200 mil!

- april 23, 2024

Sådärja, då var det klart! 200 mil längdskidor säsongen 23-24 - check! Får väl erkänna att de blötaste dagarna här i april var det kanske inte bara njutning, men det var tillräcklig motivation att fixa dessa 200 för att åka längdskidor både i regn och med barrkletiga klisterskidor. De sista två kilometrarna var dock extra tunga - lite nervarvning efter Fjälltoppsloppet. För satan vad slut jag var, men den här gången var jag ju bara tvungen att varva ner ett par kilometer, insåg ju att annars skulle det fattas några retliga metrar.

Fjälltoppsloppet ja, det var väl nästan 20 år sedan senast? Men Bruks är sig likt och det är fortfarande ett härligt arrangemang och bra avslut på säsongen. Dagarna till ära har kalluften åter svept ner och resulterat i hårda snabba spår, men man ska inte låta sig luras - att tävla på banor med stigningar uppför slalombackar blir ändå inte att betrakta som lättåkt. Inledde dagen med att valla runt Frida och Sam på barntävlingarna. Rätt kul nu att ställa upp dem på startlinjen för gemensam start med andra hetsiga ungar. Är ju rätt tufft, men det gjorde det bra och kämpade på. Fortfarande mycket att jobba på i teknikväg kan jag ju konstatera, men vem vet, snart kanske poletten trillar ner och de inser att de i alla fall har lite potential.

Framåt middagstid var det min tur att ställa upp på linjen, med 100-talet andra motionärer för 31 tuffa kilometrar. Kom iväg bra i starten och låg väl femma ut på transportleden upp mot Ramunberget. Det gick väl dock aaaaningen för fort och jag valde att slå av lite på takten för att fångas in av ett par åkare som höll ett mer hanterbart tempo, om än fortfarande rätt hårt. Ändå skönt med hjälp att klyva vind fram till Ramunberget för att där ta sig an stigningen på närmare 300 höjdmeter upp på fjället. Hamnade i lite kö upp för backen, så första delen gick ganska lugnt. Lessnade sedan lite och gick om för att hålla mitt eget tempo. Blev kanske lite lite för hårt igen och kroknade lite upp mot krönet. Blev ikappåkt av gamla skidgymnasiekompisen Henka Svelander som drog upp värdens fart uppe på platten. Bet i allt jag hade och hängde precis på en sytråd. Sista slakmotorna i motvind började det dra i låren och jag vågade inte riktigt pressa mig, utan slog av lite och fick en lucka fram. Vände sedan till lätt utför och medvind och fullt ös ner tillbaka mot Bruksvallarna. Hade en grupp med Henka och ett par till synligt framför mig, men lyckades inte ta in något. Hade väl helt ok skidor, men inte där extra för att ta in något utför. Öste på för att inte bli ikappåkt och uppför sista stigningarna var det rejält tunga ben, men blev aldrig riktigt pressad och kunde fegåka mot målet utan att bränna ur det sista. 31 km på knappa 1:25 skvallrar om snabba förhållanden, men också att det blev en rejäl urblåsning. Slutade 9:a i motionsklassen, vilket jag ger mig godkänt plus för!

Nu väntar några Stockholmsdagar, en Stockholmsvecka med avslutande jobbkonferens i Polen. Antagligen inklusive osunt leverna, så perfekt tajmat som avrundning och avstamp inför vår och sommar. För inget kan ju få en så träningspeppad som en rejäl bakfylla. Återstår nu att se vad målet för sommaren ska bli. Cykel lär det bli, likaså löpning. Dock inga stora tävlingar spikade och jag avvaktar fortsatt med Run&bike. Får se lite hur det känns tänker jag, men något borde jag nog hitta att satsa lite extra mot. Vi får se vi får se..