ÅEC Run&bike 2024

 Igår var det dags för sommarens stora tävlingsevent - Åre extreme challenge Run&bike. Sista veckans förberedelser bestod i stort av intensivt väderprognossurfande, samt försök till att få reda på vilken kapacitet deltagarna i startlistan hade. Fjolårets suvären Erik Nilsson var inte med och i övrigt inga namn jag kände igen, så på start var motsåndet för dagen högst okänt. Även om känslan alltid är att alla ser så jäkla snabba ut. Vädret var däremot inte osäkert. Redan 10 dagar innan tävlingen visade SMHIs långtidsprognos på skitväder och för en gångs skulle var prognosen helt rätt - det skulle bli tuft över skutan.

50 m efter start, redan lucka!

Planen var att köra på kontrollerat uppför och kanske hålla igen en liten aning. Sen ta det allmänt lite lugnare utför, med förhoppning att inte vara lika sargad på cykeln som ifjol. En plan som sannolikt hade varit svårare att hålla sig till om jag varit pressad, men nu visade det sig att ingen var sugen att hänga på. Så jag fick köra helt i eget tempo direkt från start, tuggade på lugnt, men försökte springa så mycket sm möjligt när det gick. Regnigt, lerigt och lite småkyligt, men upp till Hummeln var det ingen fara. Men väl över trädgränsen ble det tuffare. Fortsatt regn, men nu kom även vinden och när jag närmade mig toppen fladdrade det på rejält, dessutom bara några enstaka plusgrader. Antagligen bland de sämsta fjällväder jag varit ute i, man är rätt liten.. Kändes ändå bra i benen, även om jag frös rätt rejält. Nådde toppen på knappa 58 minuter, vilket var lite snabbare än ifjol och faktist överraskande snabbt. Utför de första kilometrarna blev sen tufft. Stel av köld och blåsten som slet i en var ingen höjdare. Nästan så jag fick huvudvärk. Dessutom rätt farlig terräng med all sten och klippor, så valde att ta det ganska försiktigt. Tyckte ändå det rullade på bra, och efter att ha kommit ner på lägre höjd minskade vinden och jag fick åter upp värmen i kroppen. Såg ingen bakom mig, så tog väl inte i för allt jag hade utför direkt, vilket ju var planen. Sammantaget gick dock nerförsdelen över 6 minuter långsammare än i fjol. Riktigt så mycket långsammare kändes det inte, men det kanske var bra så.

Sliter på i spenaten

Redan i växlingsfållan fick skobytet det att krampa i benen, tänkte att det här kommer gå illa. Men till skillnade från ifjol gick det lä'ttare att äta och dricka, så fick i mig bra med sportdryck och diverse godis, vilket tillsammans med att jag inte kände att jag behövde jaga iväg i maxfart gjorde att jag kom in bra i cyklingen. Kände att jag hade jämnt bra flyt över de rätt dryga myrpartierna och lyckades klara mig nästan helt ifrån att hoppa av cykeln för de värsta surhålen. Rullade sedan på fint fram till Björnen utan att någon tokkramt i benen gjorde sig påmind. Så långt tror jag att jag cyklade jämnt med fjolåret, men från Björnen och in i mål gick det klart snabbare. Hade lite kramkänningar, förståss, men inte värre än att jag ändå kunde hålla skapligt tempo uppför. När jag tittade bakåt på toppen av sista backen syntes ingen till, så tog det lugnt ner i Getrappet och kunde sen defilera in i mål. Sanningen är väl att jag kunde stått å väntat rätt länge där på toppen och spanat efter konkurenter, segermarginalen blev till slut närmare halvtimmen, men det är ju inte lätt att veta hur det ligger till. 

Äntligen imål!

Sammantaget gick cyklingen några minuter snabbare än i fjol, men känslan var att det det gick jättemycket snabbare. Vilket det uppenbarligen inte gjorde. Men det var ändå klart behagligare, så antagligen kunde jag väl ha plågat mig till totalkramp även denna gången och fått det att gå ännu lite snabbare. Totalt sett hade jag knappt 4 minuter bättre tid än ifjol (sluttid 3:40,06), men då får man hålla i minnet att löpningen var längre ifjol, då man startade nere vid stranden och inte på torget. Samt även att cyklingen var en bit längre med målgång vid stranden och inte på torget. Skulle nog därför säga att jag egentligen var lite långsammare i år totalt sett. Men disponeringen var helt annorlunda, frågan är om jag hade klarat att cykla lika fort om jag hade legat på mer i löpningen utför? Kanske, kanske inte.. Men med hänsyn till träningsbakgrunden i år, där jag inte tränat några pass längre än 2 timmar, var nog dispositionen rätt optimal. Jäkligt nöjd med dagen i alla fall och med att få vinna denna tävling. Nu får vi se om det blir några fler gånger, tyvärr är väl detta lite av ett döende evenemang med sjunkande antal deltagare. Håller tummarna för att det får finnas kvar, för det är ändå en rätt spektakulär tävling som i alla fall för några av oss skulle vara saknad om den försvann.