Tomas Karlberg - På rull och glid

Så var det äntligen dags för sommarens stora löparmål - fjällmaran i Idre. Som noterat är avsaknaden av långpass ett bekymmer, men efter 3 veckor och 3 deltävlingar i Åre Inclines som gått rätt bra så kändes det ändå helt rimligt att jag skulle ta mig runt 45 långa km.   Hade minimerat förberedelserna. Ingen koll på banan. Ingen koll på höjdprofilen. Hur långt är det stånka till Idre? Inget boende bokat. När suget på förhand är begränsat så ställde jag helt enkelt in förberedelserna.. Har haft en idé att det borde gå att sova i bilen, så det här var ett lämpligt testtillfälle. Lastade in en madrass, sovsäck och kudde och drog iväg efter jobbet. Hann lagom ner till att hämta ut nummerlapp, ta en promenad och sen bädda ner mig i bagaget. Glädjande nog gick det riktigt bra! Sov kanske inte som en stock, men klart bättre än en normal tältnatt och väl på parkeringen visade det sig finnas fler tokar med samma upplägg.   På tävlingsmorgonen var det bara ta det lugnt och hålla sig tor...

 Då den tänkta cykelturen till pyramiderna och Issjödalen ställdes in pga ocykelsugna barn ble det en halv dag till övers för egna aktiviteter, och då jag gått och klurat på fler toppar i Skäckerfjällen fick det bli en tur till Anjan. I princip har jag väl nu tagit alla relativt närbelägna toppar i Skäckerfjällen, så från och med nu är det lite mer utmanande, men jag behöver ju långpass inför Idre fjällmaration, så det passade ju perfekt. Hade på förhand inte helt bestämt mig för om jag skulle sikta på Sandfjället, Skeavratjahke eller Sockertoppen. Det blev den senare, då jag insåg efter en stund att det skulle dra ut på tiden . Dagens rutt. I praktiken var det drygt 13 km från vägen vid Anjan tilltoppen. Terrängen och leden upp mot Mansjön är ganska långsam och krävande. Stökigt underlag, mycket myr, mycket upp och ner. Ingen stans att sträcka ut steget och få upp lite fart, så kilometrarna går i tempo därefter. Efter typ en trekvart började det regna och blev satans kallt i mina ...

 Trots ambition att försöka skriva ett tävlingsinlägg de gånger det varit på agendan så har det fallerat lite på sistone. Så här kommer en liten sammanfattning. Vi börjar med Andersön runt, en 12 km trailrunda som avverkades i slutet av maj nån gång. Känns som en evighet sedan.. Hade inte kört så mycket tempo inför detta, så var lite av en säsonsstart. På stig gick det fint, men när det blev litre mer lättsprunget på grusväg hade jag inte alls farten för att hänga med gruppen jag sprang i. Sen efter 4-5 km nånting blev det väldigt tekniskt och då fick jag chansen att briljera lite. Sprang ikapp och förbi gruppen jag just tappat ryggen på och skapade lite lucka. När det senare på slutet började bli mer lättsprunget igen var känslan hela tidaen att det knaprades in av min lucka bakåt, men vägrade titta bakåt och fokuserade på att pressa till mål så gott det gick. Lyckades hålla undan med några sekunder och gick imål som 13:e på 49:20. Rejält sliten, men nöjd med loppet. Efter Andersö...

 Det hann inte ens gå en månad sedan sista skidtävlingen tills det var dags för cykeltävlingspremiär! En lite halvdold notis på instagram snappades upp - svartrejs enduro i Edhsbacken i Kall.. Sam var inte svårövertalad så då var ju jag tvungen att också hänga på. Vi har aldrig varit i Kall och cyklat, så bara det var ju en anledning att ställa upp. Har sett många bilder från Edhsbacken, så något speciellt måste det ju va? Sam värmde upp med att springa 5 km på Åre halvmaraton, sen brände vi upp till Kall för att testköra de 5 delsträckorna som det dagen efter skulle tävlas på. En tupp utmaning bara att testa banorna, då det är pushbike som gäller i Edhsbacken, dryga 100 höjdmeter per varv.. Vi tog oss dock igenom alla banorna och konstaterade att även om det var lite svårt att hitta på några ställen så var allt cykelbart och tekniskt rimligt för både mig och Sam. Till tävlingsdagen hann det regna lite, så de för årstiden snustorra banorna blev i alla fall lite fuktiga med hala röt...

  Äntligen var det så dags för vinterns stora mål och tillika avslutning på säsongen - Kungsledenrännet! Alla förkylningar duckade, väskan packad med snickers, skidorna vallade och ungarna på ett tåg till Sundsvall. Jag och Maria fick en riktigt behaglig start på helgen med 7 avslappnade timmar i bil upp till Ammarnäs för övernattning på Världshuset där. Starten gick ju dock i Hemavan och jag hade på förhand irriterat mig lite på att varför i helvete man ska upp och iväg 5 på morgonen för att åka buss till starten, när starten gick först 9:30. Det var ju bara det att jag inte fattat att Ammarnäs är en återvändsgränd och de där 6-7 milen fågelvägen inte riktigt motsvarar verkligheten - dvs att åka runt halva fjällkedjan i drygt 30 mil. Så till starten kom vi, en solig och fin dag med lätt vind och utlovat varma temperatur framåt dagen. På startlinjen i mixedklassen stod Linn Svahn och Johan Häggström i första ledet, så någon chans på seger var med marginal överspelat, men vi hade än...

 På väg hem från en jobbresa gjorde jag på självaste skärtorsdagen ett stopp i Bakvattnet för en tur till en relativt enkel topp att beta av - Ansätten. Parkerade vid vägen i Bakvattnet och trampade iväg västerut. Från start syns inte fjället, utan det är skog som gäller. Hade lite trubbel att hitta rätt mellan skoterspår och leder ut ur själva byn och velade lite mellan att följa skoterleden eller blomsterstigen, som antagligen är värd ett återbesök på sommaren. Lutade på i svag lutning i 3-4 km innan jag kom upp på en större platå, där Ansätten tonade upp sig en bit framåt.  Terrängen öppnar upp sig och fjället skymtar. Väl traskandes över platån började de förbannade pjäxorna, som jag tydligen inte är kompis med denna säsong, skava igen. För mycket platta anmarscher är tydligen inte bra, denna dag dryga 5 km. Väl framme vid den gamla slalombackens liftar brantade det på och jag justerade bindningarna för uppåtknatande, vilket hälarna i alla fall uppskattade. Underlaget var ...

 Efter två starka insatser i komuncuppen följde jag en kylslagen februarikväll i Järpen upp med en andraplats, några 20-talet sekunder efter en som vanligt stark Fredrik Sätter. Loppet var bland de bättre jag kört på ett tag kändes det som, orkade ligga på riktigt bra hela vägen runt och hade bra flyt hela vägen. Och det efter en stressig kväll ensam med tre ungar som också skulle åka. Glädjande nog fortsätter alla att vara med. Numera åker David utan behov av att bli lyft uppför minsta backe, och Frida och Sam tar sig till start mer eller mindre själva, så lite lättsammare har det blivit. Frida har dessutom gjort första insatsen på en nationell tävling i Ski team cup i Järpen nu i början på mars. Plats 70 typ av drygt 100 åkare kanske inte imponerar, men hon har utvecklats mycket och spöar ju Sam med några sekunder denna säsongen. Dessutom nybliven Västjämtlandsmästare nu i veckan, när det till slut blev en tävling i klassisk stil. Har varit en märkligt skatefokuserad vinter annar...

 OK, tydligen nästan ett halvår sedan senaste inlägget.. Har ju givetvis hänt massor sedan dess och jag fattar inte varför jag inte skrivit något, men va fan.. Till slut blev det jul och lite ledighet. Och inte helt oväntat, när man slappnar av en liten stund smyger sjukdomseländen på en. Denna gång dock något värre än vanligt, då influensan från helvetet drabbade familjen. Det var länge sedan jag mådde så kasst att det enda man orkar är att ligga i sängen och flåsa, till och med kolla på TV är för jobbigt. Så ingen jul att direkt minnas. Därtill var det töväder och nästan all snö försvann. För ja, vinter har det ju också blivit, av ett lite speciellt slag. Januari och nu första halvan av februari har det varit rena ökaenklimatet. Den lilla snö som kom där runt årsskiftet har legat kvar men inte en snöflinga på över en månad i tillskott. Och kallt som satan därtill.. Nya rekord i kylslagna träningspass har slagits till och från, längdskidor i minus 27,3 grader, cyklat till jobbet i...