Tomas Karlberg - På rull och glid

Börjar bli jävligt tjatigt att skriva att det var länge sedan sist, men inte desto mindre sant. Senast fantiserade jag om en löpstark höst, men ack vad jag bedrog mig. 24: september skulle jag springa en sväng upp på Mullfjället. Hade väl inte en av mina bästa dagar, men tuggade på makligt. När jag var en bit ovanför Hamreliften kom den där så bekanta och obehagliga känslan i höger knä.. Vill inte springa mer, inte för att jag var trött, utan för att en kniv är på väg in i utsida knä. Omisskännliga löparknäsymptom.. Knallade över toppen och mestadels gick sedan hem och förbannade mitt skadeöde. Men handen på hjärtat, hur seriöst har jag prehabbat senaste åren? Not so much va. Så fram med massagerullen och igång med stretchövningarna! En vecka senare hade den akuta inflammationen lagt sig - dags att försöka komma igång igen. På Sundsvallsbesök blev det ett varv runt Sidsjön i spöregn, dvs 3-4 km. Det gick tack å lov bra. Strategin är att springa platt och springa fort, för att hålla hyf

Känns som att cykelformen toppade där i Järpen och påföljande vecka, nu ett par veckor sedan. Gasade slut på det sista krutet som fanns och nu är det för kallt och blött för att riktigt köra fort. Det sista var väl att knipa tillbaka KOMet på Njarkarundan, vilket lyckades, men knappast en lätt runda. Var ganska länge sen jag fick pressa i nästan 1,5 timme. Till helgen blir det möjligen sista downhillåken, sen är det bara att packa undan cyklarna och ladda för vintern. Typ. Men så är det ju den här mellanperioden innan snön kommer.. Perfekt för att springa lite mer! Och köra trainer, vilket jag redan kört igång lite då Maria är borta rätt mycket. Men nu de senaste dagarna är det jag som har rest och då har jag passat på att springa lite. I förrgår satsade jag på ett par längre intervaller och lyckades hålla 3:40-fart i två kilometer på platt mark längs Kungsholmen. Och lite medvind kanske.. Men ändå rätt ok, jag var förvisso rätt trött, men att fixa milen en bit under 40 minuter är jag

Igår var det dags för höstens stora happening, skidgymnasiets 50-årsjubileum! Helt sjukt att det är 26 år sedan jag nollades in där, i för liten baddräkt och fiskolja i håret.. Det gamla järngänget siktade in sig på en tvådagars, som jag inledde solo med att köra lite varv på cykelbanan i Järpen. Eftersom lilldavid lyckades klara hela två dagar på dagis innan årets första förkylning släpades hem var det lite utblåsning av luftrören efter några vilodagar som gällde. Formen verkar dock inte helt bortblåst, kanske gick det lite för fort då det även blev en lite väl nära syn av underlaget. Men lyckades i alla fall plocka hem KOMen på de fina maskingrävda banor som är riktigt roliga. Sen blev det pizza på rajjan, en å annan pilsner och en lång promenad nerför minnenas allé. Fort, men helst inte för fort.. Efter en iskall natt i Fredriks husbil utan fungerande värme tog vi på oss löpardojjorna och drog iväg på långpass. Att springa 2-milen i Järpen är en riktig klassiker. En bra bit över 400

I går var det tävlingsdags igen! Äntligen, faktiskt så att jag längtat lite efter att få köra ett race till i sommar, om än med individuell start och i liten skala, men jag har ju ändå cyklat en del och man vill ju kolla av formen lite. Aspåsnäset och Hingstrännet, en deltävling i Jämtlandscuppen stod på programmet. 4 varv på en otestad bana, som enligt ryktet skulle vara lite mer teknisk och kul. Rullade österut redan i lördags med bilen fullknökad med bl.a. ett nyinköpt campingtält modell större. Kändes lite som Harry Potter att kliva in i detta schabrak till tält, som slogs upp granne med lekplatsen vid Aspåsnäsets fina bygdegård. Sen blev det bantest både med barn och solo så småningom en fostrande tältnatt i blåsten. Banan var i alla fall riktigt fin med långa flowiga stigpartier. Inte så mycket till backar, men en sugig blötmyrsträcka på några hundra meter per varv gjöt ju att det blir rätt tungt ändå.  Uppladdning pågår. På racedagen hade vi en hel förmiddag att ta det lugnt och

Långt mellan gångerna, men idag passade det till slut bra med en topptur. Jobbresa i norra Jämtland och tidigt framme på vildmarkshotellet i Gäddede - fint väder och tid över för en liten tur! Tyvärr är anmarschen ganska lång på de flesta fjäll här uppe, vilket gör att det krävs mer tid än vad som bjuds en sen eftermiddag. Men jag lyckades hitta ett alternativ som skulle kunna funka - Munsfjället! 1188 m hög topp 3-4 mil sydöst om Gäddede, med fördelen att en bra bit av anmarschen kan göras på cykel. Parkerade vid avfarten till Hällingåfallet (i sig värt ett besök, tror det finns nått gammalt blogginlägg om det också) nere vid vattnet och hoppade upp på cykelceossen. Efter en första eländig km på nyutlagt grus modell jättegrovt vek jag söderut på en bommad liten grusväg. Översikt från fjällkartaappen. Startade vid ”Ön” nere vid strandkanten. En grymt bra app den här Fjällkartan för övrigt. Cykelturen gick i maklig fart i knappa 8 km, med ca 250 m stigning. Därefter parkerade jag hojen

Veckan i Gävle och Stockholm var en riktig värmepärs! Tågresan hem var som att ligga i en bastuvagn, med nån mupp till kupegranne som envisades med att stänga fönstret. Men väl hemma har det blivit allt mer behagligt, för att inte säga lite småkallt. Cykelturer i underställ och benvärmare med frusna fötter och händer. Bastubad mitt i juli. Men egentligen är det inget jag klagar över, tryckande värme är inget jag längtar efter och jag tar hellre blåst och kyla än konstant svettattack och myggplåga. Men 6-7 grader i juli och snö uppe på Skutan? Kanske lite väl svalt.. På cykelfronten har det blivit lite gott och blandat. Hade höga förhoppningar på en bra 900 hillclimb här för en å en halv vecka sedan, men det sket sig tyvärr. Hade satt pers på ett par av de mer prestigetunga asfaltklättringagna i byn några dagar tidigare och hade en bra känsla i kroppen. Men när det väl var rejs knöt det sig och jag fick inte ut det jag hade i kroppen. Låg trea halvvägs men hade inte alls tempoväxlingarn

Har kommit igång hyfsat bra med cyklandet efter tävlingspremiären för nån vecka sen. Har satt tider på flera tuffa stravasegment som gott å väl är i nivå med förra sommaren, vilket jag är riktigt nöjd med. När midsommarhelgen närmade sig var jag riktigt pepp på att ladda för lite mer hårdkörning, men det blev inte alls som planerat. På väg till midsommarfirandet i Fröå fick jag veta att gamla mamma var på väg in på akuten med något som senare visade sig vara blodförgiftning. Eftersom syrran var påväg på semester var det bara att boka tåget ner till Gävle och försöka stötta gamlingarna. Så istället för en vecka till med simskola och barnaktiviteter blev det distansjobb på balkongen och ett mycket lugnt leverne i övrigt. Högst oplanerat, men det blev väl bra ändå. Dock ett klart brake i cyklandet som fick ersättas med löpning. Har nu sprungit 3 dagar i rad, vilket är många år sedan jag gjorde senast. Men det känns ändå rätt ok i benen. Inga pass längre än dryga milen förvisso, men i värl

Idag bar det av till Tandsbyn för årets första deltävling i Jämtlandsserien, tillika tävlingspremiär för säsongen. Värmde upp med att köra med Sam runt den 5,4 km långa banan för hans tävling. Anmälde honom i h11, då 6-åringarnas bana kändes allt för trist. Han klarade långa banan galant med bara ett par knixar han inte fixade uppför. Tyvärr inga andra smågrabbar som tävlade, men ändå. För egen del har det inte känts nått vidare i veckan, efter att hela familjens barnaskara dragit igenom varsin magsjukenatt och helt sabbat min nattsömn. Men jag klarade mig från kräksjukan och kände ändå visst hopp inför start. Eftersom det var individuell start gick det fint att öppna kontrollerat. Körde på skapligt, men kände ganska snart att riktig spets inte riktigt finns, blev snabbt stum bärset blev små backar. Har helt enkelt inte hunnit cykla tillräckligt mycket än i år, även om motorn är i skapligt bra trim efter vintern.  Race i spenaten! Höll mitt tempo och försökte hitta bra flyt, blir ju li

Första hela vintern i Duved! Och vilken vinter det blev, mycket snö, rätt mycket regn och inte så mycket köldperioder. Egentligen helt perfekt för en massa mil, och tidvis var spåren i Duved i magiskt bra skick. Men det blev även många sjukdagar, med både vanliga influensan och sen Corona. Många fina skiddagar som gick bort där.. Sista skidpasset blev 22:a maj, en dag tidigare än förra året. Egentligen är det dock mer snö i år, men då vädret i helgen är riktigt pissigt bestämde jag mig för att avsluta säsongen. Vårskidåkning kan vara riktigt najs, vilket det var förra helgen. Men regn och blåst i plus 5-6 grader, nja.. Målsättningen var lite inofficiellt att det skulle bli över ett halvår vintersäsong, vilket höll med några dagar då premiärturen i Vålådalen skede typ mitten av oktober. Kanske ska sikta på 7 månade vinter nästa säsong.. Ullådalen 22:a maj. Finns lite kvar att åka på.. Sammantaget blev det ca 135 mil längdskidor, varav drygt 100 mil skate. Skulle på förhand gissat att ja