1000 m senare
Då var helgens första race avklarat, 1000 vertikala höjdmeter. En grym tävlingsform, förutom en kort sträcka på typ 20 m efter ca 5 min tävlande finns ingen vila, bara att kötta på. Det gick att springa lite i början, men antalet löpsteg var lätträknade..
Redo för start!
Jag hade alltså förmånen att starta i första startgruppen och redan från start drog några löpare iväg i ett tempo som inte var möjligt att följa. Försökte hitta en jämn takt utan att dra för mycket mjölksyra och sen tugga på. Första 400 hm höll jag ca 4:30 per 100 m stigning, så långt bra. Härefter blev det extremt brant och partier med höga "trappsteg" på ca en halvmeter per steg. Sånna trappor dödar mitt flyt ganska bra, då jag föredrar att kunna ta kortare steg. Tempot sjönk lite och jag höll sen ca 5:00 per 100 hm in i mål. Sista biten började även höjden påverka en del, kändes det som. Målet låg trots allt på drygt 2400 m höjd, dvs lite tunnare luft. Något som lär bli än tuffare på söndag då jag ska upp över 3150 möh och vända. Sluttiden blev i alla fall strax under 48 min och i linje med mitt mål. Ingen superdag, men helt ok ändå.
Efter målgång hängde jag kvar en stund på berget. Fick bl.a. En kort snackis med Emmelie Forsberg, som inte sprang idag då hon behövde vila efter senaste tävlingen i veckan. Det var dock coolt att se vilken rockstjärnestatus hon har i de här kretsarna. Folk var på henne hela tiden och ville bli fotograferade tillsammans, osv. Verkligen kul att det finns svenska löpare som uppbådar den uppmärksamheten! Kollade även herreliten när de tog sig upp. Mr Jornet verkade lite seg och tog ingen pallplats om jag fattade starttider och ordningen på deltagarna rätt. Det kändes inte som att det gick sådär vansinnigt snabbt som jag trodde att det skulle göra, men det klart, det är säkert ett tecken på att det inte for någon direkt fartvind förbi när jag tog mig upp..
Kommentarer
Skicka en kommentar