Skidformen
Hade nästan gett upp skidsäsongen 2023, i alla fall i tävlingsväg. Alla kommuncuplopp verkade krocka med annat, både fester och sjukdomar, samt vårens höjdpunkt - Trilleturen, kändes extremt avlägsen här för nån vecka sen, när vinterns sjuttioelfte töväder drog in och tärde än mer på det tunna snötäcket. Men så hände nått. Till att börja med blev det nordiska ungdomsspelen, där även föräldrarna fick chansen att tabut sig i sprintstafettform. Äntligen fick jag lufta den dyrinköpta tävlingsdräkten i Duveds IF-färgerna. Själva racet innebar två hetsiga sträckor på skidstadion i Östersund, tillsammans med två trebarnsmorsor i grannskapet. Tror vi slutade typ 5:a nånting, efter en rejäl mjölksyrafest. Jag tog i alla fall hem startsträckan med skaplig marginal. Frida var också med i Östersund och öste! Sen hade jag hopp om kommuncupavslutningen i Järpen, men insåg att jag missat att Maria skulle åka på jobbresa och att jag skulle vara själv med tre ungar. Trodde det var kört, men kom på att