Topptursprojekt Jämtland - del 8 - Hottögsfjället

-

 Om jag fortsätter i den här takten kommer jag hinna dö långt innan alla Jämtlands toppar är av klarade - men here we go trots allt. Sparade till semestern allra sista dag med toppturande, men idag kom jag iväg på en löptur till Hottögsfjället. Parkerade på vid ledstarten på sydsidan om Hockren och sedan bar det iväg. Körde löpning, men valde ett väldigt lugnt tempo för dagen. Lutningen var ganska snäll och framförallt jämn, så gick fint att springa hela vägen. Stigen gick först genom underbart vacker barrskog med stora blåbärsrisfält mellan träden. Lite rötter och sten, men en rätt kul stig att springa.

Väldigt fina stigar i lågterängen.

Enligt skylten vid ledens start skulle det vara 3,7 km till toppen. Hmm, verkar kort? En lite äldre och tröttare skylt angav 5,7 km. Viss skillnad.. Det visade sig att den gamla skuylten stämde bättre, 5,6 km fick jag det till. Upp över trädgränsen var leden fortsatt väldigt fin och lättsprungen, men ju närmare toppen man kom blev det mer och mer otydligt var stigen gick. Några ledkryss fanns inte, men däremot lite märkta stenar. Något problem att hitta var det dock inte. 

Gammal och trött infotavla - som dock stämde bättre än den nyare skylten.

Väl uppe på toppen var det väldigt blåsigt denna dag, så vände snabbt nedåt. Tog ca 1 timme att nå toppen på 1106 möh. Hade nog utan problem kunnat trimma den tiden med 5-10 minuter utan att förta mig. På vägen ner blev det lite stopp för hortronskörd, men var ändå tillbaka vid bilen efter knappa två timmar. En fin och ganska enkel tur som passade bra när jag inte sprungit så mycket i sommar.

På väg mot toppen, fin och tydlig stig så långt.
Utsikten från toppen - mot Åreskutan.

On top!
Bevis - jag var där!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

2024 - inte mycket kvar

-
Bild
 Snart är 2024 till ända och tiden på året då skidpeppen borde vara som störst. Men i år, nja.. Jag gillar ju egentligen ine alls folk som gnäller på vädret och undviker att göra det själv, men den här starten på vintern? Alltså helvete, hur kan det vara så förbannat svårt att snöa lite? Och när prognosen väl visar lite nederbörd, ja tro fan att då blir det inte minus en utan plus en och regn istället. Suck. Så jämfört med ifjol, då jag hade åkt 50 mil skidor den här tiden på året, har jag den här säsongen knappt kört 5 mil. Nu lovar prognosen 30 cm närmaste två dagarna, och grunden på elljusspåret är hård och bra, så suget kanske kommer, men efter ett försök på ett isigt konstnsöspår i Järpen idag är väl inte motivationen riktigt på topp. 2,7 km; patetiskt. Men tanken var att åka med Sam, och han var sur över både för lite kläder och isiga spår. En liten tillbakablick på 2024 kanske. Får kanske fundera lite mer på de idrottsliga höjdpunkterna, men Fjälltoppsloppet på skidor var en...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer