Transalp - etapp 4

Idag skulle vi ta oss från Bormio till Ponte di Legno, en sträcka på ca 57 km. Kort och bra, men det visade sig ta sin tid ändå. Efter gårdagen var min förhoppning att vi inte skulle bli så struldrabbade idag, vilket faktiskt slog in. Dagen började på asfalt och vi var skapligt bra med i starten, även om vi halkat tillbaka lite i startordningen när vi inte längre är topp fem i totalen. Asfalten övergick i grusväg som böljade mycket upp och lite ner, tyckte vi hittade ett bra tempo, även om jag inte kände mig riktigt lika pigg idag som tidigare. Efter 15 km blev det asfalt igen och nu väntade en 16 km lång uppförsbacke med närmare 900 m stigning upp till dagens högsta punkt på drygt 2600 möh. Fint att ta tag i när man efter de första 15 km redan klättrat 800 hm. Men vi tuggade på upp mot himlen, höll så hårt tempo det gick för dagen, vilket jag känner inte var riktigt så hårt som jag hade önskat. Men Maria hade i allafall bättre ben idag och körde på bra, hon hängde en del i tröjan men det kändes inte som att vi saktade ner jättemycket när hon inte gjorde det.

Efter klättringen väntade den på pappret värsta utförslöpan på hela veckan. Maria var lite orolig innan att det skulle vara svårt att avväga om man skulle cykla eller inte. Det var det inte. Snuskigt brant, lösa stenar och grus, stora stenar, lerhål, drop, ja det mesta som gör nerförsbackar svåra. Vi såg några som faktiskt cyklade merparten, och några som kraschade vådligt..., men för oss likt de flesta andra blev det terränglöpning med cykel, och det är vi ju skapligt bra på ändå. Maria yppade till och med att det var den roligaste backen på hela veckan. Tveksamt skulle jag säga. Hade jag kört själv och haft fri väg hade jag nog cyklat lite mer av backen än vi gjorde nu, men för att ta hela hade jag nog velat ha en downhillhoj, och även då hade det fan varit tveksamt. Så istället för att öka snitthastigheten nerför fick vi ta typ 500 hm nerför till fots. Härefter väntade lite varierande väg/grusväg/stig och kupering in till mål. Lyckligtvis kände jag mig lite starkare på slutet, så vi körde på rätt bra och tog en del placeringar andra halvan kändes det som. Sista biten in mot mål var det åter en bygd cykelled, men den här passade Maria lite bättre med mer stök och stenkistor och lite färre svängar. Vi kunde därmed stå på bra hela vägen in och landade som 6:a idag med bara 2 min upp till 5:e. Börjar kännas som att det är den nivå vi fixar att hålla i konkurensen, med riktigt flyt kan vi kanske ta en 4:e eller 5:e plats på nån av de sista etapperna, men då måste allt stämma perfekt. Idag höll vi på i drygt 4 timmar i den stekande solen, elitherrarna rullade in på 2:48. Smaka på den! Det är för mig fullkomligt ogreppbart att det går att cykla dagens etapp så fort. 

Rätt nöjd med att vara imål.