Fjälltoppsloppet 2025

Så var det då dags för säsonsavslutning för längdåkandet - Fjälltoppsloppet. Den sköna fjällhelgen i Bruksvallarna fick dock en riktigt oskön start. Vi kom iväg fint hemifrån och resan rullade på bra. När vi närmade oss Funäsdalen får Maria plötsligt ett utbrott. Faaaaan  vi tog fel bilnyckel!!! Jaha tänkte jag, vi har ju kört här nu snart 4 timmar, så inte kan den väl vara så fel? Men saken är den att vi har två bilnycklar, men det finns bara nyckel till takboxen fäst på den ena. Och den låg givetvis hemma, samtidigt som skidor, pjäxor, mat och sängkläder låg säkert inlåst i boxen. Gjorde några tafatta försök att få upp låset med andra nycklar, men det funkade ju givetvis inte. Rullade vidare till Bruksvallarna i djupa funderingar - bryta sönder boxen eller åka hem och hämta nyckeln..? Bestämde till slut att åka hem och hämta nyckeln var det som gällde. Så vid sextiden var vi framme och tjugo över började jag rulla tillbaka hemåt igen. Antagligen tidernas idiotresa. Så utöver att jag kört från Östersundsflyget till Åre på morgonen och därefter från Åre till Bruksvallarna, väntade ny ytterligare 60-nånting mil. Hemma i Duved strax innan kl 10, vända i dörren och sedan tillbaka. Måste ju ändå säga att det gick rätt ok och var väl egentligen inte överdrivet trött, men när jag landade sängen i Bruksvallarna strax innan 2 på natten var det lättvaggat. Inte nån vidare tävlingsuppladdning dock.

Många mil blev det.

Vaknade hyfsat pigg ändå i morse, och fick lite respit med att dra ut för att serva ungarna. Hann ner till starten kl 9 för att heja på Sam och Frida i alla fall, som båda kämpade på fint. När det sen var dag för mig kände jag redan på uppvärmningsrndan att nja, kroppen är kanske inte riktigt 100. Om det beror på nattligt bilåkande, en tuff jobbvecka med både fakirflyg och nattjobb eller att förra helgens Storlirenn satt spår, kan man spekulera i. Men i slutändan är det bara att köra med det man har. Tog det relativt lugnt i starten och tyckte det gled på rimligt lugnt upp till Ramunberget. Upp i backarna på elljusspåret kändes det dock rätt segt och efter att jag sedan vurpat i kurvan efter bron över Ljusnan släppte jag gruppen jag åkte med. Kände mig helt parkerad i långbacken upp på fjället i Ramunberget och var väl lite sänkt i både huvud och ben, samtidigt som den slaskiga sockersnön var närmast bottenlös. Tog mig upp i alla fall och kunde åka lite bättre i blåsten uppe på fjället och sedan trycka på lite i utförsbackarna på väg tillbaka till Bruks. Åkte om några gubbar också, så mentalt lite bättre. Stapplade till slut imål på 13:e plats, typ 9 minuter långsammare än i fjol. Det var dock i paritet med de flesta andra avseende försämrad tid jämfört med fjolåret, då det var rätt tungt före idag. Känslan i kroppen var dock inte alls lika bra som förra helgen, speciellt uppför. men det är som det är med det, nu är det gjort och bara att fundera på vad man ska hitta på härnäst. Vila och lite påskledigt verkar som en bra idé till att börja med.. Och just det - med dagens  skidmil passerades 100 milsgränsen för säsongen!

Resultatlistan.

Fokuserad på startlinjen.