Färdigvilat

-
Efter en god och lång natts sömn var jag på hugget idag, inga träningsursäkter! Så när sagostunden var avklarad och Voldemort återuppstånden var det upp på trainern som gällde. 2-minutersintervaller bestämde jag mig för. Hade dock inte bestämt riktigt exakt hur många, utan utvecklade idén under passet att jag skulle köra tills pulsen toppade över 175 bpm. Däremellan körde jag pulsstyrd vila, dvs vila tills pulsen är nere på en viss nivå. Idag blev det 130 bpm, vilket brukar kännas lagom för att hinna bli lätt i benen. I praktiken en minut vila i början som sen ökar till drygt 1:30 på slutet. Tappade lite räkningen, men efter några intervaller var jag nära målet och matade på lite extra upp i 176 bpm. Gav mig därmed och räknade hem 9 hårda intervaller som kändes skapligt bra. Höll uppe rätt bra tryck tyckte jag, utan att köra mig helt slut, så förhoppningsvis blir det intevaller imorn med. Nån trappstegsvariant kanske kan va nått..

Fullt ös!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

-
Bild
Då var det signat å klart då. I april blir vi Solnabor! Känns skönt att ha det avklarat, men ibland undrar man vad fan man håller på med. Jag lägger ner mer tid på att välja kalsonger efter att ha duschat än på att fundera på ett lägenhetsköp. Jag tar paret överst i högen helt enkelt, det verkar verkar som en bra ide! Men nu tror jag det blir riktigt bra trots allt, när man dessutom blir granne med fysfenomenet Magnus Andersson lär man väll bli meddragen på ett o annat bra pass misstänker jag. Klart men inte betart'. Än.. Har hunnit tänka lite mer på nästa säsong också och lutar väl lite åt att det blir löpning även i vår. Kortare och snabbare, inga bergsultran. Är lite irriterad över att årets mål inte klaffat som jag tänkte. Nu är ju inte Lidingö klart än, men det är väl mer en formalitet med tanke på dagens hostattacker. Halvmaran är redan sumpad. Den del av säsongen som jag kände mig som snabbast, våren och fram tills för någon vecka sedan, spenderades på diverse obskyra terrän
Läs mer

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på
Läs mer

Formdöd

-
Bild
Söndag för snart två veckor sedan, Duveds terrängserie 5 k och nytt pers med knappt 10 sekunder. Men sen var det slut på det roliga. Åkte på förkylningen som snurrat i familjen, ett envist jävla pissvirus som precis när jag började känna att det var över tar om. Så istället för fina löppass den här veckan, på barmarken i Stockholm, blir det till att sitta i ett kontorslandskap och försöka hålla sig från att hosta lungorna ut-och-in. Förbannat drygt. Egentligen är det väl inte så synd om mig, jag har inte varit sjuk på ganska länge, men man blir ju bra less ändå. Så efter snart två veckor utan vettig träning lär nog formen vara rejält på tillbakagång. Blir till å börja om på ny kula, förhoppningsvis med skidor på fötterna. Säsongen är igång i Vålådalen och Maria har redan varit å testat. Sugen.. Sam gav järnet senaste terränglöpet! Nästa års projekt, fler familjemedlemmar..
Läs mer