Tomas Karlberg - På rull och glid

Idag blev det ett pass som jag redan på förhand förstod skulle bli rätt svettigt - backintervaller i sidsjöbacken. Här finns inga slingrande stigar eller grusvägar på skrå, nej, det är rätt upp i pisten som gäller, med lutning därefter. Med 1*11 växlar blir det till att bända sig upp på lättaste växeln. Det jävliga med den här sortens cykling är att det inte finns något val, om man vill sänka tempot stannar man o tippar åt sidan. Det känna nästan omöjligt att spara krut om man vill röra sig uppåt över huvud taget och för att orka köra passet krävs att kapaciteten i grunden är rätt god. Idag blev det 5 repor i gassande solsken, efter det var jag rejält sliten och även ganska nöjd. Varje resa upp tog ca 4:40, så ganska långa intervaller. I övrigt har veckan bjudit på en hel del fin cykling, bla riktigt fina och tekniska stigar upp till Klissberget. Har även hunnit ett tempopass på 40 min a 2-3 arbete med avslut upp till södra berget. Värt att notera är även ännu en fetkrash i leran efter

Idag blev det ett långpass på dryga 2,5 h, något som är lite smått ovanligt nu för tiden. Även om jag börjar hitta så smått i omgivningarna är det mycket som fortfarande är outforskat. Som dagens fina mysstigar längs Selångersån t.ex. Mindre lyckat var försöket att hitta igen en obskyr liten ridstig/led utanför Selånger. Ena spåret slutade i lerbad mellan två traktorspår, skogsavverkning och regnig sommar är ingen bra kombo. Åt andra hållet tappade jag bort ledmarkeringen.. Desto bättre var de steniga stigarna upp mot Klissberget, kanske i överkant svårt med hala stenar o rötter dock. Solvarma klipphällar hade funkat bättre, men det blev bra teknikträning i alla fall. Kändes som ett ganska bra pass totalt sätt, tror formen är börjar bli aningen bättre. Imorn testar vi lite fart igen så får vi se hur benen svarar. Lite småstökigt.

En bra sak med Sundsvall är att det är inklämt mellan två berg, det är i princip omöjligt att träna utan att få ihop ett skapligt antal höjdmeter. Förutom dagar då benen inte vill vara med och man bara vill snurra lite på plattmark då förståss.. Men idag ville jag nyttja möjligheterna som terrängen ger och köra långa backintervaller. Det blev asfaltbacken upp till södra berget, drygt 6 min i ganska rejäl lutning och oklart antal höjdmeter. Gissningsvis en bit över 100 hm iaf. Gjorde 5 st repor i hyfsat jämnt tempo och samma växel alla intervallerna. Jävligt tung träning, men idag svarade kroppen helt ok, så det kändes bra. Så bra som det nu kan kännas, halva poängen med sånna här pass är ju att må lite dåligt. Riktigt najs att rulla ner i 60-70 knyck också! Förutom ett cykelpass per dag den senaste veckan har det bjudits på en del vardagsmotion här i Sidsjöbodarna. Allt från att gräva dräneringsdiken o skotta grus till vedhuggning. Lite orolig att rygg eller annan klen kroppsdel ska ta

Efter att ha blivit tvåbarnsfar har träningsfunderingarna tagit lite nya vändningar. Det har varit rent ut sagt ett jävla velande nu under ganska lång tid. Ömsom skidåkare, ömsom löpare, ömsom cyklist. Egentligen har jag väl vetat det länge, men ändå: Som heltidsarbetande tvåbarnsfar är det en omöjlig ekvation att träna och vara bra på  skidåkning - skejt och klassiskt och en jävel på att staka, löpning och cykel samtidigt. Att hinna träna rullskidor, löpning, mtb och lite styrka hinns helt enkelt inte med i tillräcklig omfattning för att tillfredsställa mina önskemål om att kunna prestera skapliga resultat som motionär. Det skulle så klart kunna funka skapligt, men jag kommer inte kunna prestera mitt bästa i någon gren. Därför - dags att prioritera! Jag har funderat en del kring detta nu och tror att valet är klart. Mountainbike får bli mitt val! Motivet är kanske framförallt följande: det är den absolut roligaste träningsformen och den coolaste idrotten IMO. Chansen att ett träningsp

I dag blev det utflykt till Särna, eller rättare sagt en knottinvaderad fäbod en o en halv mil utanför Särna. Helgens fäbodtema fortsatte idag med premiär för norra Dalarnas förtsa MTB-lopp, -Fäboloppet! För att mina följeslagare för dagen Sam och Maria skulle slippa spendera dagen i ett moln av knottjävlar, blev det snabb urpackning och dassbesök i racerfart. Sen fick familjen åka o hänga i Särna medan jag höll hjulen rullande för att slippa bli uppäten. Dryga 70 pers ställde upp på startlinjen, riktigt bra för en premiärtävling långt ifrån stora cykelorter. Verkligen kul att det startas upp nya tävlingar och att det finns så mycket engagemang, den här tävlingen kändes verkligen välarrangerad med många funktionärer ute i skogarna. Härtill utsökt sportdryck i plastmugg och prisutdelning två minuter efter att loppets trea kommit imål - exemplariskt! Själva loppet blev riktigt bra för min del. Bankaraktären och motståndet var inte helt klarlagt innan start, min strategi var att ta lite r

Idag var det tävlingstajm igen! Denna gång Fäbodlunken, som Maria övertalade mig att ställa upp i med visst motstånd från min sida, då löpningen inte varit så prioriterad på sistone. Fäbodlunken är annars ett lopp som jag sneglat på rätt länge eftersom det går i princip på hemmaplan här vid stugan. Start i Gesunda och sedan blandat stig och grusväg i 12 km till Åsengården. Banan är riktigt fin med ett par rejäla stigningar på 100 hm +, samt däremellan ett antal tuffa backar ytterligare och en del rätt knöliga och blöta stigavsnitt. Ganska tunglöpt med andra ord! Dagen till ära var det finväder, så man slapp mössa o vantar i alla fall. Försökte hitta mitt tempo från början och inte rusa på för hårt i början, ack så viktigt när starten är uppför och första backen är 1,5 km lång. Så medan Jonas Bud och några andra snabbfotingar försvann i det fjärran blåbärsriset blev det sololöpning i princip hela vägen. Kändes ok, men med få löpkilometer senaste veckorna saknades det där sista trycket.

Idag hade jag en dag på Gesundaberget inbokat med min polare David. Inte cykla upp och ner som i vanliga fall, utan slackervarianten med lift. Inledde med gåcykling med Maria o ungarna upp till liften för lite pannkakspicknick. Riktigt bra uppladdning! Downhill är ju en rätt farlig sport, speciellt om man vågar lite mer än man behärskar eller har allmänt dåligt omdöme. Stenar är hårda, cyklister mjuka - i alla fall på utsidan. Efter att ha sett gårdagens vurpa på touren bekräftas dock faktumet att cyklister är desto hårdare på insidan. Att flertalet inblandade kan fortsätta tävlingen efter den smällen är ju rätt imponerande. Dagens vurpa avklarades av undertecknad redan på gatan utanför stugan, och hör väl i grunden till kategorin dåligt omdöme. I promenadtempo får man passa på att testa lite bakhjulskörning tänkte jag. Med pedalerna icklickade. Smart. Tidernas nybörjarmisstag var ett faktum, och där låg jag som en sköldpadda med sönderskrapad armbåge. Tur jag hade ryggskydd i alla fal

Idag fyller Sam 2 veckor. Tänk vad tiden går fort, ett slitet uttryck som stämmer allt för väl ibland. Det har i alla fall blivit en bra start i livet för Sam tror jag, mycket kärlek, mycket mat och mycket sömn. Än sover han gott om natten utan skrik o Frida tar den delade uppmärksamheten med ro. Än så länge. Vi får se hur länge det håller i sig. Efter ett sista ryck på jobbet i förra veckan är det nu pappaledighet och semester på schemat. Vi packade in ungar och cyklar och drog till Mora, i år är det familjesemestrande som gäller. Lugnt o enkelt. Två solvarma dagar med härliga cykelpass blev det innan spöregnandet satte igång. Svensk sommar som vanligt med andra ord. Idag fick det därför bli lite löpning, inte mycket torrt efter den rundan. Framöver lär det dock bli mindre löpning, mer om det senare, men den nya familjesituationen får mig kanske att resonera lite annorlunda kring tränandet. Annat trevligt som hänt de senaste veckorna är att jag lyckats lufta bromsarna på Rosen, så nu