Tomas Karlberg - På rull och glid

En på många sätt fantastisk ferbruarimånad närmar sig slutet. Vintervädret har varit nära optimalt måste man ändå säga, med mycket snö, inga töväder och samtidigt inte några köldknäppar utan sådär lagoma ensiffriga antal minusgrader. Efter covidknäppen blev det tyvärr en vända magfnurr bara nån vecka efteråt, som gjorde mig helt däckad en hel lördag. Surt att slösa helgdagar på sånt, men därefter har det varit lugnt och till glädje har det blivit skidåkning i det närmaste varje dag. Egentligen borde jag ju passa på att gå fler turer, köra långpass och böka runt i skogbevuxna fjäll, men när det nu är så mycket snö är spåren dagligdags i det närmaste helt perfekta. Då är det enkelt att bara dra på skateskidorna och glida iväg. I rätt förhållanden är det helt enkelt för jäkla fint att åka skejt, en ren njutning nästan varje gång, och då åker jag ändå i princip samma spår varenda träningsrunda.  Skapligt med snö nu! Med så mycket skidåkning börjar så klart skidformen vara rätt hyfsad o...

Till slut gick det inte längre, sovandes med barn på var sida, båda konstaterat Kinapestdrabbade och därtill att Maria testade positivt i Söndags. Inget munskydd eller handsprit i världen räddar en då. Men det var kanske lika bra att få det överstökat ändå, om än lite tradigt att barnen inte hann gå i skolan en vecka ens innan det var dags för sjukstuga igen. Inne på femte vilodagen nu, och det börjar vara dags att komma igång lite igen då hostan börjar ge sig. Men det är helt klart en lite annorlunda sjukdom, på sätt å vis som influensa men ändå annorlunda. Svårt att sätta fingret på. Men som tur är verkar det inte bli jätteallvarligt, så hoppas nu att det är första och sista kontakten med det här viruset. No escape.. Annars har januari bestått i att komma tillbaka i form efter föregående influensa, vilket ändå gick hyfsat tills en vecka sen. Nästa lördag är det tävling i kommuncuppen, så får se nu då om coronan sänkt mig hårt eller milt. I träningsväg har det nästan blivit bara skidå...

Såhär spekulerade jag inför träningsåret 2021: ”  Jag tror det blir ett mellanår. Flytten till Duved kommer ta en del tid och det kommer bli lite rörigt med rutinerna. Det är även rätt oklart vad som aktuellt att köra i tävlingsväg, om det nu världen frisknar till och det blir tävlingar över huvud taget. Men jag satsar på att hålla igång och köra så hårt och mycket jag kan och lyckas motivera mig till. Vill ju gärna knycka en del KOM i Årekrokarna, så det gäller att hålla formen. Bara den där känslan av bra form är en morot som räcker ganska långt för min del. Sen får vi se om det blir nått tävlande, men det får bli en bonus. Tänker därmed inte sätta nått tävlingsmål, utan siktar på att landa lite under 2021 och lägga upp nått nytt inför 2022 istället. Volymmässigt tror jag det åter bör hamna där nånstans mellan 350-400 timmar. Kanske dragning mot 350 snarare än 400. Förhoppningsvis kan vi få ett lite enklare boende och mer tid för träning när inte man har ett hus att ta hand om. S...

Här i månadsskiftet november/december var det dags för de cykeltester jag anmälde mig till på Sports Tech Research Centre på Mittuniversitetet i Östersund. Syftet med testerna enligt inbjudan var enligt följande:  ”Syftet med den här studien är att öka kunskapsläget kring s.k. bioenergetisk modellering. Vid bioenergetisk modellering kan den individuella prestationen i uthållighetsidrott beräknas utifrån individuella karakteristiska hos idrottaren. Målet med studien är att både utvärdera befintliga och utveckla nya bioenergetiska modeller som individanpassats från mätdata på idrottare. För att erhålla mätdata till modellerna behöver vi rekrytera idrottare som genomför tester på ergometercykel.” Forskarna skulle således få lite data, medans jag skulle få ett tämligen väl uppmätt testvärde och lite annat krims-krams-data, samt såklart massor av mjölksyra. Det hela tog sig form i tre olika tester utspritt på en vecka, där den gemensamma nämnaren var att i någon del av testet var det fl...

Förra julen var Coronajulen delux, inte för att jag hade Kinapesten, utan för att ingen vågade träffa någon som uppvisade minsta förkylningssymptom. Det blev således en familjeisolerad jul, med en envist lång förkylning som extra sällskap. I år var tanken att vi skulle ta oss till Sundsvall för familjefirande, men tyvärr är det i princip exakt samma läge som förra julen. Den här gången har alla i familjen varit sjuka i omgångar, troligen inte corona nu heller (Sam och Maria testade), utan snarare säsongsinfluensa. Så det blir familjefirande i år också, bara hoppas nu att vi blir så pass friska att vi kan komma ut och åka skidor. Jag har inte tränat på 10 dar nu, eller fan - jag har inte varit utanför dörren på 10 dar om vi undantar soptunnan och postlådan. Idag testade jag och Sam backen, men efter att ha hostat ikapp i liften upp ett par gånger fick det vara nog. Så, lite less. Men det har ju varit lite av min säsongsvila nu kan man säga, efter cykeltesterna på Mittuniversitetet (mer ...

Det blev en 8 timmar-plus-vecka till slut, men det satt långt inne idag. Äntligen hade det frusit över natten och på det ett tunt lager puder, -perfekt för att dra fram Rockyn igen! Tänkte att jag testar lite grusvägar här runt Duved och det gick ju fint. Torrt, hårt och bra fäste, ända tills den där vattenpölen.. Som inte var en vattenpöl längre, utan en glashal isfläck, perfekt dold under den där pudersnön. Eftersom det var lite spårigt och knöligt efter nån gammal hopfrusen lervälling fick jag för mig att byta spår, och det blev plötsligt övertydligt hur ovan jag är som vintercyklist. Framhjulet stack i ett nafs och utan minsta chans att få ur fötterna ur pedalerna blev det en redig glidtackling över nyss nämnda hopfrusna lervälling, jag och min kära cykel. Redigt skubbat knä och ont som satan, men som tur var eftergivligt styrlager så hojen klarade sig i alla fall. Som Maria sa när jag kom hem, det är ju tur att man inte behöver förbereda sig på just den smärtan, den bara kommer nä...

Den där löpturen med snöpulsning uppe på fjället för ett par veckor sedan känns nu väldigt långt borta. Vintern var verkligen på gång kändes det som, men nu är det snarare väldigt mycket höst igen. Kvällens pannalampstur bort till Tege var inte direkt torr, men väldigt varm. +8 och buff å vantar var kanske inte helt nödvändiga.. Så jag tuffar på med löpning men funderar om det blåser lite torrt på vägarna att kanske ta ut nån cykel för en tur igen nån kväll om det fortsätter såhär. Kanske imorn.. Skulle va nice med en lite längre tur, kanske till och med kan få till lite av en mängdvecka då äldsta barnen ska åka ensamma till Sundsvall under veckoslutet. Återstår att se.. hyfsat med motivation finns, så länge det inte är snöslask ute. Släppa iväg de här småttingarna själv på ett tåg? Senaste helgen värmde vi upp inför höstlovet ordentligt, jag tog med Frida och Sam på en Stockholmsweekend. En riktig lyxresa i deras ögon med nattåg, hotellfrukost, McDonalds och tecknad biofilm. Hann med ...