Mörksuggejakten 2018

Idag var det rejs igen! Dryga sju mil på sandiga dalastigar. Inledde loppet med att ta mig upp till Vidablick på ett ganska kontrollerat vis, kändes så långt bra och rullade med ganska bra fart nerför i ett stort dammoln. Hamnade i samma klunga som teamkamrat Blom, men nere på platten låg jag typ sist i gruppen och slet för att haka på. Går ju ruggigt fort på grusvägarna, när man efter loppet inser att man hållit över 28 km/h i snitt känns det nästan overkligt snabbt. Efter ca en timme fick jag, som vanligt, en svacka och fick släppa klungan. Var som tur var ett
längre stigparti här, så jag lyckades ändå hålla i ok utan att börja bli passerad bakifrån. I en nerförsbacke med mycket löst grus kom jag åter ikapp Blom och en annan åkare, som båda uppenbart hade kraschat rätt rejält. Övervägde ett ögonblick att stanna, men de var lyckligtvis på benen så jag körde på. 

Tungan rätt i mun! Fotocred - happyride

Fick en mycket tacksam langning av Niklas och började känna att det gick lättare igen. Hade kommit ikapp nån åkare framför och även kommit upp en del åkare bakifrån. I den här gruppen var jag en av de starkare och försökte dra på uppför för att spräcka gruppen. Till slut blev det mer splittrat, fick med mig ett par andra H30-åkare och happyrideprofilen ”Cyklist”, han med guldfärgade cykelbyxor som skrapar färgen av cykelramar till sina extrembyggen. Körde på fram mot sista stigpartiet och sista 7-8 kilometrarna och blir då precis passerade av tre till H30-cyklister. Tänkte att nu fan får jag inte vika ner mig, 6 placeringar på spel! Tar rygg och kör så fort det går, försöker gå om i en liten uppförsbacke men hamnar ute i lös sand och bränner mig lite. Backar tillbaka och försöker återhämta mig, medans en av åkarna i gruppen får en liten lucka framåt. Går jäklans fort och gummibandet är rejält tänjt. Sista två kilometrarna är det jag, ”Cyklist” och en kille till som gör upp. ”Cyklist” (äh, karln heter ju Gustav, tror jag) drar ifrån lite och jag tänker att H30 åkaren (Carl Anden) ska jag i alla fall försöka ta. Han mattas lite mot slutet, så jag går om och spurtar allt jag har och lyckas komma imål som 8:a i H30, 47:a totalt. Helt ok, speciellt med tanke på hur det kändes tidigare i veckan. Nu är det bara hem o ladda om, transalp börjar om en vecka..

Kommentarer

  1. Starkt kört! Bara att gneta vidare om jag ska kunna hänga med i h30!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste din blogg och tycker nog du gjorde ett riktigt bra race, du hade ju inte den perfekta startpositionen heller om jag fattade rätt. Dock är det ju sällan (aldrig?) cupploppen känns perfekt genomförda utan strul. Alltid är det nån del man efteråt tänker att man borde agerat annorlunda, speciellt det där med att dra på själv/vänta in draghjälp är en knepig balansgång.

      Radera
    2. Jo Jag blev ändå nöjd tillslut med medans kändes de som misslyckande när man rasa bakåt, men de verkar va lite charmen med långlopp att de blir lite dynamik under loppet. Och att man kan komma och gå. Gäller ha bra skalle när de börjar kännas motigt. Går ofta komma igen!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd