Tartan ljuger inte

Eftersom det inte blev nått Ludvika idag, och heller ej något besök på BB bestämde jag mig för att kolla av löpformen lite. Nu när jag hunnit hela 3 pass i sommar känns det lägligt att se hur illa, eller bra, det är ställt med farten i löparbenen. Sagt och gjort. Planen var att köra 4 st tusingar på Farsta IP, med förhoppning om tider kring 3:30 - 3:40 utan att vara helt död. En skön formkoll tycker jag, 2,5 varv på tartanet på Farsta IP ljuger aldrig, utan berättar för en precis hur det är. Utan krusiduller, ursäkter eller tjafs. Det finns inga möjligehter att fuska. Egentligen borde man köra lite fler än fyra, men med begränsat antal km i benen och stark ångest för att dra på mig en omgång löparknä med ovana löparmuskler fick det räcka.

Vem fan behöver svettas?

Väntade in kvällen för att slippa trängas med en massa fotbollsmuppar, vilket lyckades ganska bra. Lyckades även pricka in kvällens störtskur, så det blev en blöt afton på IP. Första intervallen kändes lätt och därför kändes 3:28 som en riktig seger. 2:a intervallen tyckte jag mig behöva trycka på lite mer för att hålla samma tempo, adrenalintillskottet brukar ju tyvärr minska efter första ruset. 3:23! najs! 3:e intervallen försökte jag hålla lite mitt emellan 1:a och 2:a - landade på 3:25! Sista intervallen fullkomligt ösregnade det och jag försökte få på en liten spurt sista 400. 3:23 igen! Mattades väl dock en del ändå, var betydligt tuffare den sista intervallen, men i alla fall. Ett bra resultat, över förväntan. Hopp om en snabb miltid redan till hösten månne?