Ett projekt som legat lite i träda ett tag, men idag gjorde jag ett ryck och betade av en topp - Södra Kyrkstensskaftet på 1212 m. Hela familen tog sig till Nulltjärn vid Vålådalen, vilket blev turens startpunkt. Tänkte att det nog skulle gå ganska snabbt, men det drog iväg strax över 2 timmar, men då glömde jag telefonen när jag sulle iväg, så lev lite straffrunda där. Lunkade iväg på leden upp mot Kyrkstenen, som är vältrampad och välmarkerad. Trots allt regnande i sommar höll jag mig helt torrskodd. Bitvis mycket rötter och sten, men en ganska snäll joggtur på knappa 6 km. Väl framme vid Kyrkstenen är leden slut och bara vaga antydningar till stigar fortsatte upp på Kyrkstensskaftet. Jag tog upp snett mot vänster och körde helt obanat upp mot toppen. Först gräsigt och fint med fantastiska blåbärsris, sedan stenigt. Faktiskt lite mer klipphällskaraktär än lösa stenar, d.v.s. ganska snällt. Kände av lite i mitt gamla löparknä, så tog det försiktigt och gick mest uppför. Kan väl tilläggas att det bitvis var för brant för att springa över huvud taget..
 |
| Behövde inte släpa på extra energi, det fanns redan på plats! |
 |
| Lämar den karakteristiska kyrkstenen bakom mig och stretar uppåt. |
Efter ca 1 timme och en kvart, inkl telefonhämtning, stod jag på toppen. Fantastisk utsikt tillbaka mot Nuilltjärn och Ottfjället, samt Åreskutan som skymtade därbortom. Blåste på en del så det blev inget långt stopp, utan började hanka mig nedåt. Lyckades hitta tillbaka ungefär där jag gick upp och kom direkt tillbaka på leden tillbaka mot Nulltjärn. Tillbaka efter dryga 16 km och 740 höjdmeter stiging var det fint att hoppa i sjön och svalka benen!
 |
| Toppen nalkas! |
 |
| Jag på toppen. |
Kommentarer
Skicka en kommentar