Ett år äldre
De avslutande dagarna i Hamner springs var riktigt fina. Det förmodat överreklamerade källbadandet var lite just så, men ok, det är ju inte helt fel att sjunka ner i en 40-gradig pol, om än omgärdad av feta pensionärer och Japanska turister med kameror i högsta hugg. Önskar dock att Frida var några år äldre på sånna här ställen, så att pappa får en legitim anledning att trängas med de andra kidsen i kön till vattenruchbanorna..
Någon 34-årskris verkar i alla fall inte ha drabbat mina ben, som de senaste dagarna känts riktigt bra. Sista dagen i Hamner blev det ett snabbdistanspass med mycket uppför och nerför, på jakt efter ett litet vattenfall. Efter envist jagande på väldigt fina stigar var det bara att sticka in huvet och kyla ner sig lite i detta höga, fast inte så vattenrika, vattenfall.
Detta ganska hårda pass kompenserades med premiär för fish and chips till lunch, en rejält flottig anrättning, som sköljdes ner med lite sportdryck på första bästa pubb. Bryggerinäringen på Nya Zeeland går nog bra och det finns mycket spännande i butikshyllorna och tapparna på krogen att smaka på.
Med viss oro för sega ben och träningsvärk blev sedan födelsedagen en glad överraskning, då benen ändå var fullt medgörliga. På väg ner till västkusten blev det ett stopp vid Lewis pass för lite löpning. Fick för mig att en topptur nog var en bra ide, så det blev raka vägen upp i dimman genom trolska skogar upp på fantastiska gräsängar ovan trädgränsen. Tog det lite lugnare upp än de senaste dagarna, men kändes ändå helt ok.
Nu har vi hamnat i småstaden Hokitika på västkusten. Känt för jadesnideri och kolgruvor, men vi tror oss ha hittat rätt trevliga löpmarker också. Morgonutsikten från bilen ser i alla fall rätt lovande ut..
Nu har vi ju spenderat första månaden på Nya Zeeland. Vilket fantastiskt land! Känslan är verkligen att det finns allt här för den som på ett eller annat sätt nördat in sig på friluftsliv. Även om vi nu kört landsbygd och småstad till 100 %, inbillar jag mig att de större städerna nog är rätt trevliga också. Vi måste nog kolla in nån lite större stad innan vi är klara. Har hittills kört drygt 300 mil på fel sida vägen, lär bli många till. Glädjande nog funkar det riktigt bra och Frida verkar för det mesta gilla läget riktigt bra. Tror nyckeln är lite att vi kan ta det hyfsat lugnt och inte måste bränna iväg 50-60 mil på en dag, utan att vi har tid att dra fram filten och hänga lite när det behövs. Nu är vi i alla fall snart halvvägs ner på Sydön, om några dar når vi Queenstown, som är tänkt att vara vändpunkten i söder. Sen bär det norrut igen, vilket nog kan vara klokt. Hösten är på gång och det är märkbart kallare här nere jämfört med våra första veckor på nordön.
En riktigt bra första tredjedel av resan har det i alla fall varit, mycket talar för att återstoden har potential att bli det också!
Kommentarer
Skicka en kommentar