi i alla fall spendera en stor del av dagen med museibesök. Av någon anledning är Nya Zeelands största armemuseum beläget i en liten puttehåla mitt i ingenstans. En ganska intressant dag var det i alla fall. Hela Nya Zeelands krigshistoria utspelar sig ju ganska långt efter att Sveriges senaste krig avslutades, bara det sätter lite perspektiv på saker. Det kan ju tyckas onödigt att en liten önation på andra sidan jorden skickade soldater till Europa under 1a och 2a världskriget, men för en nation som vill visa sitt stöd för och bevisa sin värdighet som land jämtemot mamma England, blir krigsdeltagandet väldi