Bye bye San Augustin!

Då var väskorna packade och imorgon dags att åka hemåt! Vilka veckor det blivit, riktigt nöjd med både familjehäng och träning. Träningsmässigt har det blivit en hel del mer sadelnötande än jag kanske trodde på förhand, har faktiskt varit träningsaktivitet varje dag nu i över fyra veckor. Kändes lite slitigt i början, men nu har formen blivit bättre och det har funkat att köra rätt mycket mängd och ändå dunka på hårt däremellan. Första veckan gjorde nog kosthållningen en del, kände mig rätt energilös, mer om det i senare inlägg. Nu sista två veckorna har det svängt och jag har satt en del hyggligt bra tider på stravasegment runt grusstigarna här. Inbillar jag mig.. Hela 27 KOM har jag hunnit skrapa ihop, så det får väll anses riktigt bra. Vissa av dem i konkurrens med många hundra (drygt 2000 på nått segment) cyklister, så inte utan ansträngning.

Sista långpasset.

En som också fått slita en del är Marias Rocky. I och med att både jag o Maria kört på samma cykel har den fått gå dubbla pass merparten av dagarna, totalt drygt 200 mil. Underlaget of road här är extremt oförlåtande med massvis med sten, - stora, lösa, vassa, runda och många. Dessutom dammigt. Fälgar, ram och vevar har fått så mycket stenskott att det ser ut som att cykeln åkt på egen hand utför bergssidorna. Att det bara blivit en enda punka känns som ett mindre mirakel. Ett större mirakel är att revan jag fick i däcket när jag punkade var så stort att slangen putade ut. Det lagade vi med eltejp och har sen kört typ 180 mil till utan problem. Dumsnålt - inte i efterhand i alla fall. Och jag har inte direkt hållit igen på nerförsdelarna i stravajakten, så ordentligt med stryk har delats ut till det där stackars bakdäcket. Sen har allt sadelstolpsbytande gjort att ramen spruckit där sadelstolpsklämman spänner åt, trots momentnyckelsnvändande. Trodde ramen skulle rasa ihop helt lagom till nyår, men inte heller det har varit något praktiskt problem, utan stannat vid den där sprickan. Om än möjligen lite knakande ljud. Det kan å andra sidan komma från en del annat också då vevlagret är i det närmaste slut och även bakhjulslagren är så slitna att bakhjulet flexar 1-2 cm fram å tillbaka när men vickar på det. Det har inte varit några direkt tysta åkturer på ett tag.. Jag konstaterar ändå att vi har fått väldigt mycket kärlek av Rocky, men att det nog är dags för ett besök på Sportson och ge lite kärlek tillbaka!

Bye bye strand, sol och semester!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd