Jämtlandsserien Frösön

 

I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för denna typ av tävling.

 

Frida rullar imål!

Sam trycker på ute på banan!

Nervös mamma håller ballansen åt David, fast egentligen kan han själv..

Då Maria fått ärva övriga familjemedlemmars förkylning fick jag ladda själv för mitt lopp. Denna gång med ganska stort startfält, nästan 20 pers, så riktigt kul att det blir lite race på riktigt. Kom iväg extremt bra i starten och behövde knappt ta i för att komma in först på stigen, så jag tänkte att det bara var att rulla på i ett hårt jämnt tempo och se vad som händer. Anders Södergren, som jag annars antog skulle vara klart snabbast, hamnade lite efter i starten, men han tog sig fram och var ganska snart uppe i rygg. Frågade om han ville köra fortare, men han var rätt nöjd att åka i rygg. Misstänkte att han lurpassade lite, vilket visade sig rätt. Jag körde på det jag hade och tyckte jag satte tekniken rätt bra. Såg bakåt att Pär Karlsson från Örnen skuggade typ 15-20 sekunder bakom och Jonatahan Wallin från ÖCK strax därefter, så ingen tanke på nån taktik utan bara försöka bygga så mycket lucka som möjligt med vetskap att Södergren nog hade lite kvar att köra med. Och mycket riktigt, mot slutet av 4:e varvet ville han om och jag släppte snällt förbi. Han höjde farten en aning och jag hade inte benen att försöka täppa till, utan fortsatte i mitt gubbtempo. Höll ihop helt ok och rullade sen imål knappa halvminuten efter Södergren, men också med halvminuten till godo ner till Pär och ytterligare nästan en minut till Jonathan. Ett gott kvitto på att lite bättre träningsfokus gav ganska snabbt resultat, då jag var en halvminut efter Jonathan på senaste racet i Aspåsnäset. Kul avslut på tävlingssäsongen och faktiskt peppad redan för nästa säsong, tror det kan bli ett nytt veteran-SM!

Drar åt Södergren

Fortfarande med en femmilskung i släptåg

Men här var jag frånkörd och trött

Men kom imål, trött och nöjd!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd