Nytt år igen

 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen.

Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie..

Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis.

Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på strax över 40 km. Har känts relativt ok att köra den sträckan, så de 70 km som ska avklaras på Transjurasienne känns just nu rätt rimligt. Om det nu blir nån tävling, snöläget i Frankrike verkar än så länge lite ansträngt. Förhoppningsvis hinner det lösa sig. Det tickar även på rätt bra med mitt milsamlarmål. Såhär den 2a januari är jag uppe i 74 mil, d.v.s. i princip halvvägs till 150. Right on track så långt. Andra kul skidhändelser under december är att David till slut kommit till läget där han kan åka lite själv i slalombacken, utan selar och otyg, men med viss ångest för att han ska krascha in i liftkön. Än så länge har det dock gått väl och även om det inte blir några heldagsutflykter är humöret på topp i tre åk, värmestugsfika och sen möjligen nått åk till. Även Frida och Sam har kommit ut några gånger och vi har fått några riktigt fina skogsåk runt Duved och Tege.

Julafton i Duved, med både mor- och farföräldrar på plats.

Navelsträngen är kapad!

Ett par dagar innan nyår blev det även tävlingspremiär för säsongen, Röjsmoraketen i Järpen. Ca 9 km på en ganska tuff bana med lite teknikinslag med portar, sladdkurvor och gupp. Eftersom både jag och Maria ställde upp blev det lite logistiskt pyssel för att få barnen i ordning medans vi tävlade. Det ledde till att uppvärmningen blev lite klen och jag frös typ hela loppet. Även veckan innan racet var kroppen inte riktigt på topp, lite sliten och ingen riktigt bra känsla, men tyckte ändå jag höll ihop tälingen hyfsat, även om det kanske inte var mitt livs lopp. Ca 4,5 minuter efter Olle Jonsson på knappa 10 k är ändå helt ok. Även barnen körde och var riktigt peppade, det finns fortfarande massor med enkla sekunder (och minuter) för dem att tjäna om det bara ville ta till sig att dra ut och träna lite teknik, för konditionen finns där. Men de kämpade på och var i alla fall nöjda så vitt jag fattade det.

Sam i tävlingsdräkt och racemössa, bara en sån sak!

Resultatet!

Och som vanligt är det Maria som fixar familjens pallplatser.

Egentligen borde jag ju skrivit ett separat inlägg om året 2023, men jag orkar inte riktigt. Kan väl konstatera ändå att det blev ett ganska bra träningsår. Tävlingsmässigt är jag nöjd med skidåkandet, gjorde ett hyfsat race i kommuncuppen och var i ganska bra form. Sen mycket löpning och cykel, allmänt nöjd med löpformen och satte en hyfsad tid på vertikalen i Åre samt sprang bra på Åre extreme. Cyklingen på Åre extreme var väl mer "sådär", men slutresultatet ändå helt ok med en andraplats på run&bike. Får se om det blir repris i år, inget bestämt mål än så länge. På cykeln är jag jäkligt nöjd med att jag körde downhill-SM. Det var helt klart annorlunda, men kul och inte riktigt så läskigt som jag trodde. Övriga cykeltävlingar gick väl också helt ok, gjorde ett par lopp i Jämtlandsserien jag är nöjd med, speciellt Hingstrännet. XCC och XCO-SM var också ok, men jag borde ha gjort lite mer seriösa förberdelser på plats och kollat alla A-linjer bättre. Resultaten blev väl som jag kunde vänta mig, möjligen att jag "borde" ha varit nått pinnhål upp i resultatlistan med en bättre dag på XCO-loppet. Till nästa säsong har jag inte bestämt nått speciellt cykelmål än, inte omöjligt att det kan bli en SM-resa till Allingsås, men vi får se lite hur det utvecklas. Träningsvolymen blev enligt träningsklockan drygt 400 timmar. Lite osäker hur den räknar då och osrkar inte riktigt kolla detaljerna, men eftersom jag loggat både utförsåkning, downhill och kidsträningar finns säkert en del timmar som är av mer tveksam kvalitet, samt snarast styrka/teknik snarare än kondition. Tror dock lifttid är borträknat. Som livsstilstränande är det ädå en nivå jag känner är rimlig att fortsätta ligga på. Tror inte jag har motivationen att pressa ur så mycket mer, men man vet ju aldrig, rätt va det är få man feeling. Lyckades få ihop 90 000 höjdmeter också, vilket inte är långt ifrån rekordet på drygt 100 000 där för några år sedan när det cyklades som mest. I distans cyklade jag under 2023 kanske en fjärdedel av vad jag gjorde när det var som mest cykelfokus med team Hi5. Kortare säsong här förvisso, men det visar lite på hur fokuset skiftat. Jag har ju knappast blivit en bättre cyklist, fast jag misstänker inte så jättemycket sämre heller. Antagligen facit på bristande talang eller dåligt träningsupplägg.

Såhär blev 2023.

Inledde 2024 med fin skidåkining med kusinerna, tyvärr kom nån slags semimagsjuka och satte stopp för fortsatt kusinmys på skogsbanorna.