Tomas Karlberg - På rull och glid

Inte så mycket har hänt sedan Siljan 100, i alla fall inte på cykelfronten. Kom igång lite med träningen efter ett par vilodag och har väl inte direkt förtagit mig, men lite pulshöjande pass har det ändå blivit. Säsongsavslutningen kvarstod ju - Höstrusket. Egentligen inget att hetsa upp sig över, men ändå - har vunnit tre år i rad. Skulle sviten hålla? Det största hotet hade såklart varit om Jakob Söderkvist hade kommit till start, då hade jag fått det tufft. Men han satsade på ett cx-race istället och när utlovad konkurrens från Obbola uteblev var det ett lite lättare startfält. Men Micke Henriksson stod ju trots allt på startlinjen och han har jag fått stryk av tidigare i sommar, så det var ändå ingen lätt match.  Höstrudkigt värre. Fem varv på en drygt 4 km lång bana väntade, en bana som jag också gjort merparten av planeringen av. Mycket kupering, några trixiga stigar, mycket kurvor, och ch så lite nattregn inför race och några fina surhål - det hela blir en bana som jag verkligen

Idag var det till slut dags! Anmälde mig redan tidigt i vintras, kändes så långt bort då.. Starten gick kl 7, så upp okristligt tidigt för avfärd mot Rättvik. Termometern var bitvis nere på bara plus 1, perfekt cykelväder, inte.. Blev mycket riktigt svinigt kallt de första två timmarna, och på flera ställen var det frostigt i gräset. Totalt var det ett 60-tal cyklister som drog iväg, ingen jag egentligen kände igen, men man vet ju aldrig, snabbingar kan dyka upp när man minst anar det. Strategin från start var glasklar - ta det lugnt och avvakta första halvan, sen lite mer fri fart. Dra så lite som möjligt och när jag ändå måste göra lite jobb - inte gå för hårt. Strategin funkade klockrent. Ganska snabbt bildades en grupp på 6 åkare med många dragvilliga, så det rullade på fint fram till Mora utan att jag behövde förta mig.  Klart för start!  Tyckte de andra verkade ganska starka och var rädd att det var fler som inte spelat ut korten, men i ett backigt parti innan Siljansfors låg jag

Efter 130 mil i bil runt Härjedalen och Jämtland var jag igår eftermiddag åter hemma i Veda. Ganska sparsamt tränat i veckan, men lite härlig myrlöpning i Gäddede fick jag med mig hem i alla fall. Tänkte att jag måste testa tävlingshojen inför helgen, och tiden var lite begränsad, så äh - det får bli snabbdistansrundan till Sörfors runt sjöarna. En tur på kuperade grusvägar och lite asfalt, ca 45 km och 5-600 höjdmeter, som jag haft som formtestrunda de senaste åren. Snabbaste tiden satte jag i augusti 2017, några dar innan avfärd till Varberg och det årets Bockstenstur, som blev ett av de bästa lopp jag kört och den enda gången jag stått på h30-pallen i långloppscupen. Jag har kört den här rundan ett par gånger i våras, med ganska dålig känsla och några minuter sämre tid än rekordet. Pärlan ska rastas i helgen också! Drog iväg lite sådär mentalt oförberett och tänkte väl att vi får se lite om jag orkar ta i nått. Redan direkt kändes att nått var lite skumt. Har jag fått på en mindre f

Den här helgen har Maria det välförtjänta nöjet att åka på fjältur och springa lite mellan diverse stugor. För mig blir det därmed hemmahelg med gullungarna, vilket faktiskt brukar bli riktigt bra. Nyttigt för dem att få träna på lite andra ord än ”mammmaaaa” också några dar. Träningsmässigt hade jag väl behövt ett långpass såhär veckan före Siljan 100 miles, men det får gå på ångorna helt enkelt. Men lite träning går ju alltid att få till - trainerpremiär! Ok, fuskcyklade lite inne för nån vecka sen och kollade lite film, men idag var första gången jag tog i ordentligt. Körde stegrande fart och avrundade med 4 min på gott och väl 400 W och en slutminut på en bit över 450 W. Satan, det känns.. Men formen är väl fortfarande skaplig ändå. I övrigt har det varit fina stunder med barnen såhär i sommarens dödsryckningar Tänk att en vända till Donken kan vara den största av lycka!?. Pizza å hamburgare - om barnen (pappa?) får bestämma.. Frida har knäckt trädklättrarkoden och har i ett klätte