Tomas Karlberg - På rull och glid

Då var man igång igen, men det krävdes 7 vilodagar för att bli kvitt influensan. Men ack vad segt! Har tappat stinget, känner mig gammal, tung och långsam. Cykelpendling på en skitdrypande MTB där bromsarna ligger emot och dubbdäck som är brutalt trögrullade. Men lite rappare än såhär brukar jag väl ändå trampa? Känns som att jag blir omcyklad av allehanda pajasar och inte orkar göra något åt det. Orkar inte motivera mig till mer än att smygrulla genom stan. Igår blev det i alla fall ett par timmar skejt på Rudan, sannolikt sista passet i Stockholm för i år. Kändes ändå ganska ok, även om det var första skidpasset på över tio dar. Inte långt kvar till Botnialoppet nu, ska bli skönt att få det avklarat. Sen får det nog bli ett litet brejk..  Skejttorsdag på Rudan, sista gången för denna säsong!

Veckan började bra, barmark i Göteborg och de första löpnintervallerna på rätt länge. Kändes bra! Men senare på kvällen.. Nånting var inte riktigt som det skulle.. Och mycket riktigt, vaknar upp med halsont. Men det skulle bli värre. Feberfrusen och huvudvärk, en rejält dryg hemresa för att ta över stafettpinnen här hemma då Maria är på pluggsejour i Umeå. Kul, ensam med Frida och sjukare än på länge.. Tur hon har varit snäll. Har haft något så jävulskt ont i halsen och allmänt hängig, helt klart en sannolik influensa. En teori jag stärker med att vid vanliga förkylningar får jag aldrig feber. Av helgen i Mora blir det nu intet och uppladdningen inför Botnialoppet ser inte ut att bli mycket annat än värdelös. Inte ett vettigt skejtpass på evigheter, och med tanke på vädret lär jag väl i bästa fall bli frisk lagom för att ta fram rullskidorna. Blä.

Har hamnat i en liten svacka tror jag bestämt. Jag borde vara sugen på att nyttja den sista stockholmssnön för att hålla tempot inför Botnialoppet, men de senaste dagarna har det varit anmärkningsvärt svårt att ta sig ut över huvud taget. Än mindre köra lång distans eller hårda intervaller, nej lunktempo i knappa timmen verkar vara det huvudet vill ha. Bara att ta det coolt och hoppas träningsmotivationen återvänder. Nästa helg, om det går enligt plan, har jag tänkt ta med Frida upp till stugan för att hänga med farmor o farfar, och kanske få lite bra skejtträning. Förutom att det ger Maria lite andrum för uppsatsskrivande hoppas jag det ger lite träningsmotivation för egen del.  Skidtema blev det likväl idag, men på andra sidan plastbanden och avspärrningarna jag normalt brukar befinna mig. Årets Värmdölopp, tillika NVSKs storartangemang, kräver en o annan funktionär, så man får ställa upp så gott det går. Dagen till ära fick jag ansvar för starten, så det var till att pallra sig upp

I kväll var det dags för DM-tävling igen, denna gång parstafett. Typ Stockholmsvarianten av sprintstafett kanske man kan kalla det? 2,4 km skulle i alla fall avverkas på Lidas elljusspår 3 ggr. Lite oklara snöförhållanden och vägran att anpassa mig till staktrenden gjorde att jag dagen till ära hade smackat på lite klister. Spåren var dock isiga och fina, och inte alls så där härligt blöta som jag hade tänkt mig. Multigrade och rossa var med andra ord inte riktigt optimalt, men lite fäste hade jag i alla fall. Dagens bedrift var annars att ta sig i tid till tävlingen, 10 min innan start är nog bland det tightaste jag upplevt. Jävla skitstad med en massa idioter som nödvändigtvis måste köra bil samtidigt som mig. En vacker dag ska jag flytta.. Så någon uppvärmning blev det inte, utan från noll till max. Sprint är kanske inte min favorit och liksom tidigare stakrejs i vinter finns inte den där riktiga edgen för att kunna hänga med i stakningen. Men det blev i alla fall en bra genomkörare

I helgen blev det lite blandat. Förutom ett väldigt oinspirerat 2-timmarspass på skejtskidorna i Ågesta igår blev det idag ett första lite längre löppass på väldigt länge. Eller långt o långt, 70 minuter skrämmer ingen löpare, men med ovana ben så känns det ändå. Tänkte att jag skulle smyga igång löpningen så smått för att i mars kunna gå över och fokusera mer på löpningen igen. Dagens runda blev rätt fin i alla fall. Upp på högdalstopparna blev det snöpulsning och i den rätt hårda vinden blev det nästan lite kalfjällskänsla. Lite sådär lagom upptrampade stigar med bra fäste, som inbjuder till skön vintertrail. Men det är tveklöst en bra bit till något som kan kallas löpform, betvivlar starkt att jag ens var uppe i 6- minuterstempo idag. Men en början är det likväl.. På väg mot toppen!

I veckan blev det mer SM-tema, denna gång av mer nostalgisk art i Filipstad! Året var 2001, Per Elofsson dominerade skidvärlden, Peter Larsson, Björn Lind m.fl. startade en tradition av tokrappa Svenska sprinters, SM avgjordes i Filpstad och  jag gjorde mitt sista SM innan den seriösa satsningen lades ner. Minns att jag mellan loppen satt och klurade på vilka utbildningar jag skulle söka i Luleå. Och på den vägen blev det.. I veckan var det arbetsmarknadsdagar på bergsskolan i just Filipstad, ett trevligt litet event som vi på ÅF besökte för första gången. Efter mässan fanns en timme över, så jag passade på att såhär 14 år senare göra återbesök på Kallhyttans skidstadion. Vilken kväll! Det blev årets finaste skidpass! Mycket snö, klockren manschester som var helt orörd, skön kupering och 5-6 minusgrader. Om någon privat investerare gått fullständigt bananas med skidsatsningen eller om kommunen fått på tok för mycket utjämningsbidrag förtäljer inte historien, men hur i helvete kan det k