Tomas Karlberg - På rull och glid

Jullovet har börjat! Förhoppningarna om en vit jul har ju dock kommit fullkomligt på skam, trots att jag lämnat Stockholm för Mora. Första träningspassen i Dalarna har varit rena misären, precis som vanligt, typ. När man vallar klister för årets första skidpass känns det inget vidare. Än värre blir det när man öppnar klisterlådsfan för att beskåda det kaos som lite sommarvärme och läckande klistertuber kan åstadkomma.. Lite harvande runt Hemus konstsnöspår har det i alla fall blivit, om än lite oinspireratt. När spöregnandet och stormvarningarna tog vid igår fick det bli löpning i stället. En sväng upp på Gesundabacken fick det bli. Med 15 sekundmeter i ryggen gick det lätt och fint, trots lite sega ben. Idag kom dock lite lön för mödan, nysnö och multigradeföre i Grönklitt. Fantastiskt skönt att se lite snötäckta granar och nydragna spår. Trots fortsatt lite tunga ben var det balsam för själen! Men nu då? Prognosen framöver lovar regn, blåst och plusgrader, både här och i Sundsvall, s

Skidträning ska inte vara kul, åtminstone inte allt för ofta. Den som gillar flashiga gym, gruppträningar, löpskolning, farthållare och fan vet allt vad det heter, mitt tips: skippa längdåkning. I min värld ska konditionsträning vara lite jävligt, det ska inte vara skönt, förutom efteråt, det ska vara meditativt, det ska lära oss att livet gör ont och att det finns obehag vi måste besegra för att komma ut starkare på andra sidan. Den som behöver en träningsgrupp för att komma över tröskeln för att ta sig ut och träna kommer aldrig att förstå det lätt störda i en längdskidåkares mentalitet. Skidåkning är sällan kul, speciellt för en Stockholmare. Men vist, det finns ju underbara dagar som skidåkare att leva för också, men de dagarna kommer man aldrig att uppskatta fullt ut om man inte lider lite dessförinnan. Den gångna helgen har varit en sann misärhelg i skidåkningsväg. Fortfarande inte en meter på snö denna vinter, och inget hopp i sikte. I lördags blev det en rullskidsväng. Efter mo

Har ju blivit lite bloggtorka ett tag, har varit lite mycket annat att pyssla med, typ jobba livet ur sig. Men det har ändå blivit en skapligt bra träningshöst. Har kunnat köra på bra med fartpassen och fått till skaplig kontinuitet på rullskidor. Till och med stakningen har det varit skapligt tryck i de sista passen. Nu har det dock kommit till det mest värdelösa träningsläget man kan tänka sig för en längdåkare. Det har slagit om och blivit kallt, och halt så in i helvete, så rullskidor är inte att tänka på. Och därtill 2 retliga cm snö som omöjligt kan nyttjas till skidåkning. Ovärt.. Idag blev det en sväng förbi Brottby för att kolla in banan inför kommande DM-tävlingar. Förhoppningsvis kommer det tillräckligt med snö för att köra här, för jag gillade verkligen banan. Inte supertuff, men tillräckligt med backar för att det i "normalt" före inte lär gå att bara staka sig runt utan fäste för den som vill slåss om medaljerna. Idag blev det dock löpning i stället för ski

Idag öppnade anmälan till till Fjällmaraton Bydalsfjällen, och jag var givetvis med och hängde på låset. Nästan 5 mil och 2900 höjdmetrar, kommer bli en upplevelse! Efter att ha genomlidit Mountain man i Schweiz förra året, i stekande solsken i +30 grader, känner jag ändå lugn inför denna utmaning, för min del kan nog vädret bara bli bättre än så. Förvånande dock att inte anmälan blev tvärfull på ett litet kick, det här är ju endå en riktig utmaning jämfört med originalet Axa Fjällmaraton, som i jämförelse känns lite småfjolligt.. Annars har senaste veckans träning gått fint, med bra långpass både i löparspåret, på rullskidor och på cykel. Blev en kvällsrunda till Haninge för att hämta Fridas pass. Höll på bli att bli en jobbig kväll, efter att ha punkat på vägen ut, men extraslangen funkade fint.. Blev ju annars lite bakslag förra söndagen, efter att skulderjäveln börjat strejka, likt den gjorde inför Vasan för två år sen. Helt låst och snedd i ryggen, kände mig som en gammal gubbe

Idag blev det "delad vårdnad" ute i Segeltorps skogar. Maria inledde med sin runda runt Gömmarens 15 km, enligt mig Stockholms bästa trailrunda. Jag tog barnvagnen och promenerade en liten sväng som uppvärmning. Efter dryga timmen var det så dags att kuta en sväng även för mig. Planen var ett snabbdistanspass, för att pressa kroppen lite och även få lite känsla för hur fort det går att springa denna runda, som till nära 100% utgörs av stökig terräng med fin kupering. Dvs många backjävlar och många hala rötter att snubbla på, vilket har varit nära att leda mig i fördärvet efter ett par vurpor runt den här banan tidigare.. Senast jag var här var i somras, då på mtb på fina snustorra stigar. Idag lite geggigare i surhålen och mycket lämpligare för löpning.  Drog iväg i ett skapligt hårt tempo, utan att ligga för mycket på rött. Tyckte nog jag ökade lite sista halvan, dock inte helt max. Höll mig på benen hela vägen och kom runt på 1:10:41. På en torr bana går det nog att pressa

I helgen var det come back i tävlingsspåret för Maria! Vad kunde vara lämpligare tillfälle för detta än att försvara fjolårsvinsten i Haninge trail? På förhand var det nersnack som gällde, men jag hade på känn att det nog skulle kunna bli minst lika bra fart som förra året. Och mycket riktigt, lekande lätt seger även i år med nästan 2,5 minuter snabbare tid, på en i och för sig betydligt torrare bana. Blir ändå så grymt imponerad över att det går att komma tillbaka så snabbt efter barnafödande, bara 2 månader från en helt annan kroppsform till att åter vara i ruggigt bra löparslag. Jag trodde aldrig det skulle vara möjligt, men det var det tydligen. Jävligt coolt och inspirerande! Haninge trail är ju för övrigt en väldigt trevlig tävling, riktig terränglöpning, som det ska vara. Och en speaker som smädar tramsiga hinderbanelopp med elstängsel och isbad, som extra krydda. Glad för dagen, redan en dryg mil från mål..  För egen del blev det ett stadigt bakispass på rullskidor i lör

Idag var det dags för loppet som sensommarens och höstens löpträning var ämnad att ge bra resultat på, -Hässelbyloppet. 10 km flack asfaltsbana (mestadels) ger bra förutsättningar för snabba tider. Hur snabb kan man bli på 2 månaders löpträning? Veckans träning har dock inte kännts klockren, så förväntningarna var inte skyhöga. Planen, som jag funderat på länge, var att ha som mål att gå under 38, men att öppna i fart för att springa under 37. Dvs håller det blir det riktigt bra, om inte, tja, då finns det i alla fall lite att falla igenom på.  Ställde mig ganska långt bak i starten, så inledningen av loppet blev trång och gick inte så snabbt som jag skulle velat. 3:45 första kilometern är inget att skryta med. Men kanske att den lugna inledningen ändå gynnade mig? Efter ett par km var det mer uppsprucket och i princip fri väg. Fan, känns ju bra det här! 5 km passerades på 18:15 ca, hit fram kändes det lätt och fint, kutar om en IKJ-kille och känslan är på topp. Sen börjar det så klart

Idag var det dags att kora Stockholms snabbaste XC cyklist i MTB. Årets sista tävling och sista chansen att kolla cykelfarten på ett bra tag. Banan ute i Hellas, som mätte knappa 6 km, skulle köras 3 varv för oss H30-gubbs. Till skillnad från förra veckans långlopp var det idag en ganska teknisk bana, med mycket upp och ner. Riktigt kul cykling väntade med andra ord! Spårvägen CF hade ställt till med ett riktigt mönsterarrangemang. Lite av en flash mobb-tävling. Spraya upp en start och mållinje, hänga upp några snitslar, skicka iväg 70 pers som trampar livet ur sig, vänta tills alla är imål för att sedan försvinna spårlöst (nåja..) åt lite olika håll. Inte ens en plastmugg med vatten och 0 (noll) kronor i anmälningsavgift! Sug på den Cykelvasan... I H30 klassen ställde överraskande hela 9 cyklister upp och det blev bra drag redan från start. Tog det lite lugnt i starten för att komma in i loppet så gott det gick, hade känt mig lite seg på morgonen, men fått en bra uppvärmning med b

Ett av mina hatpass, långpass rullskidor. Tror det har något att göra med minnen från blåsiga, regniga fredagseftermiddagar längs Bredsandsvägen i ungdomen. Sånt sätter spår. Men den här morgonen kändes det lätt att dra iväg, solen sken och tanken på en långrunda runt Länna och Huddinge kändes riktigt lockande. Det blev årets första långpass, 2,10 i lugnt tempo. Måste ju spara lite till morgondagens mtb-dm. Trots lugnt tempo blev det så klart lite tungt i motvinden, bristen på rullskidmil går inte att mörka... Fina landskap söder om stan. Riktigt så kul var det kanske inte, men ändå.. Blöta, sandiga vägar.. Ogilla!

Igår avslutades långloppssäsongen med Hammarby Hill. Knappa 6 mil i strålande sol, runt en snabb bana i Hellasskogarna. Lite av hemmabana får man nog säga, även om det var mer grusvägsrally än trixande bland Hellas många rötter och stenar. Parerar lite rötter och sten i ett av de lite mer tekniska partierna. Fick Pär på rullen en liten bit. Sliter ont uppför Hammarbybacken. Startfältet var kanske inte så brett i tävlingsklasserna, men med ca 150 motionärer var det ändå ett ganska rejält startfält. Med i loppet var även några av toppåkarna i elitklassen, samt en av säsongens främsta antagonister i H30, Per Kumlin. Jag har skuggat honom i flera tävlingar under säsongen, var det dags nu att försöka klämma sig förbi? Även Frida var med så klart - det ska börjas i tid! Tävlingen gick på en knappt 2 mil lång varvbana som innehöll lite av varje, men kanske främst en repa upp för Hammarbybacken per varv. Det visade sig att sommarens nötande i denna backe och andra gamla

Givetvis hölls inte planen om en lugn vecka, det har blivit både backintervaller på MTB i Hammarbybacken, löpintervaller, snabbdistans och stakimpulser på rullisarna. Det har ändå känts rätt bra, men jag är en till synes fullständigt karaktärslös människa. Tydligen.. Idag toppades fartorgien med comeback som tävlingslöpare, 10 km Sigtuna stadslopp! Ökar nerven inför start med lite äppelpallning Bestämde mig i veckan för att testa ordentligt hur löpformen är och tyckte att en runda i den väldigt mysiga staden Sigtuna kunde passa. Det var ett tag sedan senaste tävlingen nu, den brutna Engelbrektsturen för över en månad sedan. Det kändes bra att stå på startlinjen igen. Inte något supersug efter att tävla, men en bra känsla i kroppen ändå. Känslan av att vara på rätt ställe. Innan start kändes det helt ok, förhoppningen var att komma ner mot 38:00, men det såg ut som en knixig bana på pappret och med en okänd banprofil var det svårt att gissa hur snabbt det skulle kunna gå. Skaplig

Då var den färdigtrampad! Långloppscuppen i MTB, anno 2013. Förhoppningen inför säsongen var att köra så många lopp som möjligt och försöka nå en topp 10-placering i totalen. Nu blev det 6 tävlingar, varav en bruten. De sista två, Finnmarksturen och Bockstensturen, blev det DNS, kände inte riktigt att det var rätt tillfälle att åka på tävlingar långt hemifrån med vårt lilla tillskott i familjen. Totalplaceringen blev ändå 8:a!! Det känner jag mig väldigt nöjd med. Det blev 3 st topp 10 placeringar, med en 6:e plats som bästa resultat på Långa lugnet i Falun. Sett över vilka tider jag gjort i loppen är framstegen mot tidigare säsonger stort, i både Ränneslättsturen och Lida loop slog jag mina bästa tider med i runda slängar 20 minuter. Det är en evighet.. Så jag kan konstatera att upplägget med mycket cykelträning och minimalt med alternativträning varit väldigt lyckat och definitivt ett upplägg att köra kommande säsonger. Och jävligt skönt att skita i styrketräning och annat tråkigt.

Så var hon äntligen här! Vår älskade Frida! Den senaste veckan har väl varit lite "omvälvande", som man brukar säga. Starten på föräldralivet har dock gått överraskande bra och det har även blivit lite träning utfört. En av mina tankar kring träning i kombination med föräldralivet, och den lite mer begränsade egentid som det sannolikt innebär, är att om det inte går att träna så mycket mängd som man vill får man kompensera det med att köra hårdare. Det konceptet har jag givetvis rivstartat med som nybliven pappa. Lite för att testa hur det känns och funkar. De senaste passen (sen i söndags) har bestått av ett löppass snabbdistans ca 35 min hårt tempo, ett pass med 7 backintervaller uppför Högdalstoppen, ett pass med stakintervaller på rullskidor, ett pass kuperade löpintervaller 9 ggr 2 min. Igår blev det vila och idag ett långpass på MTB i hårdare fart än jag vanligen kör, vilket gjorde att 2 timmar kändes fullt tillräckligt som långpass. Rätt kul att köra lite hårdare på

Vissa käkar surströmming, andra åker rullskidor. Den gemensamma nämnaren är att premiären lämpligen äger rum i augusti. Idag var det dags, premiär för årets asfalthackande! Som väntat kändes det lite ovant i några meter, men snart satt känslan någorlunda. Även musklerna vaknade till skapligt och det kändes inte så förtvivlat illa som jag kanske hade trott. Blev en vända längs Örbyleden på dryga halvtimmen nånting. Började kännas lite segt mot slutet, så det räckte nog bra. Bara invänta träningsvärken nu då. I stakartagen Den stora mentala chocken för dagen måste ändå vara att polisen hade stor rajd på Götgatan igår och bötfällde en massa cyklister. För fortkörning! Det var ju en förbannad tur att jag åkte bil till jobbet just igår, för jag brukar ha för vana att sprätta på rätt bra uppför Götgatsbacken på eftermiddagarna. Man känner ju att man får anpassa hastigheten lite till antalet gående, men att det var max 7 km/h gällde hade jag ju inte riktigt koll på. Blir nog till att h

Eftersom det inte blev nått Ludvika idag, och heller ej något besök på BB bestämde jag mig för att kolla av löpformen lite. Nu när jag hunnit hela 3 pass i sommar känns det lägligt att se hur illa, eller bra, det är ställt med farten i löparbenen. Sagt och gjort. Planen var att köra 4 st tusingar på Farsta IP, med förhoppning om tider kring 3:30 - 3:40 utan att vara helt död. En skön formkoll tycker jag, 2,5 varv på tartanet på Farsta IP ljuger aldrig, utan berättar för en precis hur det är. Utan krusiduller, ursäkter eller tjafs. Det finns inga möjligehter att fuska. Egentligen borde man köra lite fler än fyra, men med begränsat antal km i benen och stark ångest för att dra på mig en omgång löparknä med ovana löparmuskler fick det räcka. Vem fan behöver svettas? Väntade in kvällen för att slippa trängas med en massa fotbollsmuppar, vilket lyckades ganska bra. Lyckades även pricka in kvällens störtskur, så det blev en blöt afton på IP. Första intervallen kändes lätt och därför kä

Har varit en ganska lugn vecka, körde första intervallpasset i löpning i tisdags, 10 ggr 1 minut. Kändes som ett bra sätt att få lite fart på benen utan att bli fullständigt slutkörd. Börjar känna lite löppepp! I övrigt har det varit jobbpendling på schemat som enda cykelträning. Handleden har värkt en del, speciellt vid stående cykling, efter söndagens gymolycka. Lyckades få blåmärken i båda handflatorna, helt otroligt att man lyckas.. Idag var tanken att köra ett lite längre lugnare pass i mer teknisk terräng för att se om handlederna pallade med inför den planerade Finnmarksturen imorgon. Handlederna visade sig funka tillräckligt bra för att kunna köra på, men huvet  var det däremot lite sämre ställt med. Motivationsbrist! Tycker det är riktigt kul att cykla nu, men att bränna iväg 25 mil ToR Ludvika för att hetscykla 7 mil i förmodat spöregn? Nja.. Egentligen är det ju kul också, men av nån anledning känns inte tävlingsmotivationen på topp. Eller två - det är precis vad jag vill gö

Blev en riktigt skön träningshelg. Och mekarhelg för den delen. Hade planerat en långtur på lördagen och fick med mig Magnus ut på Lovön för att köra Fornstigen. Uppvärmd inför Fornstigen Det blev en riktigt skön runda med skönt flyt, sånär som på ett störigt knakande  vevlager. Detta var andra rundan här i sommar och nu med betydligt bättre flyt då jag hade lite bättre koll på korsningar och möjliga felnavigeringar. Kan vara så att detta är min favoritstig i Stockholm. Lagom tekniska och trixiga partier med varierande rötter, sten och hällar, och däremellan några sköna lättrullade partier på hårda jordstigar. Även om benen inte var helt hundra var det ett riktigt skönt pass. Mötte upp Maria för lunchfika och tog sedan långa vägen över Slagsta tillbaka hem. I gravidtempo, vilket kändes rätt skönt. Blev en heldag i sadeln kan man säga. Maria var i vanlig ordning nära att gå lite tom på slutet, så det blev lite puttande också. På rätt väg Tills idag hade vevlagret fått smaka re

Har varit en ganska lugn vecka, med tanken att försöka återhämta sig lite ytterligare. Har fått för mig att ta tag i löpningen igen och i veckan blev det första passet på snart 2 månader. 20 minuter i skapligt tempo resulterade i viss träningsvärk.. Ska försöka köra ett löppass i veckan framöver. Har även fått för mig att det är dags att dra igång rullskidträningen, men är inte riktigt pepp på att dra ut och hacka asfalt med nya finstavar, så det blir till en liten nyinvestering av några lite billigare bambupinnar eller nått. Och om jag får träningsvärk av löpning lär nog rullskidåkningen inte vara skonsammare. Gammal trotjänare Galen snigelmördare Ett av offren I kväll blev det ett lite kortare backpass i Högdalen. Efter en ordentlig störtskur var varende snigel i förorten ute på kvällspromenad, så det blev ett ihärdigt krashande ljud under däcken. Ljudet av död.. Lite död var även min mage som var lätt urballad efter en smarrig hotpot på lunchindiern. Att man aldrig l

Var ändå med ganska ok ben starten gick på dagens Engelbrektstur. Hamnade bra i den platta inledningen och kunde rulla med hyfsat enkelt. men när det började spricka upp och blev lite mer kuperat kändes det att benan inte var riktigt sugna på snabbkörning. Efter kontrollen efter 15 km var det en lång slakmota. Hade rygg att gå på upp i backen, men fick till slut vika ner mig. Det där bittra ögonblicken när man närmar sig krönet, har gruppen några meter framför, men inser i en dimma av mjölksyra att fan, jag fixar inte den ryggen. Bra fart i början  Blev till att lugga själv en bit tills ett par H40 gubbar kom ikapp som höll lite mer mänskligt tempo. Lyckades skapligt hålla ryggarna, men så fort det blev lite tekniskt, kuperat, eller jag fick jaga kändes det nästan olidligt jobbigt. Ca halvvägs hade jag hittat en ny rygg på en H-elit kille och tyckte att det ändå funkade ganska bra. Hade tappat en flaska och missade Marias langning tyvärr, men det visade sig vara betydelselöst. Nå

Inte helt oväntat efter en tuff vecka i Alperna åkte man på en lättare förkylning. Halsont, snörvel och hosta. Var faktiskt över ett år sedan sist jag var förkyld, har dock inte saknat det ett dugg. Det här blev ändå en lättare variant, så jag ska väl inte klaga allt för mycket. Har fokuserat på att packa upp och skruva ihop cykeln igen. Den verkar ha gått ganska bra, men en del delar kommer nog behöva bytas. Typ bromsskivorna som är ganska så svarta. Inte konstigt efter att de klagande och öronbedövande skrikit om nåd i slutet av de flesta utförslöporna, något jag duktigt ignorerat. Föga överraskande att det luktade bränt några gånger.. Stekta skivor. Andra reflektioner då efter en vecka med hård cykling? Tänkte ju att man kanska kunde deffa ner sig lite under en sån här utflykt. Men icke. Har fan inte gått ner ett gram, kanske snarare tvärt om. Det gick tydligen inte att frossa pizza, pasta, glass, kakor och wienergummi och komma undan med det bara för att man cyklat 5 timmar om

Roverto - Riva del Garda, knappt 4mil, 1269 höjdmeter. Sista etappen! Till slut, vid vägs ända, och det med stil! Det var en varm morgon i Roverto, det bjöds en kort sista etapp, men en hel del svett var oundvikligt. Det kändes nästan lite avslaget innan start, som om det redan var klart. Jag och Magnus var dock inte inställda på någon glidaretapp utan tänkte köra ända in i kaklet. För en gångs skull var starten belägen precis utanför ett café, så den timmeslånga standardväntan på start kunde fördrivas med en expresso på mjuka stolar. Nog för att baken är ordentligt härdad efter en vecka på sadeln, men ändå.  Väl ute ur Roverto kände jag mig lite småseg, det bar ganska omgående iväg uppför dagens stigning. Svetten rann och Magnus verkade pigg, så bara att bita i. Halvvägs upp brantade det på rejält, Magnus fortsatt stark och jag började piggna till mer och mer. Och vi plockade hela tiden placeringar! Grymt skön känsla och det peppade oss än mer, så när det planade ut fortsatte vi ligga

San Martino di Castrozza - Crespano del Grapoa, knappt 10,5 mil, 2781 höjdmeter. Härtill nästan 4000 höjdmeter nerför, nya bromsbelägg idag, tack o lov.. Ibland gör man allt rätt, men det blir fel. Efter gårdagens "genomklappning" ( nåja) på slutet gjorde vi inför dagens etapp upp en mer detaljerad raceplan för hur vi skulle lägga upp loppet. I starten skulle vi ta det lugnt och inte rusa på i den inledande lättåkta delen, sen tugga på lagom uppför första stigningen, hitta ryggar i loppets lättåkta mittdel och sedan försöka undvika att bli kränkta i sista stigningen. Planen funkade perfekt! Vi låg skapligt i starten, släppte förbi en del och körde sedan kontrollerat uppför. Puttade Magnus över en del krön och vissa bitar för att spara lite på hans krut, men inte så mycket som de senaste dagarna. I mittendelen av etappen fanns en lång (lång = drygt 2 mil..)  utförslöpa på asfalt, där vi kom precis perfekt med en stor klunga där vi kunde gömma oss för vinden. Åkte genom en del