Inlägg

Nytt år igen

Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på

Iskallt uppdrag

Bild
 Börjar med att beklaga mig över det här satans bloggeländets bildhantering, som har fått för sig att ta bort alla bilder från senaste halvårets inlägg. Gjorde mig otyget att lägga tillbaka alla bilder för nått tag sen, men upptäckte nu att de är borta igen. Och som vanligt blir jag extra sur för att det för mig är obegripligt varför. Testar att skriva direkt i bloggen istället för appsatan BlogTouch. Får se hur det går.. En jävla bild - låt stå! Vintern kom som bekant tidigt i år och jag har har inte slirat på vallastället. Har satt upp som plan att köra minst 150 mil skidor under säsongen. För att fixa det räknade jag på att snitta 30 mil per månad december till april. Inte orimligt, men lite tuffare än senaste två åren då jag kommit upp i nånstans mellan 115-130 mil, typ. Men skidsäsongen har börjat gott och väl redan i november och jag lyckades få ihop 30 mil redan innan december ens börjat. Riktigt nöjd med det, då det sällan är pålitliga skidförhållanden i november, med antningen

Formdöd

Bild
Söndag för snart två veckor sedan, Duveds terrängserie 5 k och nytt pers med knappt 10 sekunder. Men sen var det slut på det roliga. Åkte på förkylningen som snurrat i familjen, ett envist jävla pissvirus som precis när jag började känna att det var över tar om. Så istället för fina löppass den här veckan, på barmarken i Stockholm, blir det till att sitta i ett kontorslandskap och försöka hålla sig från att hosta lungorna ut-och-in. Förbannat drygt. Egentligen är det väl inte så synd om mig, jag har inte varit sjuk på ganska länge, men man blir ju bra less ändå. Så efter snart två veckor utan vettig träning lär nog formen vara rejält på tillbakagång. Blir till å börja om på ny kula, förhoppningsvis med skidor på fötterna. Säsongen är igång i Vålådalen och Maria har redan varit å testat. Sugen.. Sam gav järnet senaste terränglöpet! Nästa års projekt, fler familjemedlemmar..

Höst

Bild
Den sista chansen till cykeltävling sprack, då jag var själv med ovilliga ungar och en utflykt till Frösön inte stod med på någon annans önskelista än min. Fast ärligt talat, jag var väl måttligt sugen, men lite kul att köra nya banan där hade det varit. Är väl annars bara att konstatera att cykelmotivationen inte är helt hundra. Har ju tex inte riktigt haft lust att jaga runt efter en massa KOM, mer än nått enstaka pass där i slutet av augusti. Det till trots att formen ändå varit skaplig på cykeln. En möjlig anledning till bristande mjölksyrasug på sadeln kan vara att jag sett till att blåsa ur rejält med löpardojorna på i stället. Fick ju till ett fint intervallpass där i Göteborg, och sen har det rullat på, även om jag kanske inte pushat det varje pass. Men som facit på senaste veckorna - en maxning på 5k-spåret i Ursvik resulterade i pers med 15-talet sekunder, en maxning på 5k-spåret här i Duved (terrängserietävling som jag och Maria arrangerar i höst) utan uppvärmning blev också

Göööteborg

Bild
Sista semesterveckan för den här gången, storstadsbesök i Göteborg! Som tur var spolades inte Åre bort helt i senaste syndafloden och vi kunde ta nattåget ner till Göteborg. Sjukt smidigt att bara gå och hoppa på tåget hemma och kliva av på Göteborgs centralstation. Har varit några riktigt fina dagar, med Universeum, hotellfrukostar, skärgårdsitflykter och firande av Fridas 10-årsdag med besök på Liseberg och övernattning på hotel Kuriosa. Det märks att man inte är 22 längre, ett par berg-o-dalbaneåk och jag fick balansera på randen till illamående hela dagen. Jämfört med senaste årens besök på Skara sommarland och Furuvik spelar ju helt klart Lisebergs attraktioner i en lite högre division. Sam redo att hänga upp-och-ner. Träningsmässigt blir det därmed en lite lugnare vecka. Försökte sprätta på lite hemma i Duved innan vi åkte i söndags å ta tillbaka nått eller några KOM upp till scoutstugan. Vinden låg helt rätt, men lite sönderspolad väg, nedfallna träd och vattensjukt underlag gjo

Hingstrännet 2023

Bild
Igår var det racetajm igen, denna gången andra deltävlingen i Jämtlandsserien i Aspåsnäset och dags att försöka försvara fjolårssegern! Banan i Aspåsnäset är riktig gammaldags stigslinga med ett tungt parti myrmark, som efter denna blöta sommar var rejält tungcyklad. Eftersom det är i princip uteslutande smalstig är det individuell start med ett startförnster på två timmar, dvs gott om tid för hela familjen att köra. Först ut var Frida, där jag fick agera följecyklist. Tyvärr ballade Sam ur och vägrade köra, men Frida gjorde det bra och ställde som 10-åring upp i 13-14- årsklassen för att få köra hela den riktiga banan. Förra året vågade hon inte, men i år körde hon på, dessutom med SPD-pedaler på tävling för första gången. Några stopp och en vurpa blev det, men hon fixade många av de lite småknixiga backarna både upp och ner. Frida rejsar! Rundan med Frida blev en bra uppvärmning för mig. Hade sen inte så höga förväntningar på min egen start, efter SM var jag rejält sliten några dagar

SM XCC och XCO 2023

Bild
Bara dryga veckan efter DH-SM var det dags för nästa omgång SM-tävlingar. Efter uppladdningsstopp i Gävle och Sollentuna landade vi till slut i Borås. Efter att ha packat om, lastat cyklar å donat för sjuttiofemte gången stod vi till slut startklara för bantest vid Kransmossens idrottsplats. Eftersom jag peppat Frida att köra med SPD-pedaler tog det givetvis inte mer än 10 m in på första stig innan första SPD-vurpan. Tårar och tillbaka till bilen för att byta pedaler, allt medans mörka moln tornade upp sig allt mer. Till slut kom bara jag och Sam iväg på bantestet, men även det slutade i tårar. Planen vara att både Sam och Frida skulle köra i 9-10 årsklassen, men det visade sig lite överilat. XCC banan var väl hanterbar, men XCO-banan var bland det stökigare jag sett, med ett ganska stort antal svåra passager som Frida och Sam omöjligen skulle klara att cykla. Efter att ha släpat runt en gråtfärdig Sam runt banan för att konstatera detta, var det dags att testa banan själv. Lite regnsk