Downhill-SM

En intensiv tävlingsvecka avslutades med den tävling som jag kanske trodde jag aldrig skulle ställa upp i - SM i downhill. När det på försommaren aviserades att årets downhill-SM skulle gå i Åre fick jag omgående en idé i huvet - man kanske skulle ta å ställa upp? Jag har en DH-cykel - förvisso lite gammal och ingen superhoj, men den funkar; jag har licens och jag har liftkort och hemmaplan. Att sen banan dels skulle gå på Bräckebäcksleden - den kan jag ju ta mig mer på min 26-tums hardtail, så hur svårt kan det vara? Sen gick anmälan in..

Har sen liftarna öppnar för säsongen försökt köra banan några gånger för å träna lite, men en ganska betydande del av banan skulle brytas som helt ny stig, och den var klar först lagom till fredagens träning - ingen fördel av hemmaplan där inte. I fredags körde jag alltså de första teståken av hela banan. Den nya delen var lite oberäknelig då det delvis nya underlaget gjorde att nya linjer kördes upp och förändrades allt eftersom. Mest utmanande var väl antagligen en brant ner till Långsvängen-transporten, där det ursprungligen var tänkt att banan skulle vara ett antal supertajta switchbacks. Men det kördes allt brantare linjer och till slut var det inte så mycket kvar av de skarpa kurvorna. Det blev dock betydligt brantare.. I ett av träningsåken gjorde jag min enda vurpa under evenemanget just här. Klarade mig som tur var fint utan minsta skråma och valde sen att hålla mig till en av de något rundare linjerna.

På lördagen var det mer träning plus officiella träningsåk. Körde nu ett åk på strax över 4:40 och kände att jag hade skaplig fart utan att riskera att behöva chansa för mycket. Insåg väl också att det här är rätt jobbigt också, det blir riktigt tufft för överkroppen, som inte riktigt är van att jobba på det här sättet, och ett skapligt pulspåslag. Åkte hem och putsade på hojen och luftade bromsarna, det här ska nog gå bra!

Totalt var det över 80-åkare till start. Great sucess redan där! I gubbklassen var vi till slut 7 åkare, även det fler än på evigheter av vad jag förstått från senaste årens resultatlistor. Bidragande orsak var kanske att banan var som den var. Snackade lite med bröderna Wallner i liften och eliten tyckte kanske att det inte var en ”riktig” downhillbana, då den gick lite för lite i fallinjen, utan mer en endurobana. Men därmed inte sagt att den var lätt, men tillräckligt lätt för att fler skulle våga köra. Först var det kvalåk som gällde. Jag räknade inte med nått speciellt resultat eller mål, utan skulle vara glad att komma ner utan att få upp nån konkurrent i rygg, trots startintervallet på 1 minut. Körde på och hittade väl inte riktigt ett bra flyt i några av det trixiga partierna. Tappade pedalen på nått ställe och fick dessutom en dålig flygtur i det avslutande hoppet och tog en lite darrig framhjulslandning, men höll mig på cykeln och rullade imål på 6:e tid, nu strax under 4:40.

Efter norsk macklunch var det på’t igen. Inför finalåket kände jag mig taggad på att sätta en bättre tid än i kvalet, det fanns lite lätt tid att kapa kändes det som. Lyckades hålla mig till att inte bli övertaggad och fick till ett bättre flyt längs större delen av banan. Inga större misstag och kom ner på min klart snabbaste tid - nu strax under 4:30. Det räckte till en 6:e plats, vilket är vad jag förväntade mig, och som helhet är jag jäkligt nöjd. Trots allt min första downhilltävling! Vinnare blev gamla elitåkaren från min ungdomstid - Johan Engström. Gamla takter satt helt klart i, jag var dryga halvminuten efter. Det är så klart imponerande. Än mer imponerande är att elitåkarna körde i runda slängar en minut snabbare ner än mig. Vist, jag skulle nog kunna kapa nån sekund till här å där och jag vet en linje jag borde tagit som jag skippade eftersom jag inte körde den på träning som hade sparat nån sekund möjligen, men ändå, att det är fysiskt möjligt att köra så fort som eliten är helt enkelt sjukt imponerande. 

Nu är man nästan lite avslagen i tävlingshuvet, men nu är det till att försöka ladda om. På lördag rullar vi söderut mot XC-sm i Borås! Om det blir fler downhilltävlingar? Osvuret är bäst..



Inte lyckats få tag i några racebilder. Det kanske kommer..


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd