Tomas Karlberg - På rull och glid

Fantastiskt fina cykelturer i fantastisk miljö, glada barn som leker med varandra, glatt bad dagarna lång. Eller dygnslånga tjatsessioner efter glass, punka och sönderskurna däck, ouppfostrade barn som är ivägen, river och kladdar på allt och febersjukor. Den här resan har bjudit på lite av en blandning kan man lugnt säga. Man får väll fokusera på det positiva, som när vi åkte på sponsrad bussutflykt som var sååå billig med en prislapp på bara 10 euro per vuxen. Att vi sen blev pålurade nya sängar och sängkläder i merinoull för 35 tusen var kanske inte helt enligt plan. Själva utflykten i övrigt var ”sådär”.. Men vi behöver ju nya sängar, så det är ju en ren vinst att slippa springa i affärer hemma för att försöka bestämma sig i en så pass dyrköpt historia. Win! Punkaaaaa..  Och att fira jul i sanddrivor istället för snödrivor var ju helt ok ändå. Även om Spanjorerna firar 25:e istället för 24:e. Tomten kom ändå till slut - men det var ingen som vågade hälsa på honom ändå så det blev u

Äntligen på plats på Gran Canaria! En hel månads semester med familjen, sitter sannerligen inte fel efter en ganska intensiv jobbhöst. Lite träning ska det nog kunna bli också. Fick med en cykel ner, fick bli Marias Rocky. Det blir aningen obekvämt med en storlek small med kort styrstam, knäna hamnar som i styret. Och sadelstolpen är upphissad på absolut max. Men det funkar att cykla och en del fina rundor ser det ut att kunna bli. Har redan cyklat två vändor och det känns som att det oundvikliga temat blir uppförsbackar från start och sten. Massor med sten. I alla tänkbara former, storlekar och vasshet. Bara att be till punkagudarna att man överlever en hel månad med det här underlaget. Men mycket fin cykling verkar det finnas och nog ska det här kunna bli en ganska bra avslutning på 2018! Coola växter. Coola vyer.

Där här med dieter.. Rätt intressant på nått sätt att se hur kroppen funkar. Bryta vanor, byta vanor, kanske lära sig nått. Oftast blir det lite väl jobbigt kan jag tycka, därav lite kass kontinuitet när man får en idé i skallen. Sen verkar det vara någon slags naturlag att lägga på nått kg under vintern som sen försvinner under sommaren. Så ock i höst, efter en frosserihelg i Moskva stod vågen plötsligt nära 77 kg igen. Då fick jag ett ryck att ja, kanske skulle man testa nått litet upplägg nu då. Körde igång med en 24 timmars fasta och tänkte lite att vi får se. Har ju testat det några gånger förut och tyckt det funkat helt ok. Nu blev det en fastedag till den veckan, dvs 5:2. Och sen har det rullat på, och nu ikväll är det sista fastedagen för 8:e veckan i rad. Lite imponerad att jag lyckats med det måste jag säga. Så vad händer nu då? Ja, en månads all-inclusive på Gran-Canaria... Inget 5:2, men kanske läge att testa nått nytt nu då när disciplinen verkar vara på topp. Tänkte typ G

På listan över fåniga målsättningar i livet kommer den här antagligen ganska högt upp. Men nån gång i höstas insåg jag att hmmm, om jag inte blir skadad eller sjuk under hösten så kommer jag att ha trampat över 100 000 höjdmeter i stigning det här året. Jag är sällan siffernörd, men det här verkade ju rimligt att sikta på. Nu är det ju inte så att jag jagat extra i några backar de senaste månaderna, men Sundsvallsterrängen gör sitt till. Och så den där veckan i Alperna i somras förståss, där klarades 20 % av årets stigningar på bara 7 dar.. Så nu sitter jag här med en riktig skrytbild från Stravakontot. Skryt? Målsättning check! 100 000 höjdmeter. Det blir typ som 11 rejäla backintervaller. Från havet upp på Everest.. Eller 47 gånger upp på Kebb. Eller 1176 gånger uppför Hammarbybacken. Försökte räkna ut hur mycket energi det gått åt för detta påhitt och fick det till knappt 4 kg ren snickers. Låter lite? Fast det klart, det går ju åt en del snickers för att bara leva utan att trampa h