Inga träningstimmar så långt dagboken når

Nu är jag snart uppe i en hel vilovecka, inte ofta det händer! Bihåleinflammationen har känts riktigt seg och vissa dagar har jag tvingats bota en sprängande huvudvärk med värktabletter. Helt mot mina principer, men det har fan inte gått att fungera utan. Men med lite paracetamol (eller vad fasen det nu heter..) i blodet har det känts drägligt att både jobba och påta på lite hemma. Så istället för cykling har det blivit cykelbanor - fixande med både höstruskbanan och teknikstigen runt tomten. Finns så mycket att göra.. Men nu är det Stockholmsvecka som väntar och sen en ensamhelg med barnen, så några långpass i höstsolen lär det inte bli oavsett om jag tillfrisknar. Men det kanske kan vara bra att starta upp lite lagom lugnt, hoppas till att börja med på en huvudvärksfri natt så blir det kanske lite motionscykel till frukost. Man lever på hoppet..

Pappa vilar, barnen cyklar. Långt bättre än ingen cyklar!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd