Sopseg i jul

Efter de härliga dagarna i Åre har jag hamnat i en riktig svacka. Tänkte att jag skulle köra lite lugnare längre pass under julhelgen, men har inte alls lyckats med detta trots att möjligheterna funnits och huvudet sagt -kör! Kroppen har i övrigt inte alls velat träna, har kört en del lugna pass men ingen feeling alls för att varken köra långt eller hårt. Så medans min gravida fru (yes, thats right!) har kört tretimmarspass har jag mellanmjölkstränat. Enda dagen jag var lite mer på G var julafton - körde en liten förmiddagsrunda innan doppet i grytan och gjorts lite småryck i en del backar. Givetvis drar jag av kedjan i ett av dessa små ryck och går hårt i backen. Fördelen med vinter är att asfalten är mindre sträv och man har mer kläder på sig. Valfri sommardag och jag hade sett ut som ett vandrande skrapsår. Fördelen med julafton är att det finns många släktingar i huset som kan agera räddningspatrull. Så jag slapp gå/rulla en mil hem. Dvs ingen större fara, men mer än en dryg timmes cykling blev det inte. 


Feldragen kedja?

Än så länge verkar en vilodag ha hjälpt föga, dagens löptur var sällsynt seg. Sen verkar det vankas stormvindar och plusgrader den närmaste tiden, så mer trainer lär stå på programmet framöver. Tar en dag i taget å testar lite fart ändå tror jag. Om det inte funkar får jag backa ner och ta fler vilodagar. En fundering är att det är väldigt länge sen jag var sjuk, dvs mer än 1 vilodag är evigheter sedan. Kanske nått jag saknar.. Men i övrigt är livet på topp. Hyfsat kul hemmafixande, härligt julfirande med fullt hus, några fina vinterdagar och skapligt glada barn. Så ingen anledning att klaga! 

Julgransskörd hos svärfar.

Julaftonsbrasa!

Tacksamma barn. Typ.


Å så lite julmat!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd