Ingen succé i Hässelby

Idag var det dags för Hässelbyloppet. För ett år blev det pers med 36:32, läge att toppa det idag? Dagarna i veckan har känts bra, men igår var jag ett riktigt sänke. Körde ett lugnt rullskidpass på knappa 2 timmar som kändes riktigt risigt. En kanonfin höstdag som jag var alldeles för seg för att njuta av. Hade sen en väldigt trött kväll med lite småont i huvet och inga goda föraningar inför morgondagen. I morse var det dock helt ok och efter att ha hämtat upp David i Liljeholmen och kommit på plats kändes det skapligt. Lite uppvärmning och det kändes ännu lite bättre. Kanske kan bli nått bra ändå? Men icke.. Fick en bra start, inga hinder, och rullade på första kilometern på 3:34. Perfekt start egentligen, men jag orkade inte hålla farten. Klarade 5 km strax under 18 min, men sen var det kört. Ska man göra 10 snabba kilometer måste man vara pigg halvvägs. Det var jag inte idag.. Det blev ett rejält kämpande på slutet med noll och intet till spurt. Måltiden 36:48 är väll ok, men långt ifrån vad jag hoppades på. 

En medalj till samlingen

Så vad är analysen? Till syvende och sist - kass form! På halvmaran för en månad sen sprang jag första milen strax under 37 min, endast några sekunder långsammare än idag. Jag gick iofs in i väggen senare i det loppet, men fram till 10 kändes det lätt! 10 sekunder snabbare på samma sträcka idag med lungor som vill vända sig ut och in? Sjukdomsperioden på två veckor i september har säkert gjort sitt, därtill lite för mycket rullskidåkning (väckta överkroppsmuskler), pilsner, pasta och nötter. Matchvikt i morse - 75,5 kg. Ingen panik, men ändå 2kg mer än i augusti. Det är inget jättetapp i form, men de små faktorerna är tillräckligt för att inte få det där lätta steget och kapa de där extra sekunderna. Sen känns det ju lite bittert.. Förra Hässelbyloppet hade jag tränat löpning i två månader innan race, dessförinnan bara mtb det året. Endast 2-3 löppass i veckan och i princip bara kvalitet. Jag var bättre då över 10 km. I år har jag sprungit hela året, varit skadefri och fått ihop mer löpta km än nånsin tidigare. Den gedigna grunden har gjort att jag tålt rejäla utmaningar som skyrun, ett par terrängmaror, osv, utan att behöva vila jättemycket efteråt. Men jag verkar inte ha lyckats pressa min maxnivå på ett uthålligt sätt. På våren/försommaren var jag snabb, men inte andra halvan av året. Något att fundera över till nästa år, hur nu satsningen blir...

Hade även familjesupportrarna med på plats idag! Men mer talanglösa supportrar får man leta efter.. När man med mjölksyredränkta ben stapplar mot mål och som bäst behöver ett hejarop, då sover den ena och den andra har gett sig fan på att sätta ett oslagbart rekord i sitta-länge-på-en-pilatesboll-tävlingen som pågick i ett av sponsortälten. Det blir med andra ord inga actionbilder den här gången heller. Kanske lika bra det, var nog ingen vacker syn med 200 m kvar..

Halva supporterklubben, tar igen sig med lite pannkaka