Nolby skyrace

I helgen var vi på besök i Sundsvall för att springa Sundsvall trail, något som såhär andra året i rad börjar likna en tradition. Medans barn och mor dubblade nöjde jag mig med lördagens skyrace uppför Nolbykullen. 1,8 km lång bana uppför berget som trots den begränsade stigningen och den korta distansen ändå blir rätt brutalt då underlaget är vad man skulle kunna kalla utmanande. Har kommit igång skapligt med löpningen nu i vår och har kört en del backe, men formen är kanske inte sådär riktigt sprakande. Har typ 1-2 kilo extra vikt att släpa på som inte riktigt velat släppa såhär till försommaren som det gjort senaste åren. Vet inte om jag ska skylla på det, men aningens aning tyngre har det känts. Öste i alla fall på allt som gick uppför kullen och landade på 16:e plats i ett synnerligen kompetent startfält. Tappade väl lite trycket sista biten, men höll ihop hyfsat och fick en gosig blodsmak och ansträngningshosta i belöning. Körde sen på med cykel hem till Sidsjöbodarna för att öva inför Åre run and bike, så det blev en rejäl genomkörare.

Kul annars var att barnen körde både ett lite kortare skyrace samt 2 km trail i söndags. Detta med pallplatser och riktiga kämparinsatser. Gillar mest att de vågar ta i så att de blir riktigt trötta, en förmåga som inte ska underskattas. Även Maria hade en bra helg och fick vinna den kortare 10-km loppet igår. Nån måste ju fixa blommor på mors dag när allt jag köper är nya cykelkedjor och däck..


Traillöpande barn och kusiner!

Annars har väl typ vintern gjort sitt, även om det nog fortfarande går fint att åka skidor på sina håll uppe på fjället. Sista skidpasset fick bli med barnen på skaren i Björnen den 7:e maj. En riktigt fin förmiddag och värdigt säsongsavslut. Har även börjat cykla en del ute och har lyckats pricka en del fina dagar med till och med kort-kort klädsel. Inte nån superform på hojen heller, men försöker nu hålla dräglig nivå på både cykel och löpning inför Åre Bike and run, så det får bli lite ickeoptmierat helt enkelt. Tyvärr är det tunt med stigcykling än så länge, men vi fick några riktigt fina km på stigarna vid Fursteli förra helgen, då det var utflyktstajm med årets första tältning och även bad. Fursteli stigar (Marieby) var faktiskt riktigt fina och ett ställe jag gärna åker igen, flera längre stigavsnitt var riktigt flowiga. Passade på att testa formen med intervaller uppför en längre backe och konstaterade att det ändå var någorlunda ok. Mer facit fås väl i Tandsbyn om två veckor på säsongens första Jämtlandsserien.


Säsongens sista skidtur. Njutbart!


Fikastopp på Rödön på väg till Fursteli.


Brunflow, säger allt!


En liiiten lucka där vi klämde in vårat monster till tält!






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd