Lappsjuka?

Ibland längtar man bort.. Det är något speciellt med Lappland, varje gång jag åker upp känns det lite som att hamna rätt. 5 minuter efter landning på Gällivare flygplats, bagagebandet stannar och det blir tvärtyst. Inte en kotte i närheten. Känn lugnet.. Efter att kundmötet är slut på LKABs huvudkontor i Kiruna står vi med chefen för bergmekanikgruppen på och kikar ut genom fönstret, bort mot fjällen i fjärran. Det blir ett trekvart långt eftermöte med diskussioner kring vilka fjäll som är fina att springa på, bra leder med många höjdmeter, vart det finns bra mtb-stigar, den lokala orienteringsklubbens aktiviteter, den nya klätterhallen och hur praktiskt det är att hyra in sig för 75 kr natten i LKABs stuga i Björkliden varje vinterhelg för att åka skidor med vilda ungar. Några saker kan man vara säker på, ingen riskerar fastna i timmeslånga bilköer, man behöver aldrig trängas med en massa idioter på nån tunnelbana, inte en jävel skulle få för sig att staka runt på en golfbana och det blir garanterat vinter. Varje år. Jag skiter i att det är kallt, mörkt och många mil till närmaste Ikea. Det är ju här man ska bo! Kanske inte nu, kanske inte nästa år, kanske inte om fem år, men nån gång... Tills dess, Nickspåret fortsätter leverera och trainern funkar helt ok den med!

Kvällsnöje