Inlägg

Visar inlägg från 2014

Nyårsskejten

Bild
Årets sista dag, årets första skidtävling! Nosade upp ett lagom oambitiöst nyårsrace i sista minuten - nyårsskejten. En tävlingstyp helt i min smak; lite sprayfärg som banmarkering, begagnade nummerlappsvästar, 25 deltagare och ett glas vatten och en salt pinne som förfriskning i mål - det är ju ändå nyårsafton! Lägligt nog med start 10 minuters gångväg från camp Sidsjöbodarna. Mindre lämpligt har vädret varit, från minus 20 till plus 7 på ett par dar. 3 dm nysnö som sjunkit ihop till en slaskig slurry, perfekt skidföre. Eller inte. Banlängden var för dagen kortad från 20 till 10 km, vilket nog var lika bra det, ett varv räckte gott nog. Eftersom det inte blivit någon fartträning alls efter chinsolyckan var det över 3 veckor sedan pulsen var över 130 typ, så detta blev ett bra tillfälle att väcka kroppen. Det blev bra drag från start, försökte hänga på de två snabbaste åkarna, vilket gick hyfsat i några km. Genom vattenpölar, dåligt stavfäste, mjukt underlag och helt groteskt sugande …

2014 ännu ett år

Bild
Dags att blicka lite tillbaka och kanske lite framåt också. Tränings och tävlingsmässigt, vad blev det av 2014 och vad ska man hitta på nästa år? I början av 2014 dog hoppet lite. Det som skulle bli en tävlingsinsats på skidor töade bort fullständigt. Grått och isigt, all motivation för skidåkning försvann i takt med att skidpjäxorna blev allt torrare och icebugsen luktade allt mer fotsvett. Att efter en grå höst i Stockholm fira jul i ett regnigt Mora och sedan nyår i Ljustorp, som vid tidpunkten var som en enda stor skridskobana. Nej, nån jävla måtta fick det vara! Bestämde mig för att dra igång löpträningen direkt och körde lite av en chock för kroppen, många pass på få dar. Turligt nog blev det inga skador.. Dobbar på skorna är allt vad du behöver, som bröderna Hereys skulle ha sjungit. Januari och en vecka in i februari fick jag härda ut, sedan började äventyret, 3 månader Down under! 
Vistelsen på Nya Zeeland blev en riktig träningsresa. Har aldrig avverkat så många mil löpning p…

Lugnet lägger sig

Bild
Äntligen lite vinter, äntligen lite skidåkning! Fast kanske inte som jag hade tänkt mig.. Julveckans första dagar var jag ensam förälder med Frida, funkade ok, förutom att hon varit extremt pappig. Att överlåta ansvaret till farmor och farfar, om än för bara en kvart för att sickla skidorna, har varit stört omöjligt. Det blev med andra ord sen kvällsträning ett antal dar. När sedan Maria anslöt lagom till julafton har det öppnats upp för lite träning i dagsljus, skönt även med tanke på att det är lite varmare på dagarna. Dagens pass genomfördes ändå i minus 18 grader, så det biter lite i kinderna. Marias ankomst innebär även lite lättnad i barnpassningen, kanske lite mer lättnad än jag önskar. Frida är ju en bra lustig figur. Nu när mamma är med i matchen igen är plötsligt den tidigare så populära fadern helt ute i kylan och duger i bästa fall till att plocka upp den bortkastade nappen bakom soffan. Mycket märkligt, jag förstår mig inte riktigt på vår kära dotter. Nu blir det balansgå…

En sjukt dålig vecka

Bild
Det blev lite av en kaosvecka. Jag hann lagom tillfriskna, sen var det Fridas tur.. Feber och kräkningar. Bra upplägg sista veckan inför jul med sjukdagar o vab. Inte.. Därtill en tjänstesväng till Malmö, som förutom att vara trevligt gav en skön hotellnatt i alla fall. Men lite stressigt kanske. Min förkylning satt dessutom i, så i torsdags kväll var jag så less att jag var bra sugen att lägga ner årets jul helt. I fredags tog jag mig dock samman och packade bilen full och spände fast en skrikande unge och drog iväg. Maria behövde nog så väl några lugna dagar och jag hade antagligen inte blivit gladare av att ha stannat i Stockholm. Det visade sig bli ett ganska bra beslut, Frida har iofs varit extremt klängig, men vi är i alla fall friskare. Igår, efter en veckas vila, var det träningsläge igen. En kvällstur till Mora och några skejtvarv på ett iskallt konstsnöspår i Hemus. Kroppen kändes helt ok faktiskt, förutom ryggen.. Det funkar att åka, men det går inte att gå på fullt med ben…

Allt på en gång

Det räckte tydligen inte med helgens förkylning.. Igår kväll fick jag, hosta och snor till trots, för mig att köra några chins. Dålig ide. Har tyckt att stången hakat i bra i dörrposten alla otaliga gånger jag kört tidigare, men inte idag. På väg upp i ett drag lossnar stångjäveln och det blir en kraschlandning, rakt på svanskotan. Efter några orörliga sekunder med intensiv smärta lugnar det sig och jag kan resa mig, bara för att likblek slänga mig i soffan sekunden efter för att inte svimma. Tror inte att något är brutet, men en rejäl smäll. Senare på kvällen börjar magen kännas lite bubblig och den där känslan av att frysa fast man inte borde. Tänkte att det kanske var en bieffekt av chinsolyckan, men icke. Mitt i natten blir det panik, kryper upp för trappen och håller så när på att svimma för andra gången på några få timmar. En mysig stund på toa följer med kallsvettningar och ett krampaktigt grepp om toastolen.. Det blev dock inga spyor av någon märklig anledning, men bra fart åt…

AWWO deluxe

Bild
En hård vecka närmar sig sitt slut! Inte så extremt träningshård kanske, men veckans fyra julfester har tagit på krafterna. Det började på Ugglan redan i måndags, traditionsenlig återsamling av gamla WSP-kollegor som numera är spridda för vinden. Alltid trevligt! Alltid bouleprestige! Rankar mig fortfarande som champion i den grenen, även om det väl snarast blev oavgjort den här gången. Tuff konkurens, julfest 1.. Sen blev det ett par fina träningsdagar med cykelpendling och rullskidkvällar. Börjar bli väl spännande med rullskidåkning nu. Skejtrullisar och fläckvis ishalka.. Gäller att ha rätt tryck i skäret! I torsdags var det sedan dags för ÅFs stora julgalej på Friends. Som väntat bra drag! Lite överraskande blev det tre pass även denna dag. Cykel till jobbet på morgonen, några skidgångsrepor på Hagaknölen på eftermiddag för att få igång törsten, och sen? Nackdelen med julfester på torsdagar är att tunnelbanan slutar gå alldeles för tidigt. Hann med sista tåget mot Skarpnäck, dvs i S…

Höjdmeterjakt i Sidsjöbodarna

Bild
Den här helgen blev det en vända till Sundsvall med hela familjen för att kolla in Carlssons nya lya i Sidsjöbodarna. Efter en rejält dryg bilresa med en gallskrikande Frida var det skönt att landa lite på Söders höjder. Det är ingen slump att världseliten på längdskidor (Kalla, Olsson) har det här som hemmabas, träningsföhållandena runt södra berget är riktigt bra. Men Just den här helgen är skidförhållandena helkassa, nollgradigt och 0,5 cm snö, för varmt för konstsnö, för halt för rullskidor.. Sidsjön var dock välfrusen, så det blev lite långfärdsskridskor och stakande på förmiddan. Försökte mig på lite korta impulsryck, men sträckte ryggen en aning och valde att lugna ner mig, så det blev inte så många ryck. Efter grillkorv, pinnbröd och upptining (fan vad frusen man ska va när man inte hetsar upp pulsen över 100..) blev det långpass i Sidsjöbacken med lugn skidgång. 6 minuters jogg till en slalombacke med 100 m fallhöjd, inte helt fel.. Blev tio ganska lugna vändor på härligt hår…

Hundjävlar

Bild
Idag blev det tre pass igen, cykelpendling till jobbet och en timmes snabbdistans på skejtrullisarna i kväll. Har fått en lite oväntad formtopp, vart kom den ifrån? Igår tänkte jag köra ett ganska lugnt klassiskt pass för att få lite återhämtning efter två tuffare dagar. Men det kändes inte som att det behövdes, kroppen kändes riktigt pigg och det var snarare till att försöka hålla igen lite. Även idag var en bra dag. Lättrampat till jobbet och bra tryck på kvällens pass. Skönt som fan! Nu blir det några lugnare dar, vilodag och julbord imorn och sen ett par dar själv med Frida, vilket lär innebära att det bara blir cykelpendling några dar. Blir bra, är nog läge för att lugna ner sig ett hack. Inte riktigt lika torrt idag. Och så var det detta med hundjävlar.. Vad är det för problem våra fyrbenta vänner har med rullskidåkare? Jag var nästan hemma från kvällens pass, sista fem minuterna, varvar ner lite, avslappnad. Plötsligt rusar en svart jycke av labradorstorlek fram och morrar o skäl…

Skejtrull

Bild
Idag blev det säsongspremiär på skaterullskidorna! I ärlighetens namn, så vitt jag minns är det andra skejtpasset på rullskidor de senaste 15 åren.. Har blivit mycket fokus på klassiskt av någon anledning. Men efter skidpremiären i Grönklitt förra helgen kände jag att det nog behövs lite mer skejtträning om det ska bli fart på grejerna. Perfekt förutsättningar en dag som denna också, snustorr asfalt och vindstilla. Trots att det var länge sen senast såg jag ingen ursäkt  att ta det lugnt, -det fick bli lite intervaller i tele 2-arena-backen. Fick bita i ordentligt och nu såhär efteråt är jag lite sänkt och så där tråkigt lördagsförslappad med noll ork till annat än att natta barn och glo på tv. Nya tag imorn, men det får nog bli klassiskt. 15 år sen senast, samma pjäxor då som nu.. Lite jobbigt idag.

Man borde bo nån annan stans

Bild
Efter skidåkning i helgen var det rullskidor som gällde igen i måndags. Men denna vecka har även bjudit på lite vinter. Vinter på riktigt. I tisdags och onsdags har jag varit på lite säljrelaterade ärenden på LKAB i Malmberget. Tyvärr inte läge att ta med skidorna, men lite känsla av what could be i alla fall. 2 dm kall snö, 5-10 grader kallt, klar och torr luft. Inga bilköer, inga knökfulla tunnelbanetåg, inga Stockholmare, inga tiggare. 64 mil tunnel i gruvan att greja med, gott om jobb. Vad fan bor man i Stockholm för? Första minnet av Gällivare är när jag var typ 14 år. Hela familjen åkte tåg upp till Dundret på höstlovet och åkte skidor. Minns att jag satt i bastun på Dundret och kollade utsikten över ett upplyst Gällivare. Det känns rätt i själen på nått vis att åka upp i Lappland, men det är väl just det där med familjen, det är jävligt långt bort. Men ändå, tänk om Frida blir peppad på skidåkning.. Hoppas jag inte fegar ur i det  läget och verkligen vågar ta steget. För om hon…

Sockersug

Bild
Då var skidpremiären avklarad! Ett antal varv harvandes runt ett väldigt välbesökt 1,4 km spår. Ingen mening att hetsa på för mycket, man har bara irritation och knäckta stavar att hämta. Extremt sockerföre var det också. Sådär att man gräver ner sig en decimeter i mjuk sörja. Så för ett första snöpass var det läge att ta det väldigt lugnt, vilket jag hade sans nog att göra, trots att man blir omåkt av sprättiga kids utan mössa med uppkavlade ärmar. Va fan, det är inte coolt.. Efter en stadig lunch på värdshuset är det snart dags för runda två. I min enfaldiga optimism hade jag tänkt att kallvalla borde nog funka idag, men det kan jag glömma. Fick bli lite spontaninhandling av klister som nu medelst diverse svordomar och klisterskrapa ska finfördelas. Utan varmluftspistol.. Pass ett, check!

Nära skidpremiär

Bild
Vilken märklig vecka! Trodde influensan var väck i måndags, och vist kändes det helt ok att cykla till jobbet och lite lugn rullskidåkning gick ju bra. Men något var fortsatt tokigt med termostaten. Varje natt fram till igår har jag vaknat med sängkläder dyngsura av svett. Jäkligt skum känsla.. Så det fick bli en väldigt lugn vecka, vilket kanske var behövligt. När det dessutom är fullt-ös-medvetslös på jobbet får man vara glad att man är frisk nog att jobba i alla fall.. Men nu känns det bra! Klimakteriesymtomen är väck och snormängden på avtagande. Har fått en hel helg för mig själv uppe i stugan, och även om det tar emot lite att lämna gullungen hemma med mamma när hon varit så sjukt go hela veckan, så ska det bli skönt att vara själv ett par dar. Nu är skydssparafinet väck, imorn är det dags för skidpremiär uppe i Grönklitt! Att harva runt på en 1,4 km slinga kanske inte är någon drömskidåkning, men lite roligare än geggiga cykelvägar och gnissliga rullskidor blir det förhoppnings…

Feberdäckad

Bild
Det var på väg att bli en riktigt bra träningsvecka, tredubbla pass (inkl cykelpendling) både onsdag och torsdag med ganska bra känsla. I fredags stod det löpning på programmet, kortare morgonjogg till jobbet från Odenplan och sen ett lite längre pass hela vägen hem. Morgonjoggen var väl ok, men hemvägen   var sådär. Lite tunga ben och slött tempo, men va fasen, efter några tuffa träningsdagar och en arbetsvecka är det väl vad man kan förvänta sig. Väl hemma började jag dock ana oråd. En klassisk svenne-banan taco-middag, men ingen aptit? Inte normalt. Efter ett tag började jag frysa, ajaj, i vanliga fall brukar en ordentlig löptur ge överskottsvärme för en hel kväll. Morgonen efter kom domen - feber. Lite oklart om det är nån slags influensa, eller vad det nu kan vara. Det är många år sedan jag var riktigt febersjuk senast, men man minns snabbt drygheten i tillståndet. Termostaten i kroppen är som en jojo, ena stunden rinner svetten, i nästa skallrar man tänder, och sen den fullkomli…

Hårt liv

Bild
Då var årets grabbresa på väg mot sitt slut, fyllesvettningar på Rigas flygplats.. Sjukt bra helg blev det i alla fall, som valigt med en lagom dos dåliga skämt, för mycket sprit och lite dråpligheter.  Perfekt drickalangning för en utekväll! Lite träning blev det också, för ovanlighetens skull på gymmet. En plats jag vanligen undviker, men när det ingår i spapaketet får man ju passa på. Lite styrka i fredags och ett svettdrypande löppass på bandet i lördags. Etanoldrift, bra effekt! Kändes rätt bra ändå. Men löpband? Fy fan, egentligen. Hur folk kan träna på gym som standardträning är ju helt obegripligt.  Ja, en gång om året är det väl ok..

Så nära, så nära..

Bild
Tittade ut i morse och ser att det utlovade regnet ser ovanligt vitt ut. Årets första snö!! Tänk om det lägger sig? Tänk om man ska ta Stockholmsskidorna till närmsta golfbana och fulharva lite i kväll? 6 november, inte tokigt för skidpremiär i Stockholm! Men efter en hetsig jobbdag med utflykt och möte hos Sörmlands länsstyrelse i Nyköping inser jag att det inte riktigt snöat så mycket som jag hoppats på. Det är i och för sig vitt, man behöver borsta av rutorna på bilen, men det är lite för slaskigt. Tänk om det varit en halv grad kallare!! Så det fick bli rullskidor idag med. Slaskigt o fint, vem behöver fyror en sån här dag? Planen var lite intervaller, men den bra känslan från tidigare i veckan höll inte i sig idag. Kändes ovanligt segt och jag valde att lägga ner intervallkörandet innan jag var klar med de repor jag hade tänkt. Ibland krävs det mod för att ge sig ut och köra över huvud taget. Men ofta krävs det mer mod att ta beslutet att lugna ner sig och hålla igen när det inte…

Höstens bästa pass?

Bild
Lite oväntat, trots en tidig dag på jobbet (inloggad före 6..) och en lång eftermiddag och tom mage blev det årets kanske bästa pass igår kväll. Planen var några skidgångsdrag på Hagatippen, hade inga direkta förhoppningar mer än lite svett och lera. Men den här kvällen svarade benen och armarna precis som jag ville. Bra tryck, driv i steget och bra flås utan för mycket syra. Så jävla skönt det kan vara! Blev 7 hetsiga vändor med minimal upp och nervärmning. Jag vill ju hem till gullungen innan hon somnar, hon har varit ett under av charm de senaste dagarna till pappas stora glädje. 
Gårdagens lyckoträff följdes upp med cykelpendling och lite stakintervaller i kväll. Inte riktigt lika bra idag, men med några cykelmil i benen är det kanske inte så konstigt att man inte är på topp.. Dags att ge sig ut..

Nu gäller det

Bild
Vaknade även idag med lite krassligkänsla. Dock inte sämre än igår, så det fick vara slut på vilandet. Det blev inte dubbla pass idag, men väl ett riktigt bra långpass på rullskidor. Kanske säsongens bästa? Även om det inte är något jättetryck i armarna så orkar jag nu hyfsat ändå. Bra känsla i kroppen, trots grådassigt väder och blöta pjäxor. Det är för övrigt nu det gäller. Vi är inne i november, månaden då lyckligt lottade skidåkare normalt är på snötillvänjning. För Stockholmsskidåkaren, modell undertecknad, blir det sannolikt till att hålla ut en månad till innan snöpremären är gjord. Det är nu man grundar för en bra säsong, eller tappar formen. Det spelar nästan ingen roll hur mycket träning man fått till under den torra, varma, ljusa sommaren om man ballar ur i november och viker ner sig för sandade cykelbanor, +2 och regn och kompakt mörker. Bara att hålla ut.. Kommande helg blir det grabbresa till Riga. Det lär bli urballat skulle jag tro, men lite träning borde det väl gå at…

Lite snörvel

Bild
Efter en några bra dagar i början av veckan började jag känna mig lite hängig i torsdags och i fredags kändes det som att en förkylning var på gång. Det ville dock inte riktigt bryta ut, så jag tog en chansning och drog ut på lite mysåkning i fredags kväll. Torr asfalt sista oktober, man får passa på! Idag känns det ungefär lika dant, inte riktigt sjuk, inte riktigt frisk. Hade lite plan på att ta en kvällsrunda idag med, men efter att ha legat i sängen en timme och nattat Frida så rann liksom lusten av mig lite att dra ut i regnet o blåsten. Nej, det får nog bli några chins och ett glas vin till! Har ju farmor på barnvaktsbesök i helgen, kanske får kompensera med dubbla pass imorn i stället. Om jag inte blivit helt sjuk.. Om man inte praktiserar träning kan man ju i alla fall ladda för träning..

Än är det långt till vintern

Bild
Slutet av oktober, det brukar vara blött, kallt och blåsigt. Rullskidor som gnisslar illa av sand och annat jox som fastnar i lagren, genomsura pjäxor som aldrig torkar. Den här hösten verkar vara annorlunda! Eller i alla fall gårdagskvällen, för hur ofta kör man rullskidor i kortbyxor en mörk kväll den 28e oktober?  Inte helt kritvita ben, hur nu det kan komma sig. Det blev 10 ggr 1,5 min i motvind uppför en trevlig slakmota jag hittat på vägen till Skogås. Kändes riktigt bra faktiskt, enda smolket är att jag kände lite lite av ena skulderbladet som strulat ett par gånger de senaste åren. Hoppas innerligt att det var en tillfällighet. Kunde i alla fall trycka på skapligt bra, känns som att med en dags vila så lyfter sig kroppen en aning. Eller vila, det blev ju en rätt tuff måndag ändå, om än inte så mycket intervallträning. Försökte leva kvar i sommartid och var på jobbet innan kl 6 för att få lite effektiv morgontid. På eftermiddan blev det bråttom hem och sen en sväng till akuten i …

En tuff dag

Bild
Idag skulle lördagssegheten förhoppningsvis gå över, för om inte skulle det bli en tuff dag.. Två pass på schemat och för ovanlighetens skull - gruppträning. Jag är ju inget större fan av gruppträningar, jag är ju uppväxt som skidåkare. En högst individuell idrott där man i alla fall förr i världen tävlade uteslutande med individuell start och tränade själv (och ärligt talat, de som är bra idag gör det till största del fortfarande). Kan man inte träna själv, hur ska man då kunna tävla själv? Idag är det supertrendigt med individuella idrotter, men det är långt ifrån alla som passar för det egentligen, rent mentalt. Träningsgrupper av alla de slag, military ditt, running that, team hej och hå, alla är de till viss del ett tecken på att det finns många som kanske egentligen skulle spela korpfotboll eller rinkbandy när de inte klarar att springa ett långpass själva.Sen är ju träningen i ensamhet min meditation, då vill jag inte ha sällskap, men det är en annan historia.. I alla fall, saml…

Vist gör det ont när naglar brister

Bild
Idag kom stunden jag väntat på sen i slutet av januari. Blåa tår som inte består.. Lite oförsiktigt petande med tårna i vardagsrumsmattan och vips - där rök stortånageln! Bara en blåing kvar nu då.. Hej hå luden tå. På träningsfronten har det varit en ganska bra vecka. Några bra backintervaller i Högdalen i tisdags, skapligt bra staktryck på rullskidorna igår. Också idag då.. Som vanligt torsdaglunch, pannkakskoma och överdosering av vispgrädde. Halvrullande på väg från restaurangen ringer Maria, -Frida har feber, sjuk lillkotte avhämtas på dagis. Pronto. Jag skulle ju springa hem idag. Snabba ryck, bara att dra på sig understället och dra iväg! En fördel i sånna situationer är att man slipper tänka och våndas, det är bara att ge sig iväg. Dessutom har man en bra motivator att inte mesa ur med tempot. Det blev ett skapligt snabbdistanspass och med tanke på den dryga motvinden känns 1:09 som en bra tid. Väl framme på dagis uttrycks en viss beundran bland lärarna över att jag helt genomsv…

Genom minnenas allé

Bild
Idag och imorn har vi visning av lyan i Hökarängen. Två dagars intensivt putsande förväntas rendera i en hetsig budgivning och makalösa överpriser. Det är i alla fall vad vi hoppas på, den som lever får se.. För att undvika att vår kära ettåring lever rövare och totalsabbar städningen alldeles blev det en övernattning hos mormor i Enköping.  Perfekt med lite miljöombyte på träningsfronten också! Idag rullskidor - distanspass på gamla hederliga Bredsandsvägen. Det var b.l.a. här jag fostrades som skidåkare. Varje fredag eftermiddag, hela höstarna, körde klubben rullskidor på den fina bilfria cykelvägen från Enköping till Bredsand. Regn, snålblåst över stäppen och ibland lite olust var standardingredienser. När man tänker tillbaka på det fredagsmys man utsattes för som barn kan man undra hur fan det kommer sig att man fortfarande håller på. Parkera vid värmeverket, över den hala träbron, vars springor ätit upp en o annan stavspets, och sen björkallén. En raksträcka till synes utan slut.…

What's up med lördagar?

Bild
Förra lördan - skitseg, idag - skitseg. Vad är det som gör att en god natts sömn gör kroppen helt förslappad? En tillfällighet, antagligen. Men när man får chansen att träna i dagsljus den här tiden på året vore det ju najs om man kunde ha lite mer glädje av det än att genomlida mjölksyrechockar av att joggandes ta sig blott tio höjdmeter. Det har ju känts bra resten av veckan i alla fall. Och även om inte benen var med idag så är ju Gömmarskogens 15 km spår min absoluta trailfavorit i Stockholmsområdet.  En trixig och lagom kuperad runda där det bitvis känns som att man är väldigt långt från stan. Och även med trötta ben uppskattar man den känslan! Gömmarskogen - trevligt ställe!

Mer motivation

Bild
Vet inte om det var Kalla eller vad, men efter i måndags känns det som att jag rykt upp mig ett pinnhål på motivationsstegen. Känns lite roligare att träna och mer motiverande att försöka komma i anständig skidform tills i vinter! Igår blev det en rullskidrunda runt i förorten med lite stakövningar och idag morgonjogg och sen lite backträning i Högdalen på vägen hem. Känns fortfarande rätt bra att köra backe, trots att det inte blivit så mycket sådan träning på slutet. Alla rundor med charioten verkar ha gett något slags bestående effekt vad det verkar.. En soptipp i skymningen. Såhär glad är man på toppen av tippen!

En ny kollega

Bild
I morse var det presentation av ÅFs nya sponsorsatsning. Jag hade lite på känn att det inte kunde vara vilket stolpskott som helst, och mycket riktigt, upp på scen kliver Charlotte Kalla! Givetvis skulle det spelas upp lite fräna klipp från OS och jag fick som brukligt bita mig i läppen för att inte börja grina. Jag kan ju inte annat än älska vår profilering när det gäller sponsring! Sedan 7 år tillbaka är även Susanna Kallur ÅF-anställd. Bakom den ödmjuka fasaden gömmer sig antagligen den mest envisa jävel man kan tänka sig. 5 år av skador och elände, utan att ge upp tanken på att komma tillbaka. Oavsett om det lyckas eller inte, sjukt imponerande inställning! Lika envisa måste nog ÅF vara som stått vid hennes sida i motgången utan att hoppa av som sponsor. Man kan ju inte annat än vara stolt över att jobba på ett företag som är så pass långsiktigt. Hoppas Kalla blir kvar minst lika länge som Kallur, bättre förebilder än de här tjejerna lär knappast kunna köpas för pengar! Ett par av …

Ingen succé i Hässelby

Bild
Idag var det dags för Hässelbyloppet. För ett år blev det pers med 36:32, läge att toppa det idag? Dagarna i veckan har känts bra, men igår var jag ett riktigt sänke. Körde ett lugnt rullskidpass på knappa 2 timmar som kändes riktigt risigt. En kanonfin höstdag som jag var alldeles för seg för att njuta av. Hade sen en väldigt trött kväll med lite småont i huvet och inga goda föraningar inför morgondagen. I morse var det dock helt ok och efter att ha hämtat upp David i Liljeholmen och kommit på plats kändes det skapligt. Lite uppvärmning och det kändes ännu lite bättre. Kanske kan bli nått bra ändå? Men icke.. Fick en bra start, inga hinder, och rullade på första kilometern på 3:34. Perfekt start egentligen, men jag orkade inte hålla farten. Klarade 5 km strax under 18 min, men sen var det kört. Ska man göra 10 snabba kilometer måste man vara pigg halvvägs. Det var jag inte idag.. Det blev ett rejält kämpande på slutet med noll och intet till spurt. Måltiden 36:48 är väll ok, men lång…

Litte regn

Bild
Ibland är det extra skönt att träna, solen skiner, det är varmt o mysigt, allt känns lätt. Eller så regnar det utav helvete, är lite småkallt, blåsigt och mörkt. Det kan också vara helt fantastiskt! Igår morse var en sån dag. Dagar då de mesiga tar bilen eller tunnelbanan. Vi som gillar att plöja gigantiska vattenpölar och slippa trängas på väg till jobbet tar cykeln.. En riktigt skön cykeltur! 
Idag blev det också lite blötträning, veckans andra rullskidpass! Och det är bara torsdag, kanske hinner bli tre rullpass den här veckan? Idag blev det en hutlöst lång uppvärmning på nästan 40 minuter varpå det blev några 2-minutersintervaller. Har en väg som är lite småkuperad så att man får träna lite övergångar och tempoväxlingar. Inget superkvalitetspass, men helt ok. Fick även en påminnelse om hur det känns att åka på bakhala skidor. Lövhalkans tid är här..
Japp, det finns asfalt nånstans därunder.

Lite bättre fart

Bild
Igår blev det bilen till jobbet och en sväng förbi nya lägenheten. Kommer bli grymt bra! Vi har konstaterat att vi ju får ett helt rum till övers, perfekt som vallarum och cykelverkstad! Eftersom det inte blev nån pendlarträning annat än att peta med växelspaken och blyfot på gaspedalen fick det bli ett kvällspass på rullskidor. Försökte köra lite fart, ren stakning, vilket gick ganska ok. Efter en dryg halvtimme med skapligt tryck kändes överkroppen som överkokt spagetti. Men med några pass till i samma stil kan det nog bli skapligt framåt vintern.. Utsikten från nya balkongen. Funkar! Idag blev det tunnelbane och löpkombo, med 2-minutersintervaller på hemvägen. Hann med 9 st om jag räknade rätt. Inte någon superkänsla, men definitivt på rätt väg. Känns skönt med känslan av lite studs i benen! Hoppas det kan släppa till lite ytterligare tills på söndag.. Lagom nöjd efter dagens intervaller.

Lite rull, lite trail, lite bättre

Bild
Blev två skapliga pass i helgen, med lite bättre känsla i kroppen. Igår rullskidor drygt 1 och en halv timme med tröga paret. Armarna är som spagetti och mina sammetslena kontorsfingrar blir fulla med blåsor, det märks att ett nästan månadslångt uppehåll inte gjort något direkt positivt för stakformen. Men ändå, det kändes ok, orkade ligga på i maklig takt i alla fall. I helgen annordnas fjanttävlingen Tjurruset, för all framtid utan mitt deltagande efter att ha sålt ut sig som överbefolkad och svindyr plojtävling, från att ha varit en trevlig terränglöpningstävling modell tuffare. Men chanserna för lite traillöpning hänger inte på en tävling och idag var en utmärkt dag för en sväng i Hellaskrokarna. Efter att ha varit mulet i två dygn utan att regna lyckas jag med konststycket att öppna bildörren precis lagom till dagens störtskur. Regnet gav sig dock rätt snabbt och lämnade hala och fina stigar att fladdra runt på. Inget vansinnestempo, men det kändes ändå bättre i kroppen en de se…

Det smäller i berget

Bild
Efter ett par dagar ensam med Frida fick det bli ett par dagar ensam med mina kollegor, - en liten roadtrip till Atlas Copco i Örebro och Zinkgruvan. Höjdpunkten blev tveklöst dagens besök drygt tusen meter under markytan! Jag har varit ner i ett flertal av de större gruvorna i Sverige, de har alla gemensamt att det är mörkt, grått och skitigt.. Zinkgruvan var inget undantag, men här bjöds på en spektakulär upplevelse som får var bergmekaniker och bergtekniker att bli alldeles till sig - en liveupplevelse av smällbergsfenomenet! Smällberg uppstår på stora djup där trycket i berget runt en tunnelöppning blir så stort att hållfastheten överskrids och brott sker i berget momentant. Detta med tillhörande knäppande och ibland rejäla smällar. Riktigt fränt att uppleva naturens krafter, av den lite mer okända typen kanske.
 Träningsmässigt känns det sådär. I onsdags blev det ett hetsigt snabbdistanspass från Årstaberg för att hinna hämta Frida på dagis. Kändes inget vidare.. I kväll gav jag …

Igång igen

Bild
Igår blev det en joggingtur hem från jobbet. Jäklar vad skönt det kändes! Ganska bra känsla i benen också, kändes som att jag ville springa fort, men lyckades sansa mig och tog det piano. Nu har rethostan gett med sig också, så nu hoppas jag det kan bli en frisk period igen. Idag har jag varit ensam med Frida, Maria har åkt på norrlandsturne. Känns ju fortfarande lite jobbigt att lämna henne på mornarna, inte så glada miner då. Men när man hämtar henne, jäklar vilken solstråle! Det råder ingen tvekan om att man är efterlängtad, grymt fin känsla!
Idag tog jag cykeln till jobbet, och eftersom det var dagislämning kl 8 blev det betydligt senare än jag vanligen cyklat genom stan de senaste åren. Fy fan. När jag kommer iväg sent blir jag lite extra hetsig och det blir ju inte bättre när varenda hopplöst otränad människa med världens sämsta cyklar ska ut och trängas med en på samma gång. Att det blivit så sjukt många cyklister i stan! Inte utan att man längtar till vintern, då lär väl major…

Försiktigt försiktigt..

Bild
Rethosta och halsont, snart 10 dagars inaktivitet. Suck.. Ovanligt efterhängsen förkylning och inte alls det förlopp som det brukar vara. Svärmor var på besök i helgen och sprang lidingöloppet. Intresset för löparsnack var dock extremlågt i resten av familjen. Det är ju tur att man haft mycket annat att fundera på den senaste tiden, men fan, ändå. Önskar att jag hade varit startklar.. Har känt mig lite uppgiven kan man säga. Men efter ännu en dag i soffan igår kände jag att fan, det här går ju inte, måste ut å röra på mig! Varken hostan eller halsontet var hundra i morse, men solen sken ju. En promenad? Slöseri med tid. Det fick bli tvåorna och en riktig finåkarrunda. Kändes lite i luftrören, men det var jävligt skönt att vara ute i alla fall. Med tanke på den extremt låga intensiteten tror jag inte det gjorde någon större skada, har inte känt några tendenser till försämring i alla fall. Det lite sköna efteråt är att suget kom tillbaka lite grann, det känns klart positivt. Tights och v…

Helsjukt!

Nu är det nog helkört! Började kännas lite bättre tyckte jag, men i eftermiddags, efter att ha babblat en massa på ett par möten började halsen göra mer ont. Suck. Nu i kväll vill jag mest hålla käft och inte svälja, så illa är det. Och hostjäveln vägrar ge sig dessutom. Tänkte vänta tills imorgon, men det är menlöst, slängde ut startplatsen på annons redan i kväll. Känns lite extra surt att detta var det primära målet för året. När någon frågat vilket lopp jag siktat på har svaret länge varit - Lidingö sub 2. Nu blir det inte ens start, känns rätt värdelöst. Känner mig inte ens sugen på att bli frisk och komma igång igen. Tur man har jobb och familj som kan uppsluka ens uppmärksamhet så man slipper fundera allt för mycket på eländet!

En gris en ko en Solnabo!

Bild
Då var det signat å klart då. I april blir vi Solnabor! Känns skönt att ha det avklarat, men ibland undrar man vad fan man håller på med. Jag lägger ner mer tid på att välja kalsonger efter att ha duschat än på att fundera på ett lägenhetsköp. Jag tar paret överst i högen helt enkelt, det verkar verkar som en bra ide! Men nu tror jag det blir riktigt bra trots allt, när man dessutom blir granne med fysfenomenet Magnus Andersson lär man väll bli meddragen på ett o annat bra pass misstänker jag. Klart men inte betart'. Än.. Har hunnit tänka lite mer på nästa säsong också och lutar väl lite åt att det blir löpning även i vår. Kortare och snabbare, inga bergsultran. Är lite irriterad över att årets mål inte klaffat som jag tänkte. Nu är ju inte Lidingö klart än, men det är väl mer en formalitet med tanke på dagens hostattacker. Halvmaran är redan sumpad. Den del av säsongen som jag kände mig som snabbast, våren och fram tills för någon vecka sedan, spenderades på diverse obskyra terräng…

Ömsom vin, ömsom halsont

Bild
Lidingöloppet, en vecka bort.. Ser inte så lovande ut, halsont, lite småsnuva och hosta är det som gäller. Inte jättesänkt, men det känns trögt. Frida har i alla fall lugnat ner sig och är nu rena ängeln, så jag har i alla fall fått vila på nätterna. Däremot har det varit en lång konferensdag på jobbet igår och halva lördagen med matöverflöd, vindrickande och hela kittet. Dvs inte lugnt alls. Som vanligt är det väldigt trevligt att umgås med mina ÅF-kollegor, men med noll fysisk aktivitet på över en vecka känner jag mig mest slapp och fet. Har nu inte rullat en meter rullisar på över två veckor heller, inte bra för invänjningen på något sätt. Men vad kan man förvänta sig?Dagisförkylningshelvetet går vist inte att ducka för. Så jag får nog revidera lidingöloppsmålet en gång till, medaljtid kanske är vad jag rimligen kan fixa. Hoppas jag inte sitter på fredag kväll och spekulerar i att få ner målet till att ställa upp över huvud taget..
Men det händer ju andra spännande saker! Efter lite…

Dubbeldipp

Bild
Då var det dags igen... Veckan har spenderats med mycket lugn transportcykling och transportlöpning. Har haft lite träningsvärk i vader och lår efter halvmaran och har därför hållit igen. Idag tänkte jag försöka köra lite hårdare löpning igen, men vad händer då? Vaknar med halsont och huvudvärk! Bye bye bra tid på lidingöloppet, som moderaterna skulle ha sagt. Nu får jag nog vara jävligt nöjd bara jag kommer till start, väl där får man väl försöka låta bli att skämma ut sig fullständigt.Problemet är att jag inte fått sova ordentligt i veckan. Min kropp kan jag utsätta för mycket elände, men får jag bara sova bra brukar det vara lugnt. Vid omvända förhållanden kommer det halsont på posten, -som rekommenderad försändelse! Sedan i söndags har Frida varit som förbytt och hållit låda som en skogstokig på nätterna. Hon somnar lätt vid halv 8 men har vaknat när resten av familjen hoppat isäng för att sedan gallskrika ett par timmar och sedan sova oroligt resten av natten. Helt otröstlig den …