Då den tänkta cykelturen till pyramiderna och Issjödalen ställdes in pga ocykelsugna barn ble det en halv dag till övers för egna aktiviteter, och då jag gått och klurat på fler toppar i Skäckerfjällen fick det bli en tur till Anjan. I princip har jag väl nu tagit alla relativt närbelägna toppar i Skäckerfjällen, så från och med nu är det lite mer utmanande, men jag behöver ju långpass inför Idre fjällmaration, så det passade ju perfekt. Hade på förhand inte helt bestämt mig för om jag skulle sikta på Sandfjället, Skeavratjahke eller Sockertoppen. Det blev den senare, då jag insåg efter en stund att det skulle dra ut på tiden .
 |
| Dagens rutt. I praktiken var det drygt 13 km från vägen vid Anjan tilltoppen. |
Terrängen och leden upp mot Mansjön är ganska långsam och krävande. Stökigt underlag, mycket myr, mycket upp och ner. Ingen stans att sträcka ut steget och få upp lite fart, så kilometrarna går i tempo därefter. Efter typ en trekvart började det regna och blev satans kallt i mina shorts å t-shirt. Hade med extra kläder, men ville inte dra fram det och blöta ner allt jag hade, så härdade ut i nästan en timme innan regnet gav sig och jag huttrande kunde dra på en torr tröja. I det läget hade jag lämnat leden till Mansjön och letade mig obanat mot Sockertoppen, som i princip var den topp som gick att se pga den dimma som regnet fört med. När det regnade som värst övervägde jag att faktiskt vända, kallt och redan över 1,5 timmar ute, utan att själva stigningen till toppen egentligen börjat. Men benen kändes bra och när regnet lättade kändes det både skönare och framförallt säkrare igen. På håll såg sluttningen mot toppen extremt brant ut, men väl där var det inte så farligt och underlaget var bra, så relativt enkelt att ta sig upp till den 1202 m höga toppen.
 |
Toppen på håll, fotat på väg ner, men dock.
|
 |
| Själva toppen skymtar till slut! |
 |
| Bevisföring med min lite skärmspräckta selfiekamera.. |
 |
| Tog lång tid att komma till topps. |
 |
Utsikt från toppen ner mot Mansjön.
|
Vägen tillbaka var ganska odramatisk, försökte hålla lite höjd och få ett lättare vad över ett av de lite större tillflödena till Mansjön som skulle passeras. Allmänt får sägas att det var ganska blött. Här hemma i Duved verkar det inte har regnat mycket i sommar då jag upplevt det som torrt, men i Skäckerfjällen verkar det ha regnat desto mer. Benen var ganska sega på slutet, men det gick bra hela vägen och tog ca 20 minuter kortare tid att springa tillbaka, för att landa på ca 3 timmar och 40 minuter. En rejäl tur till en fin topp i ett ganska öde och bedårande vackert fjällmassiv!
 |
| Att hålla fötterna torra på den här rutten får nog betraktas som omöjligt. |
Kommentarer
Skicka en kommentar