Tomas Karlberg - På rull och glid

Idag blev det säsongspremiär på skaterullskidorna! I ärlighetens namn, så vitt jag minns är det andra skejtpasset på rullskidor de senaste 15 åren.. Har blivit mycket fokus på klassiskt av någon anledning. Men efter skidpremiären i Grönklitt förra helgen kände jag att det nog behövs lite mer skejtträning om det ska bli fart på grejerna. Perfekt förutsättningar en dag som denna också, snustorr asfalt och vindstilla. Trots att det var länge sen senast såg jag ingen ursäkt  att ta det lugnt, -det fick bli lite intervaller i tele 2-arena-backen. Fick bita i ordentligt och nu såhär efteråt är jag lite sänkt och så där tråkigt lördagsförslappad med noll ork till annat än att natta barn och glo på tv. Nya tag imorn, men det får nog bli klassiskt. 15 år sen senast, samma pjäxor då som nu.. Lite jobbigt idag.

Efter skidåkning i helgen var det rullskidor som gällde igen i måndags. Men denna vecka har även bjudit på lite vinter. Vinter på riktigt. I tisdags och onsdags har jag varit på lite säljrelaterade ärenden på LKAB i Malmberget. Tyvärr inte läge att ta med skidorna, men lite känsla av what could be i alla fall. 2 dm kall snö, 5-10 grader kallt, klar och torr luft. Inga bilköer, inga knökfulla tunnelbanetåg, inga Stockholmare, inga tiggare. 64 mil tunnel i gruvan att greja med, gott om jobb. Vad fan bor man i Stockholm för? Första minnet av Gällivare är när jag var typ 14 år. Hela familjen åkte tåg upp till Dundret på höstlovet och åkte skidor. Minns att jag satt i bastun på Dundret och kollade utsikten över ett upplyst Gällivare. Det känns rätt i själen på nått vis att åka upp i Lappland, men det är väl just det där med familjen, det är jävligt långt bort. Men ändå, tänk om Frida blir peppad på skidåkning.. Hoppas jag inte fegar ur i det  läget och verkligen vågar ta steget. För om hon

Då var skidpremiären avklarad! Ett antal varv harvandes runt ett väldigt välbesökt 1,4 km spår. Ingen mening att hetsa på för mycket, man har bara irritation och knäckta stavar att hämta. Extremt sockerföre var det också. Sådär att man gräver ner sig en decimeter i mjuk sörja. Så för ett första snöpass var det läge att ta det väldigt lugnt, vilket jag hade sans nog att göra, trots att man blir omåkt av sprättiga kids utan mössa med uppkavlade ärmar. Va fan, det är inte coolt.. Efter en stadig lunch på värdshuset är det snart dags för runda två. I min enfaldiga optimism hade jag tänkt att kallvalla borde nog funka idag, men det kan jag glömma. Fick bli lite spontaninhandling av klister som nu medelst diverse svordomar och klisterskrapa ska finfördelas. Utan varmluftspistol.. Pass ett, check!

Vilken märklig vecka! Trodde influensan var väck i måndags, och vist kändes det helt ok att cykla till jobbet och lite lugn rullskidåkning gick ju bra. Men något var fortsatt tokigt med termostaten. Varje natt fram till igår har jag vaknat med sängkläder dyngsura av svett. Jäkligt skum känsla.. Så det fick bli en väldigt lugn vecka, vilket kanske var behövligt. När det dessutom är fullt-ös-medvetslös på jobbet får man vara glad att man är frisk nog att jobba i alla fall.. Men nu känns det bra! Klimakteriesymtomen är väck och snormängden på avtagande. Har fått en hel helg för mig själv uppe i stugan, och även om det tar emot lite att lämna gullungen hemma med mamma när hon varit så sjukt go hela veckan, så ska det bli skönt att vara själv ett par dar. Nu är skydssparafinet väck, imorn är det dags för skidpremiär uppe i Grönklitt! Att harva runt på en 1,4 km slinga kanske inte är någon drömskidåkning, men lite roligare än geggiga cykelvägar och gnissliga rullskidor blir det förhoppningsv

Det var på väg att bli en riktigt bra träningsvecka, tredubbla pass (inkl cykelpendling) både onsdag och torsdag med ganska bra känsla. I fredags stod det löpning på programmet, kortare morgonjogg till jobbet från Odenplan och sen ett lite längre pass hela vägen hem. Morgonjoggen var väl ok, men hemvägen   var sådär. Lite tunga ben och slött tempo, men va fasen, efter några tuffa träningsdagar och en arbetsvecka är det väl vad man kan förvänta sig. Väl hemma började jag dock ana oråd. En klassisk svenne-banan taco-middag, men ingen aptit? Inte normalt. Efter ett tag började jag frysa, ajaj, i vanliga fall brukar en ordentlig löptur ge överskottsvärme för en hel kväll. Morgonen efter kom domen - feber. Lite oklart om det är nån slags influensa, eller vad det nu kan vara. Det är många år sedan jag var riktigt febersjuk senast, men man minns snabbt drygheten i tillståndet. Termostaten i kroppen är som en jojo, ena stunden rinner svetten, i nästa skallrar man tänder, och sen den fullkomlig

Då var årets grabbresa på väg mot sitt slut, fyllesvettningar på Rigas flygplats.. Sjukt bra helg blev det i alla fall, som valigt med en lagom dos dåliga skämt, för mycket sprit och lite dråpligheter.  Perfekt drickalangning för en utekväll! Lite träning blev det också, för ovanlighetens skull på gymmet. En plats jag vanligen undviker, men när det ingår i spapaketet får man ju passa på. Lite styrka i fredags och ett svettdrypande löppass på bandet i lördags. Etanoldrift, bra effekt! Kändes rätt bra ändå. Men löpband? Fy fan, egentligen. Hur folk kan träna på gym som standardträning är ju helt obegripligt.  Ja, en gång om året är det väl ok..

Tittade ut i morse och ser att det utlovade regnet ser ovanligt vitt ut. Årets första snö!! Tänk om det lägger sig? Tänk om man ska ta Stockholmsskidorna till närmsta golfbana och fulharva lite i kväll? 6 november, inte tokigt för skidpremiär i Stockholm! Men efter en hetsig jobbdag med utflykt och möte hos Sörmlands länsstyrelse i Nyköping inser jag att det inte riktigt snöat så mycket som jag hoppats på. Det är i och för sig vitt, man behöver borsta av rutorna på bilen, men det är lite för slaskigt. Tänk om det varit en halv grad kallare!! Så det fick bli rullskidor idag med. Slaskigt o fint, vem behöver fyror en sån här dag? Planen var lite intervaller, men den bra känslan från tidigare i veckan höll inte i sig idag. Kändes ovanligt segt och jag valde att lägga ner intervallkörandet innan jag var klar med de repor jag hade tänkt. Ibland krävs det mod för att ge sig ut och köra över huvud taget. Men ofta krävs det mer mod att ta beslutet att lugna ner sig och hålla igen när det inte

Lite oväntat, trots en tidig dag på jobbet (inloggad före 6..) och en lång eftermiddag och tom mage blev det årets kanske bästa pass igår kväll. Planen var några skidgångsdrag på Hagatippen, hade inga direkta förhoppningar mer än lite svett och lera. Men den här kvällen svarade benen och armarna precis som jag ville. Bra tryck, driv i steget och bra flås utan för mycket syra. Så jävla skönt det kan vara! Blev 7 hetsiga vändor med minimal upp och nervärmning. Jag vill ju hem till gullungen innan hon somnar, hon har varit ett under av charm de senaste dagarna till pappas stora glädje.  Gårdagens lyckoträff följdes upp med cykelpendling och lite stakintervaller i kväll. Inte riktigt lika bra idag, men med några cykelmil i benen är det kanske inte så konstigt att man inte är på topp.. Dags att ge sig ut..

Vaknade även idag med lite krassligkänsla. Dock inte sämre än igår, så det fick vara slut på vilandet. Det blev inte dubbla pass idag, men väl ett riktigt bra långpass på rullskidor. Kanske säsongens bästa? Även om det inte är något jättetryck i armarna så orkar jag nu hyfsat ändå. Bra känsla i kroppen, trots grådassigt väder och blöta pjäxor. Det är för övrigt nu det gäller. Vi är inne i november, månaden då lyckligt lottade skidåkare normalt är på snötillvänjning. För Stockholmsskidåkaren, modell undertecknad, blir det sannolikt till att hålla ut en månad till innan snöpremären är gjord. Det är nu man grundar för en bra säsong, eller tappar formen. Det spelar nästan ingen roll hur mycket träning man fått till under den torra, varma, ljusa sommaren om man ballar ur i november och viker ner sig för sandade cykelbanor, +2 och regn och kompakt mörker. Bara att hålla ut.. Kommande helg blir det grabbresa till Riga. Det lär bli urballat skulle jag tro, men lite träning borde det väl gå att

Efter en några bra dagar i början av veckan började jag känna mig lite hängig i torsdags och i fredags kändes det som att en förkylning var på gång. Det ville dock inte riktigt bryta ut, så jag tog en chansning och drog ut på lite mysåkning i fredags kväll. Torr asfalt sista oktober, man får passa på! Idag känns det ungefär lika dant, inte riktigt sjuk, inte riktigt frisk. Hade lite plan på att ta en kvällsrunda idag med, men efter att ha legat i sängen en timme och nattat Frida så rann liksom lusten av mig lite att dra ut i regnet o blåsten. Nej, det får nog bli några chins och ett glas vin till! Har ju farmor på barnvaktsbesök i helgen, kanske får kompensera med dubbla pass imorn i stället. Om jag inte blivit helt sjuk.. Om man inte praktiserar träning kan man ju i alla fall ladda för träning..