Tomas Karlberg - På rull och glid

 I torsdags var jag på platsbesök på jobbet vid Juvelns kraftverk i Kallsedet. Vädret var strålande och jag hade löpargrejer med, så på hemvägen blev det ett stopp i Skäckerfjällen och en topptur till Anjeskutan, 1201 m.ö.h. Kan känna att jag är dålig på att fånga bra tillfällen, men den här gången var jag lite förberedd och såg till att det i alla fall utrustningsmässigt var möjligt. Stannade längs vägen strax väster om Anjans fjällstation, där jag skymtade en ledkarta med skyltad återvändsgränd mot Mansjön. Gillar ju att resa lätt, så packade med mig en extra tröja (visade sig helt onödigt) och telefonen, sen lufsade jag iväg. Hade räknat med ca 6 km till toppen, men tjusningen med Skäckerfjällen är att det inte finns så mycket leder för vandring, så räknade med att det skulle bli en del obanat. Höll mig till leden ca 3 km, en fin led med uppför på spångar i början och sedan lite mer böljande när man väl var uppe på fjället. Fina stigar från start - toppen skymtar i fjärran. Gans...

 Om jag fortsätter i den här takten kommer jag hinna dö långt innan alla Jämtlands toppar är av klarade - men here we go trots allt. Sparade till semestern allra sista dag med toppturande, men idag kom jag iväg på en löptur till Hottögsfjället. Parkerade på vid ledstarten på sydsidan om Hockren och sedan bar det iväg. Körde löpning, men valde ett väldigt lugnt tempo för dagen. Lutningen var ganska snäll och framförallt jämn, så gick fint att springa hela vägen. Stigen gick först genom underbart vacker barrskog med stora blåbärsrisfält mellan träden. Lite rötter och sten, men en rätt kul stig att springa. Väldigt fina stigar i lågterängen. Enligt skylten vid ledens start skulle det vara 3,7 km till toppen. Hmm, verkar kort? En lite äldre och tröttare skylt angav 5,7 km. Viss skillnad.. Det visade sig att den gamla skuylten stämde bättre, 5,6 km fick jag det till. Upp över trädgränsen var leden fortsatt väldigt fin och lättsprungen, men ju närmare toppen man kom blev det mer och mer ...

Somrarna de senaste åren har i åtminstone viss utsträckning bestått i cykeltävlingar, mer eller mindre långa lopp. Och fler eller färre lopp, men i år klart betonat på färre. Fullständig latsida? Nja, nu var det ju länge sedan senaste inlägget, men direkt latsida har det inte varit. Den stora händelsen sedan Fjälltoppsloppet är att familjen packat ihop bohaget på Sågvägen och flyttat ca 500 m till ny adress på Kvarnbacken. Som alltid ett jäkla projekt att flytta och även om det är kort sträcka denna gången är det mycket jobb. I skrivandets stund är i princip sista flyttlådan hopvikt, såhär dryga månaden efter inflytt. På grund av flyttprojektet har jag inte planerat för några större tävlingar denna sommar. Inte några mindre heller, för den delen. En hel del cyklat har det ändå blivit, inte minst under de senaste två veckornas värmebölja, då cykelbenen och cykellusten verkligen vaknat till. Vem vill inte susa runt i kort-kort och ändå svettas, liksom. På tävlingsfronten är det end...

Så var det då dags för säsonsavslutning för längdåkandet - Fjälltoppsloppet. Den sköna fjällhelgen i Bruksvallarna fick dock en riktigt oskön start. Vi kom iväg fint hemifrån och resan rullade på bra. När vi närmade oss Funäsdalen får Maria plötsligt ett utbrott. Faaaaan  vi tog fel bilnyckel!!! Jaha tänkte jag, vi har ju kört här nu snart 4 timmar, så inte kan den väl vara så fel? Men saken är den att vi har två bilnycklar, men det finns bara nyckel till takboxen fäst på den ena. Och den låg givetvis hemma, samtidigt som skidor, pjäxor, mat och sängkläder låg säkert inlåst i boxen. Gjorde några tafatta försök att få upp låset med andra nycklar, men det funkade ju givetvis inte. Rullade vidare till Bruksvallarna i djupa funderingar - bryta sönder boxen eller åka hem och hämta nyckeln..? Bestämde till slut att åka hem och hämta nyckeln var det som gällde. Så vid sextiden var vi framme och tjugo över började jag rulla tillbaka hemåt igen. Antagligen tidernas idiotresa. Så utöver att ...

Idag var det tävlingsdags igen och säsongens första längre lopp. Storlirennet, eller Storlienränet, har jag fundert på något år att jag borde åka nån gång och i år var det dags. Bansträckningen går över fjället från Storliens Högfjällshotell till Grova skidcenter i Meråker, en sträckning med till synes mycket nerförsbackar, men det skulle visa sig vara lite tuffare än jag kanske tänkte mig först. Hade i alla fall haft en rätt bra uppladdningsvecka där kroppen känts rätt bra på de skidpass jag kört, även om jag inte gått på särskillt hårt. Tyvärr är snöläget i Duved sådant att årets sista pass nog blev kört i veckan, men uppe i Ullådalen är det fortsatt fina förhållanden. Gott hopp på start idag med andra ord, med startraka rakt upp för slalombacken i Storlien. Med över 600 startande vågade jag inte stå i de främsta leden, utan höll mig lite bakom, med konsekvens att det så klart blev lite trångt. Försökte hålla stavarna hela och gneta på så gott det gick, men märkte snart att tempot di...

 I går avgjordes sista deltävlingen i Åre kommuncup, 5 sugande km i sörjsnö efter en allt för tidigt anländ vår. Eftersom jag kört två deltävlingar och detta således blev den tredje såg jag glatt fram med att kamma hem en ny  kommuncupp-mössa, då den gamla börjat bli lite sliten. Eftersom det varit finväder i veckan kunde jag inte hålla mig i fredags, utan drog iväg på en rejäl lunchtur upp på miullfjället. Sliter lite att svettas uppför i nästan en timme och sen lite mjölksyra utför efter det, så inte en toppen uppladdning för tävling. Men fan, det var värt det!   Toppen av Mullfjället, när det är som finast! Väl på start är det bara att köra och tyckte jag kom in i det rätt bra ändå. Tryckte på det som gick andra varvet och tog hem en tredjeplats i ganska hårt motstånd. Höll bl.a. gamla skidskytten David Ekholm några sekunder bakom. Glatt överraskad var det tydligen en cuppsammanräkning även för motionärerna och med resultatrad 2, 1, 3 räckte det utan att jag körde ...