Dålig materialdag

Igår kändes ena hjulet på barnvagnen lite väl vint, så jag var ute i garaget på kvällen och skulle rikta. Skruvade o skruvade, inget händer. Visade sig givetvis att två ekrar var av. Funderar om vi kanske ska uppgradera vagnparken o köpa en lite finare och säkrare dubbelvagn, den vi har, har ju blivit använd lite mer än det var tänkt. Känns inte helt enkelt att hitta 180 mm ekrar att byta heller. Men eländet var inte slut där. Idag efter jobbet, lite småstressad att hinna till dagishämtning, hetsar iväg i full fart. Hoppande växlar och en kedja som hoppar och kilar fast. Efter ett par stockholmsvintrar och nu lite sundsvallssalt var väl gränsen nådd utan drivlinebyte. För egen del var också gränsen nära - typ göra en Bjarne Riis och slänga cykeljäveln över kanten på toppen av Sundsvallsbron. Men jag fick ordning på grejerna och kom ner för bron, varefter jag givetvis var tvungen att växla. Samma fastkilade kedja igen, men den gången går det inte att trampa lös den. Istället ser jag bakväxeln hänga o dingla ner i asfalten. Växelörat av. Panik! Lyckas få tag i Maria som kan hämta mig och ungarna. Riktigt tur i oturen, 2 mil sparkcykel och släpa en vindhjulig vagn med två ungar hem, det hade kunnat bli spännande. Imorn blir det en sväng till Sportson i Birsta, ser ut som att det blir en dyr jul..

Lite hängigt.

Nu kunde man ju tro att historien var slut, men icke. Nu ikväll var jag åter ute i garaget för att skruva lös delar som behöver bytas, typ kedja, drev, avbrutet växelöra, mm. Det första jag får se i garaget är en tjusig repa på framskärmen på bilen. Besinning. Räkna till tio. Djupa andetag. Få saker får mig på så dåligt humör som repor på en nästan ny bil i halvmiljonersklassen. Med en startnivå på  surhetsskalan som redan var en bra bit in på negativt territorium blev resten av kvällen en orgie av svordomar för mig själv där ute i garaget. Som avslutning visade sig bultarna till minsta framdrevet vara extremt svårdragna, vilket resulterade i fyra fina runddragna skruvar som satt stenhårt. Och för att få bort det slitna mellandrevet var jag givetvis tvungen att få loss bultjävlarna på något sätt. Efter otaliga försök med mejsel, hammare och skiftnyckel lyckades jag få bort en av bultarna. Nu var min kära cykel extremt nära döden för andra gången den här dagen, för om jag var sur innan, ja då var jag nu fullkomligt rasande. Fram med vinkelslipen! Bultar och lillklinga, borta i ett gnistregn. Det blir till att köra tvådelat framöver...