Tomas Karlberg - På rull och glid

Första hela vintern i Duved! Och vilken vinter det blev, mycket snö, rätt mycket regn och inte så mycket köldperioder. Egentligen helt perfekt för en massa mil, och tidvis var spåren i Duved i magiskt bra skick. Men det blev även många sjukdagar, med både vanliga influensan och sen Corona. Många fina skiddagar som gick bort där.. Sista skidpasset blev 22:a maj, en dag tidigare än förra året. Egentligen är det dock mer snö i år, men då vädret i helgen är riktigt pissigt bestämde jag mig för att avsluta säsongen. Vårskidåkning kan vara riktigt najs, vilket det var förra helgen. Men regn och blåst i plus 5-6 grader, nja.. Målsättningen var lite inofficiellt att det skulle bli över ett halvår vintersäsong, vilket höll med några dagar då premiärturen i Vålådalen skede typ mitten av oktober. Kanske ska sikta på 7 månade vinter nästa säsong.. Ullådalen 22:a maj. Finns lite kvar att åka på.. Sammantaget blev det ca 135 mil längdskidor, varav drygt 100 mil skate. Skulle på förhand gissat att ja

Avslutade helgen i Sundsvall med en cykeltur upp på södra berget för att testa lite av de nya leder som håller på att byggas. Ser helt klart lovande ut och flowleder uppför måste jag säga är klart underskattat. På väg ner till Sidsjöbodarna gick det undan värre då rullskidbanan förlängts ner till apelsinlunden. Slappnade av då ju det är lugna gatan. Väl vid apelsinlunden är det bara att vika av ner på ”blå kryss”, som jag gjort mängder av gånger. Hann tänka att hmmm, där är ett krön, brukar det vara det? Går säkerligen en bra bit över 30 knyck när jag närmar mig krönet och ser att aj fan, här är det ju ett jävla dike.. inte helt säker om det är ett nytt eller gammalt dike, men troligen nydikat och ganska djupt, löpandes snett parallellt framåt i min färdväg. Ingen chans att väja, ingen chans att stanna. Smällen blir brutal, flyger rakt fram över krönet och landar stenhårt i sidan av diket och tumlar runt med ena foten fast i pedalen. Det var här det hände.. Diket är ganska mycket djupa

Met tävlingsrapporter! I helgen är hela familjen på Sundsvallsbesök. Maria har sedan länge siktat in sig på Sundsvall trail och när det började snackas om ett prolograce på 4 km dagen innan huvudeventet kunde jag inte säga nej. Huvuddistansen på en halvmara är inget jag ger mig på utan löpvana ben, men 4 km kan man ju alltid veva sig igenom på kondis å pannben. Kustremsan utanför våra gamla hoods i Njurunda är dock rätt brutal, både i kupering och stökighet, men även skönhet. Det blev med andra ord inga lätta 4 km. Vackert vid havet. Satte iväg i god fart, men kände mig rätt ouppvärmd och blev stum i princip direkt. Stapplade på så gott det gick, men den där löparfeelingen när det rullar på utan att benen känns som telefonstolpar infann sig inte. Kan kanske bero på att jag i bästa fall fått in ett löppass per vecka senaste månaden. När elitlöparen, tillika kvällens vinnare, Mårten Boström susade förbi med knappa kilometern kvar riktigt kände jag vinddraget. Sen var han borta.. Ja, inte

I helgen har det varit säsongsavslutning, idag gjorde jag och Sam sista åken i Åre och igår körde jag Trilleturen. Trilleturen är ett för året nytt lopp med start i Trillevallen och mål i Edsåsdalen. Här i påsk var jag lite rädd att snön skulle smälta bort, men senaste veckans skitväder räddade arrangemanget. Skitväder var också temat för dagen med brutal motvind drygt halva loppet och dessutom nysnö uppe på fjället. Med på start var långloppskungen Emil Persson, som ryckte på startrakan och sendan defilerade in i mål. Jag låg med bra i början i den långa stigningen upp på fjället och kände att jag nog kunde kört hårdare, men väl uppe var jag glad att jag hållit igen lite. Vi var en lite tremannaklunga på plats 3-5 som hjälptes åt i den brutala motvinden upp förbi grofjället. Väl uppe orkade jag inte riktigt hålla Anders Boströms rygg, och när han dessutom hade grymma skidor fanns ingen chans där. Ner förbi lyckans läger och en bit till höll jag sedan ryggen på Johan Persson, men i sis